förhärjande folksjukdomar o. s. v. I nov. 1915 sammanträdde i Stockholm till internationell konferens delegerade från Rödakorsföreningarna i de då krigförande Ryssland samt Tyskland, Österrike och Ungern under beskydd af prins Karl och ordförandeskap af förre utrikesministern A. Lagerheim. Önskningar uttrycktes och åtgärder anbefalldes rörande hjälpkommittéer i de olika länderna för krigsfångar af främmande nationalitet, rörande krigsfångars brefväxling med hemlandet och paketbefordran till dem samt rörande deras behandling, rörande åstadkommande af uppgifter om på slagfälten saknade m. m. Därjämte fattades beslut om tillsättande af en blandad kommission, hvars ordf. och byrå skulle ha säte i Stockholm, med uppgift att genom resor i de olika krigförande länderna undersöka krigsfångarnas behandling i lägren, under transporter och vid det dem ådömda arbetet m. m., hvarefter den skulle öfversända berättelsen om sina iakttagelser till Svenska Röda korsets öfverstyrelse för delgifning åt vederbörande Rödakorsföreningar. Denna kommission, som bestod af representanter för Rödakorsföreningarna i Sverige (landshöfding Konr. Cedercrantz), Danmark, Schweiz, Ryssland, Tyskland, Österrike (Slatin pascha) och Ungern och i hvars arbeten prins Karl deltog, samlades i Stockholm i maj 1916. Men den fick ej sin resplan utarbetad och kunde följaktligen ej skrida till sitt värf till följd af det konfliktläge mellan ryska Röda korset och centralmakternas, som uppkommit genom ryska lasarettsfartyget "Portugals" sänkning i Svarta hafvet. Däremot kunde ombuden, försedda med fullmakt från resp. regeringar, komma till en definitiv formulering af de af fjolårets konferens föreslagna bestämmelserna, hvilka i dec. s. å. godtogos af tyska, österrikisk-ungerska och ryska regeringarna. Den svenska Föreningen för frivillig vård af sårade och sjuke i fält trädde i verksamhet 1864 samtidigt med, att Sverige anslöt sig till Genévekonventionen, och valde dåv. hertigen af Östergötland (sedermera konung Oskar II) till ordf. Den erhöll 1886 namnet Svenska föreningen Röda korset. Föreningen antog till uppgift att i fredstid, genom utgifna skrifter, verka för förbättrad sjukvård i fält, att insamla penningar för inköp af sjukvårdsmateriel, att utbilda sjuksköterskor m. m. I krigstid hade den till uppgift att till krigsskådeplatsen afsända sjukvårdspersonal, materiel, förfriskningsmedel o. s. v., att medverka vid sjuktransporter samt att anskaffa hjälp åt invalider och mindre arbetsföra krigare. En vändpunkt i det svenska frivilliga sjukvårdsväsendets historia bildar stiftandet 1900 af Drottning Sophias förening till understödjande af härens och flottans sjukvård (se d. o.). Föreningen var en försvarsförening utan någon allmänt filantropisk uppgift utanför den ram, som dess namn angaf. I dess stadgar fanns särskildt angifvet, att dess tillgångar i penningar och materiel skulle få användas uteslutande för svenska härens och flottans räkning. Under målmedveten och energisk ledning vann den hastig tillslutning, hvartill tvifvelsutan mycket bidrog det sätt, på hvilket densamma i nära anslutning till vårt lands militära indelning organiserats uti distrikt med i dessa verkande understyrelser. Härigenom uppnåddes decentralisation uti arbetet med bibehållen enhetlighet i dettas ledning. Samtidigt härmed och troligen under inverkan af det i vårt laad vid denna tid alltmera växande intresset för försvaret inträdde en period af ökad lifaktighet äfven inom Svenska föreningen Röda korset. Ehuru Röda korset och Sophiaföreningen icke bedrefvo någon för sina gemensamma sträfvanden menlig konkurrens, utan tvärtom under största endräkt arbetade för samma syften, ansågs det fördelaktigt att för det svenska frivilliga sjukvårdsväsendet inrätta en gemensam öfverledning, som skulle så uppdraga de stora riktlinjerna för hvar-dera föreningens arbete, att detta skulle bli till största möjliga nytta. På så sätt tillkom genom k. bref 8 juni 1906 Svenska frivilliga sjukvårdsväsendets centralråd, hvars uppgift var att i fred förmedla samverkan mellan de båda föreningarna och att i krig utgöra en högsta styrelse för det frivilliga sjukvårdsväsendet i vårt land. Samtidigt omorganiserades Svenska föreningen Röda korset så, att den kom att utgöras af tre särskilda föreningar, lydande under en gemensam öfverstyrelse, nämligen Röda korsets förening för frivillig sjukvård i krig, hvars ändamål var att förbereda upprättandet af de fasta eller rörliga frivilliga sjukvårdsanstalter, som kunde befinnas behöfliga, Röda korsets kvinnoförening, som skulle förse dessa anstalter med nödig utrustning af sängpersedlar, kläder o. d. och 1915 räknade öfver 30,000 medlemmar, samt Föreningen Röda korsets sjuksköterskehem, som hade till uppgift att sörja för utbildandet af sjuksköterskor. Med Svenska föreningen Röda korset samarbetade dessutom som en särskild underafdelning den 1883 bildade Svenska samaritföreningen (se Samaritföreningar). Sin nuv. organisation erhöll det svenska frivilliga sjukvårdsväsendet 1915, då Svenska föreningen Röda korset och Drottning Sophias förening sammanslogos under namnet Svenska Röda korset. Genom denna sammanslagning vanns, att det frivilliga sjukvårdsväsendets organisation i krig blef densamma som under fred, hvarigenom dess öfvergång på krigsfot väsentligt underlättades. I spetsen för frivilliga sjukvården står, enl. k. kung. 27 juli 1915, en "kunglig kommissarie" (f. n. hertigen af Västergötland), som utses af konungen och är ordf. i "öfverstyrelsen", som dessutom utgöres af fyra af konungen förordnade led., af hvilka en är vice ordf., tillika ställföreträdare för den k. kommissarien, och de tre öfrige en representant för armén, en för marinen och en för svenska läkarkåren, jämte en representant för hvar och en af de under öfverstyrelsen stående "direktionerna" (se nedan) samt fyra ledamöter, som utses af öfverstyrelsen själf, förstärkt med vissa andra amktionärer inom det frivilliga sjukvårdsväsendet. Vissa specialuppgifter inom området för Svenska Röda korsets verksamhet handhas under ofverstyielsen af s. k. "direktioner". Tre sådana ha t. v. inrättats, "direktion I", som leder kvinnornas arbete inom Svenska Röda korset och sålunda fortsätter den förutvarande Röda korsets kvinnoförenings verksamhet, "direktion II", som öfvertagit vården af Föreningen Röda korsets sjuksköterskehem, och "direktion III" för angelägenheter rörande de frivilliga sjukvårdstrupperna och samaritväseadet. Det lokala arbetet i Röda