Sjuksköterskehem. Se Sjuksköterskor, sp. 718 ff. Sjuksköterskekongresser, Internationella. Se Sjuksköterskor, sp. 717. Sjuksköterskor, kvinnor, särskildt utbildade för att vårda sjuka. Såsom medlemmar af för ändamålet organiserad förening tituleras de vanligen systrar. Internationella sjuksköterskeförbundet, hvars styrelse är förlagd till London och New York, är en 1899 bildad sammanslutning af sköterskor från Europa, Nord-Amerika och Nya Zeeland, hvilken gjort till sin uppgift att verka för statsreglering af sköterskeutbildningen ("legitimation") och för kvinnans politiska rösträtt. Förbundet anordnar internationella sjuksköterskekongresser hvart tredje år. I Sverige finnes ingen "legitimation", och ingen af våra sköterskekårer har något politiskt mål. Ingen af dem är därför ansluten till "Internationella förbundet". Sköterskebildningen hos oss är icke, som t. ex. barnmorskeundervisningen, en statens angelägenhet. Den omhänderhafves helt af privata utbildningsanstalter. Äfven sköterskekårens organisation ligger helt i händerna på privata föreningar, till stor del desamma, som sörja för undervisningen. Man studerar därför sköterskeväsendet i Sverige bäst genom att taga kännedom om de olika sjuksköterskeföreningarna. Diakonissanstalten tillkommer äran att ha gett första uppslaget till höjandet af sköterskeyrket i Sverige. Den öppnade 9 juli 1851 i Stockholm ett anspråkslöst sjukhem för 12 patienter, hvilket 1863 flyttades till Ersta (se Diakonissa, sp. 302 och 303). Den intar emellertid en särställning från andra sköterskeutbildningsanstalter i så måtto. att sköterskeverksamheten är blott en sida och f. ö. ej den omfångsrikaste af den "kärleksverksamhet bland de elända", till hvilken anstalten utbildar sina diakonissor. Det är klart, att detta förhållande måste trycka sin prägel såväl på anstaltens organisation som på den utbildning, som där meddelas. Diakonissanstalten är att beteckna som en sluten orden, i hvilken inträde kan vinnas endast "af kristliga kvinnor af evangelisk-luthersk bekännelse", hvilka önska "för Herrens skull tjäna de fattiga, värnlösa och sjuka". Sökanden skall ha minst god folkskolebildning och vara 20-35 år. Diakonissan skall bära anstaltens dräkt (se afbildning däraf i art. Diakonissa), äfven utom arbetet, skall helt offra sig för anstaltens uppgifter och måste förbinda sig "att tjäna, hvarhelst arbete blir henne anvisadt" af anstaltens styresmän. Anstalten tar lönen för diakonissans arbete och ger henne i gengäld logi, kost, kläder och läkarvård samt en liten handpenning (140 kr. per år). När hon tjänat ut, upptas hon i anstaltens ålderdomshem. Utbildningen är, trots diakonissanstaltens olikartade uppgifter, i stort sedt lika för alla. Första året, "elevåret", egnas åt lärandet af husliga sysslor (bak, matlagning, tvätt o. s. v.) samt åt bibel- och diakonstudium. Härefter upptas eleven till "profsyster", och utbildningen i sjukvård vidtar, minst 1½, oftast 2 år. På Ersta sjukhus' olika afdelningar få "systrarna" praktisk utbildning (ett fåtal äfven på Sachsska barnsjukhuset, se Sachs, sp. 272) och samtidigt äfven undervisning uti kirurgisk sjukvård, i anatomi och fysiologi och sköterskelära. Efter sjukvårdskursen följer till sist den "teoretiska lärokursen", under hvilken studeras bibelkunskap, kyrkohistoria, diakoni samt vanliga skolämnen till växlande omfång alltefter förefintliga förkunskaper. Härefter invigas profsystrarna till diakonissor. De för sjukvård särskildt lämpade sättas till sköterskor på Ersta sjukhus, där de som regel stanna flera år, innan de sändas till andra platser inom sjukvården. Sophiahemmet (se d. o.) har utan tvifvel haft den största betydelsen för sjuksköterskeyrkets höjande i Sverige. Det var den första anstalt, som i sjukvården införde kvinnor af högre bildningsgrad och som gaf dessa grundlig och långvarig skolning. Alla de fullgoda sköterskeutbildningsanstalter, som senare kommit till i vårt land, ha bildats mer eller mindre med Sophiahemmet som förebild, och flera ha från början haft Sophiasystrar till instruktionssköterskor. 1 jan. 1884 började det af dåv. drottning Sofia skapade Hemmet för sjuksköterskor sin verksamhet, 1 april 1885 förenades det med Drottningens sjukhem, en liten provisorisk anstalt, och 1 okt. 1889 förlade bägge sin verksamhet till Sophiahemmet vid Valhallavägen i Stockholm. Äfven Sophiahemmet är att betrakta som en sluten orden på kristlig grund, hvilken af sina medlemmar fordrar "sann gudsfruktan" och "protestantisk trosbekännelse". Sophiasystern är förpliktigad att under hela sin tjänstetid utföra det arbete, som hemmets styrande anvisa henne, utan att därom själf ha bestämmanderätt; hon skall bära hemmets dräkt (fig. 1), äfven utom arbetet, hemmet uppbär lönen för hennes arbete och ger henne i gengäld fri bostad, kost, tvätt och delvis kläder samt en lön af 450 kr. (efter 5 år 500 och efter ytterligare 5 år 550 kr.). Sedan 1902 har Sophiahemmet en egen, af staten understödd pensionskassa, i hvilken alla systrar skola var medlemmar; systrarnas årliga afgift är minst 30 kr. Pensionens storlek är beroende af gjorda inbetalningar, således i hög grad af tjänstetidens längd. Rätt att inträda i pensionsklassen har en syster vid fyllda 50 år och 12 tjänsteår (de 3 elevåren icke inberäknade), skyldighet vid fyllda 55 år. F. n. torde pensionen för en sköterska, som blifvit upptagen i kåren mellan 25 och 30 år, belöpa sig till omkr. 600 kr. En ytterligare fördel för pensionärerna är, att de i mån af utrymme få eget rum, lyse, tvätt, kost, fri sjukvård på "Solhemmet", Sophiahemmets ålderdomshem, för en årlig afgift af 150 kr. För att antagas till elev vid Sophiahemmet fordras att vara 21-30 år, ha skolbildning motsvarande flickskolans åttonde klass (härifrån kan dock undantag göras) samt att ha nöjaktigt genomgått en proftjänstgöring vid hemmet af 1 till 2 mån. Eleven skall betala 300 kr. i afgift och måste förbinda sig att kvarstanna vid Sophiahemmet och där utföra sjukvårdsarbete i 3 år. Hon har fri bostad, kost, tvätt och delvis kläder samt, sedan hon blifvit profsköterska, 250 kr. Elevutbildningen börjar med en teoretisk kurs på 1 månad i anatomi, fysiologi och hygien, sköterskelära och bibelkunskap; samtidigt läres sjukmatlagning. Härefter vidtar praktisk utbildning å Sophiahemmets eget sjukhem, å Sera-