"Vidar", och en kanonjolle, "Hottur", ställdes då till föreningens disposition, inrättades på lämpligt sätt och ha sedan med fördel blifvit använda vid tälttjänstöfningar. En modell af sjukfartyget "Vidar" prisbelöntes vid utställningen i Bruxelles 1876 och väckte där mycken uppmärksamhet. Sedan några år tillbaka eger vår flotta ett lasarettsfartyg "Verdande", en för sitt nuv. ändamål förändrad f. d. kanonbåt (se Lasarettsfartyg med fig. och jfr vidstående fig. 2). - För tillhandahållande af materiel upprättas under krig i hemorten ett allmänt sjukvårdsreservförråd. - Sjukvårdskompanier samt en armés öfriga fasta och rörliga sjukvårdsanstalter sammanfattas stundom under den gemensamma benämningen sjukvårdsformationer l. sanitetsformationer. B. Frivillig sjukvård i fält har sedan äldre tider funnits i större eller mindre utsträckning, men först i vår tid har den blifvit fullständigt organiserad och reglerad genom internationella af tal. Under italienska kriget 1859 var sjukvårdsväsendet inom franska hären till den grad illa ordnadt, att ännu fem dagar efter slaget vid Solferino fördes från slagfältet och dess närhet sårade, som under tiden lämnats utan all hjälp. Kort tid därefter utgaf schweizaren Henri Dunant (se denne) "Un souvenir de Solferino", hvari han visade otillräckligheten af de hjälpmedel för sjukas och sårades vård, hvilka i allmänhet stå krigförande härar till buds. Boken vann stor uppmärksamhet, utgafs på olika språk och spreds i hela den civiliserade världen. I ändamål att för framtiden inskränka missförhållandena bildades i Genève en förening, som 1863 till denna stad sammankallade en internationell församling med privat karaktär. På denna utreddes förhållandena närmare, en folkrättslig bas uppställdes, och beslut fattades att hos de europeiska regeringarna framställa vissa önskemål beträffande neutralitetsskydd för sjukvården I anslutning härtill utfärdade Schweiziska förbundsrådet 1864 inbjudan till 25 regeringar till en diplomatisk kongress i Genève, i hvilken 12 europeiska makter deltogo och hvars förnämsta resultat var antagandet af en internationell konvention. Innehållet af denna konvention, Genève-konventionen, är hufvudsakligen följande: Ambulanser och militära sjukhus anses neutrala, skyddas och respekteras af de krigförande, så länge sjuka eller sårade där befinna sig. Neutraliteten upphör dock, om sjukinrättningarna äro bevakade af militärstyrka. De till fältsjukvården hörande personerna - äfven intendenter och fältpräster - åtnjuta vid tjänsteutöfning neutralitet samt ega äfven efter fientlig ockupation att fortsätta sin verksamhet vid ambulanser och sjukhus eller ock att förena sig med den kår de tillhöra, i hvilket fall de utlämnas till sin armés förposter. När de lämna sjukhusen, ega de, enligt krigslagarna, ej medföra annat än sin enskilda egendom; ambulanserna bibehålla däremot sin materiel. Landets invånare, som bispringa sårade, skola respekteras och åtnjuta frihet; det åligger de krigförande makternas generaler att underrätta invånarna om den neutralitet, som därigenom blifvit en följd. Hvarje till vård i ett hus mottagen sårad utgör ett skydd för detta, och de, som i sina hem mottagit sårade, befrias från inkvartering samt från en del krigsumgälder. Sårade och sjuka mottagas och vårdas, oafsedt hvilken nation de tillhöra, öfverbefälhafvaren eger rätt att utlämna de sårade till de fientliga förposterna, då omständigheterna det tillåta, och båda parterna därtill samtycka. De tillfrisknade, som äro oförmögna att tjäna, återsändas hem; äfven de öfriga kunna återsändas under villkor att icke, så länge kriget varar, å nyo gripa till vapen. Sjuktransporterna och den personal, som leder dem, skyddas af fullkomlig neutralitet. Flaggor (Geneve-flaggan, äfven benämnd sanitetsflagga, i vår armé sjukvårdsflagga; se pl. till art. Flagga) och armbindlar med rödt kors på hvit botten, de förra alltid i förening med nationalflaggan, tjäna som neutralitetstecken; utdelandet af sådana tillkommer den militära myndigheten. Enskildheterna vid konventionens verkställande bestämmas genom de respektive regeringarnas föreskrifter, i öfverensstämmelse med konventionens allmänna grundsatser. De makter, som deltogo i konventionen, inbjödo därefter öfriga europeiska regeringar att biträda denna, och af dessa anslöto sig äfven de fleste snart till densamma. En internationell centralkommitté bildades i Geneve, och i alla länder, som biträdde konventionen, uppstodo frivilliga sjukvårdsföreningar. En betydelsefull vinning för konventionens syfte var fredskonferensens i Haag 1899 deklaration (ratificerad 1900) om tillämpning på sjökrig af Genéve-konventionens principer. Hvart 5:e år håller föreningen en internationell konferens; de senaste höllos i Petersburg 1902, i London 1907 och i Washington 1912. Dessa konferenser ha bidragit att ytterligare fastställa den frivilliga sjukvårdens ställning till den militära administrationen. Att den frivilliga sjukvården, för att göra gagn, måste vid mobilisering införlifvas med den officiella samt att den endast undantagsvis har sin plats i första linjen, synes numera vara allmänt erkändt, och krigserfarenheten har visat riktigheten af en sådan arbetsordning. Sedan sin stiftelse har föreningen för frivillig vård af sårade och sjuka i fält, eller, som den numera allmänt benämnes, Röda korset, alltjämt utvecklat sig och har i hög grad bidragit till underlättande af det från kriget oskiljaktiga eländet. Personlig hjälp, högst betydliga penningsummor, massor af sjukvårdsmateriel och förnödenheter af alla slag ha blifvit lämnade för detta ändamål. Alla civiliserade länder i samtliga världsdelar ha numera anslutit sig till Genévekonventionen. I samband härmed ha i flertalet af dessa länder bildats föreningar för frivillig vård af sjuka och sårade under krig. I allmänhet bära dessa föreningar namnet "Röda korset", hvilken benämning likväl inom de muhammedanska länderna ersatts med namnet Röda halfmånen. De olika Rödakorsföreningarna ha utvecklat storartad verksamhet ej blott under de krig, som utkämpats, utan äfven i fredstid. Röda korsverksamheten har nämligen småningom utvidgats till att omfatta jämväl åtskilliga grenar af social verksamhet, t. ex. lifräddning och första hjälpen vid olyckshändelser, lämnandet af hjälp i olika former vid större epidemier, naturkatastrofer, olyckshändelser af mera betydande omfattning och liknande tillfällen, bekämpandet af tuberkulosen och andra