- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
787-788

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

blef han domprost i Linköping, men flyttades 1876
tillbaka till Kalmar som biskop i Kalmar stift.
S. deltog som ombud för Linköpings stift i
kyrkomötet 1873 samt som själfskrifven led. i
kyrkomötena 1878, 1883, 1888 och 1893. S:s mångsidiga begåfning och framstående duglighet blefvo flera gånger tagna i anspråk i offentliga värf vid sidan af hans ämbete. Så var han 1866 förordnad till led. i en kommitté för afgifvande af förslag rörande offentliga undervisningsanstalter för kvinnlig ungdom, 1877 till ordf. i en kommitté
för utarbetande af förslag till stadga för en examen
för blifvande lärare vid rikets allmänna läroverk
och 1888 till ordf. i en kommitté för uppgörande af
ny ordning för kyrkoskrifningen. I bibelöfversättningsarbetet
deltog han som led. i en nämnd för
granskning af bibelkommissionens arbete. Dessutom
var S. led. af Första kammaren 1876–79
och två gånger statsrevisor. 1860 blef han teol.
doktor. S. var varm anhängare af och nitisk
kämpe för den klassiska bildningen och en
framstående skolman, hvars verksamhet på detta
område bar mycket goda frukter och hvars ord i
skolfrågor varit tungt vägande. På det kyrkliga
området tillhörde han den s. k. högkyrkliga
riktningen. Hans uppträdande utmärkte
sig alltid för stor måttfullhet och sann humanitet.

Sjöbris, meteor. Se Landvind.

Sjöbåt, sjöv. Se Sjöfartyg.

Sjöbäcken, geogr. Se Bäcken 4.

Sjöbädd, skpsb. Se Bädd 2 a.

Sjöcrona, svensk adlig ätt, som härstammar från
Skåne. Den framstående landthushållaren och led.
af Landtbruksakad. (1813) landtrådet Cornelius
Alexander Cronsioe
(f. 1767, d.
1824), hvars förste kände stamfader var handlanden
Torbjörn Cronsioe i Landskrona i början af
1700-talet, adlades 1819 med namnet S. – Hans
sonson Cornelius Alexander S., ämbetsman,
politiker, f. 22 okt. 1835 i Hardeberga
socken, Malmöhus län, blef student i Lund 1853,
filos. kandidat 1857 och doktor 1859, aflade 1860
examen till rättegångsverken samt blef 1864 vice
häradshöfding och 1867 adjungerad led. i
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Han var
expeditionschef i Civildepartementet 1871–79, under
tiden (1873) utnämnd till assessor i nämnda
hofrätt, och var landshöfding i Skaraborgs län
1880–1906. S. var medlem af Första kammaren för
Skaraborgs län 1887–93 och 1900-09 och satt
därunder i lagutskottet (1887–88 och, som ordf.,
1891, 1906–07) samt i särskilda (1889–90,
1901–03, 1905, 1908) och tillfälliga (1890, 1892,
1904) utskott. Han bevistade alla kyrkomöten
1883–98 samt var ordf. i åtskilliga kommittéer,
såsom bolags- (1885–90) och värnskattskommittén
(1902–03). S. blef juris hedersdoktor vid
Linné-jubileet 1907 och medlem af Mus. akad. 1908.
S. är konservativ, men har ifrat för sänkning af
det politiska strecket och för kvinnans rösträtt.
– S:s kusin Hans Aron S. (f. 1825, öfverste
i armén 1882, d. 1898) var 1884–87 led. af
Andra kammaren för Hälsingborg.

Sjödén, Nils Adolf, harpvirtuos, f. 15 jan.
1843 i Sollefteå, d. 15 juni 1893 i Biel, Schweiz,
blef 1861 student i Uppsala och tänkte bli läkare,
men utbildade sig i harpspelet under ledning af fru
P. Åhman och Pratté i Sverige samt Zamara i Wien
och vann från 1867 som harpvirtuos ampelt
erkännande i Europas flesta hufvudstäder. I England
vistades han 2 år och blef grundlig kännare af
keltisk folkmusik. Konung Ludvig af Portugal
utnämnde honom till kammarmusiker. I Sverige och
det öfriga Norden uppträdde han 1872-77 och fick
då beröm för icke blott en utomordentlig teknik,
utan äfven för poetiskt uttryck. På hans repertoar
förekommo ej endast de vanliga harpkomponisterna
Oberthür, Parish-Alvars och Pratté, utan äfven
Sebastian Bach, i effektfullt arrangemang af virtuosen
själf Efter 1877 vistades han i utlandet.

Sjödrabbning, större strid till sjöss.

Sjödrucken, sak, som legat i sjövatten så länge,
att den däraf tagit skada.

Sjöduglig, sjöv. Se Sjövärdig.

Sjöelefant, zool. Se Säldjur.

Sjöfallssandsten, geol., en vid Stora Sjöfallet
i Lappland förekommande sandsten af hög ålder.
Jfr Hyolithusgruppen.

Sjöfart (Skeppsfart) har idkats af jordens
flesta folk, så långt man kan följa deras minnen.
Urspr. var det förmodligen endast urholkade
trädstammar, som begagnades till sjöfarten, och sådana
äro ännu i dag de lägre folkens enda fortskaffningsmedel
till sjöss. Att urholkade trädstammar
begagnats fordom äfven i Sverige, visar sig af de
farkoster, som ej sällan uppgräfvas ur svenska mossar
och sjöar samt äfven af ordet ekstock som
namn på en mindre farkost. Efter hand lärde
man sig att styra båtarna och att med rodd drifva
dem upp för strömmen. Ett ytterligare framsteg
var att förena flera trädstammar till en flotte.
Dylika flottar hvilade på uppblåsta fårskinn och
tätades med jordbeck: de ha från urminnes tider
intill denna dag användts vid flodfarten på Eufrat
och Tigris, och lämningar af liknande farkoster,
sannolikt efterbildningar af de föregående, ha af
fornforskare påträffats i en mängd europeiska sjöar
ända bort till Irland.

Det var emellertid icke på floderna, som
sjöfarten skulle svinga sig upp till världshistorisk
betydelse. De väldiga strömmar, kring hvilka
odlingens frön först slogo ut i blom, förmedlade
väl liflig samfärdsel inom sina egna områden och
gåfvo sålunda uppslaget till den gren af sjöfarten,
inlandssjöfarten, som af ser att fylla behofvet
af samfärdsel på de inländska vattendragen. Lika
litet ha de stora insjöarna i Nord-Amerikas, Asiens
och Afrikas midt förmått ge lif åt någon nämnvärd
sjöfart; endast sällan har en och annan
kanot tveksamt vågat sig ut på deras vida ytor.
Inlandssjöfarten har i senare tider i hög grad
främjats genom strömrensningar och anläggning af
kanaler förbi ofarbara ställen i floderna eller mellan
skilda vattensystem. Jfr Kanal.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free