Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldynge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skamplun. Se Schablon.
Skampåle, pelare af trä eller sten, vid
hvilken fordom förbrytare offentligen undergingo
s. k. schavottering, utställdes att skämmas eller
straffades med spö eller ris (se fig. till art.
Anckarström). Därför skulle en straffpåle med
halsjärn uppsättas vid hvarje tingsställe. De, som
där stodo för att skämmas eller undergå kroppsplikt,
fingo icke h. o. h. eller till någon del skyla sina
ansikten, ej heller därvid bruka sådan klädedräkt,
hvarigenom de blefve okända. Innan delinkventen
uppdrogs på pålen för att tilldelas spö eller ris,
skulle han förses med ett lifstycke af läder,
fodradt vintertiden med ludet skinn och så inrättadt, att
det bevarade främre delen af kroppen, men att öfre
ryggen blef fri. I nu gällande svenska strafflag äro
alla skamstraff af ifrågavarande slag aflysta. Jfr
Kåk och fig. däri.
V. A-t.
Skamstraff, jur., sådana straff, hvilkas hufvudsyfte
är att genom en offentligt anordnad skymflig
eller förödmjukande behandling af den brottsliges
person reagera mot brottet. De ha numera öfverallt
afskaffats såsom blott egnade att försämra eller
etiskt nedbryta den brottslige. Bland sådana i äldre
tid hos oss förekommande straff märkas stockstraffet
(afskaffadt 1841), kyrkoplikt (se d. o.; afsk. 1855)
samt utställning att skämmas (afsk. 1864).
N. S-g.
Skända, ind. myt., i den yngre indiska mytologien
namn på krigsguden, gudarnas härförare (se KärUikeya).
K. F. J.
Skandal (af grek. skandalon, eg. gillersticka,
giller), offentlig anstöt, obehagligt uppseende;
någonting förargelseväckande, anstötlighet. –
Skandalisera, låta (någon) framstå i obehaglig
dager, utskämma, göra till föremål för skandal. –
Skandalös, som väcker anstöt och uppseende på samma
gång, skamlig.
Skandera (lat. scandere, eg. klifva), uppläsa verser
taktmässigt, med upplösning af texten i versfötter för
att klargöra det metriska schemat. Subst. Skansion.
Skanderbeg [-bä’j]. Se Kastriota.
Skanderborg, stad i Jylland, Skanderborg amt,
vid Skanderborg sjö. 3,700 inv. (1916). S. är
beläget vid den östjylländska banan, som därifrån
har en bibana till Silkeborg. Det är byggdt kring
ett gammalt slott från 1100-talet. N. om staden
ligger byn Skanderup, efter hvilken slottet blef
uppkalladt. S. fick stadsrättigheter 1583, men
har aldrig haft annan kyrka än slottskapellet. Det
belägrades 1340, hvarvid Niels Ebbesön stupade. Att
Kristian IV vistades där i sin ungdom, är blott en
sägen. 1767 blef slottet nedrifvet, med undantag af
kapellet. Sedan blef höjden, hvarpå det låg, omdanad
till en trädgård. 1845 restes där ett minnesmärke
öfver Fredrik VI och 1916 ett öfver Fredrik II,
som gaf S. stadsrättigheter. Stiftsamtmannen
öfver Aarhus stift bor i S.
E. Ebg.
Skanderborg amt, hvilket sedan 1867 haft amtman
tills. med Aarhus amt, men eget amtsråd, omfattar
städerna Horsens, Skanderborg och Silkeborg samt 6
härad. 97,138 inv. (1911).
E. Ebg.
Skanderun, stad i Syrien. Se Alexandrette.
Skandia, tidskrift. Se Svenska litteraturföreningen.
Skandia, brand- och lifförsäkringsbolag. Se
Brandförsäkring, sp. 1469, och Lifförsäkring,
sp. 432–433.
Skandien (af lat. Scandia), ett, särskildt af
skalder, stundom brukadt namn på Skandinavien.
Skandinav, från Skandinavien bördig person.
Skandinavien (lat. Scandinavia) är ett redan af
romerska skriftställare användt namn på Sverige
och Norge eller delar däraf. Plinius d. ä. (d. 79
e. Kr.) omnämner vid ett tillfälle Scandinavia som
en stor ö ej långt från Germania och uppräknar vid
ett annat tillfälle, efter brittiska hörsägner,
öarna Scandia, Nerigon (Norge) och Tule (norra
Norge). Scandia och Scandinavia äro troligen olika
former af samma namn, hvilket urspr. betecknade
halföns sydligaste del och återfinnes i det
nuv. Skåne. Ptolemaios (i 2:a årh.) berättar om
fyra skandiska öar, och hos Jordanes (se d. o.;
500-talet) nämnes en stor ö Scandza. Numera betecknar
Skandinavien de tre rikena Sverige, Norge och
Danmark och omfattar 809,985 kvkm. med 11,144,444
inv. (1915). Jfr Skandinavism.
Skandinavien, i Chicago utgifven norsk-amerikansk,
till republikanska partiet ansluten tidning, uppsatt
1866 som veckoblad af J. Anderson från Voss, blef
1870 dagblad med Kn. Langland som redaktör till
1872. "S:s" inflytande ökades mycket i synnerhet
under Nicolay A. Grevstads redaktörstid 1892–1911.
K. V. H.
Skandinavisches archiv fur physiologie, en i Leipzig,
på Veit & Comp:s förlag sedan 1889 utkommande,
af Fr. Holmgren och efter hans död (1897) af
R. Tigerstedt redigerad fysiologisk tidskrift
med bidrag af svenska, norska, danska och finska
fysiologer. Hittills (1916) ha 35 band af denna
tidskrift utkommit.
Skandinavisk, som har afseende på, omfattar eller
tillhör Skandinavien.
Skandinaviska alliansmissionen. Se Mission, sp. 673,
678, och Missionsvänner, sp. 683.
Skandinaviska föreningar i utlandet. Se
Utlandssvenskar.
Skandinaviska halfön, Sverige och Norge sammantagna.
Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget. Se
Kreatursförsäkring.
Skandinaviska kreditaktiebolaget, Sveriges
första aktiebank, urspr, afsedt (enligt den förste
förslagsställarens, C. F. Tietgens, plan) att vara ett
stort skandinaviskt internationellt kreditinstitut med
ett grundkapital af 25 mill. rdr och med hufvudkontor
i Köpenhamn samt filialer i Stockholm, Göteborg,
Kristiania, Amsterdam, London och Paris, stiftades af
bl. a. O. Ekman, 0. Dickson, 0. Wijk, K. Fr. Wa3rn,
A. 0. Wallenberg 24 okt. 1863 i Göteborg, dit
hufvudkontoret förlades i st. f. till Köpenhamn,
och 6 nov. s. å. erhölls K. M:ts fastställelse å
bolagsordningen för Skandinaviska kreditaktiebolaget
i Göteborg. Aktiekapitalet bestämdes nu till lägst 5,
högst 15 mill. rdr, hvaraf 5 mill. för Sverige samt
10 mill. för de öfriga länderna. Emellertid uteblef
den väntade utländska teckningen alldeles, och vid
det konstituerande sammanträdet 21 mars 1864 var
minimikapitalet och något däröfver fulltecknadt med
enbart svenskt kapital samt den första inbetalningen
af 20 proc. verkställd. Icke blott de internationella,
utan äfven de skandinaviska planerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
