fyrkantigt, upptill rundt, uppfördt 1843), visande ett intermittent hvitt sken, med en kort förmörkelse hvar 5:e sekund. Utanför refvet ligger Måkläppen, en för

Fig. 3. Skanörs kyrka.

sitt rika fågellif allbekant, fridlyst holme. Mariakyrkan i F. (fig. 5), fordom en offerkyrka, ligger i sydöstra hörnet af samhället, helt nära stranden, och är liksom den i S. af tegel, men något yngre och något mindre. Långhuset är dess äldsta parti; det var försedt med sträfpelare från början, ehuru det saknade hvalf; först senare inslogos sådana. Af de offer, som bragtes kyrkan äfven från aflägsna orter, hade hon ännu i början af 1800-talet en icke obetydlig inkomst, som användes till hennes underhåll. Några obetydliga ruiner af det forna slottet Falsterbohus finnas s. om staden. Det har varit bebodt af drottning Margareta och hennes son Olof, som dog där 1387.

Fig. 5. Mariakyrkan i Falsterbo.

Vid slutet af 1500-talet föll det i ruiner. Gräfningar, som på senaste tid företagits, visa en kärna, omsluten af grundmurar till rum, det hela omslutet af en yttre och en inre palissad, hvarjämte en kajsträckning påträffats. -- De båda städerna äro uråldriga; S. skall ha funnits före år 1000, men säkra uppgifter därom har man dock först från tiden omkr. 1200, och ungefär samtidigt börjar F. omtalas i urkunderna. I medeltidens politiska historia förekomma sedan båda namnen mycket ofta, och i de skånska Knutsgillenas historia spelar S. under medeltiden en märklig roll: där höll dessa gillens generalsynod länge sina sammanträden, tills därvarande Knutsgille på 1300-talet flyttades till Malmö, sedan S. som handelsplats börjat stå tillbaka för F. Märkligt är nämligen, att dessa båda städer, som länge varit bland de obetydligaste i vårt land, under flera århundraden i medeltiden voro medelpunkter för den tyska handeln på Skåne, hvilken i sin ordning var en följd af det rikt gifvande sillfiske, som bedrefs från dessa städer. De hade visserligen ringa folkmängd, men under fisketiden kommo 30--40 tusen fiskare dit från Tyskland, Nederländerna, Skottland m. fl. länder, och med fiskefartygen följde handelsskepp, med hvilka tyska, d. v. s. hanseatiska, köpmän förde sina varor

Fig. 4. Hotellkomplexen Falsterbohus.

öfver till Skåne, där de förskaffat sig vidsträckta handelsprivilegier. Det var ett rörligt och brokigt lif under fisketiden där. Fiskebod vid fiskebod radades upp på stranden, men inne på landtungan reste köpmännen sina bodar på områden, som anvisats hvar främmande stad särskildt. Sådana områden kallades "fit", och detta namn fortlefver än i benämningen "Fedevången", den sydligaste delen af F:s nuv. område. Jämte bodarna hade de främmande städerna äfven stora stenhus, s. k. kompanihus, som begagnades af köpmän från samma stad gemensamt. Till hamn begagnades af alla fartyg och fiskebåtar hufvudsakligen den stora, ö. om S. belägna Höllviken. Ordningen bland alla de tusenden, som där för fiskets och handelns skull vistades, upprätthölls strängt af de fogdar, som hvarje stad sände med sina fartyg (jfr dock Munkeholm). På 1200-talet synes S. ensamt ha varit marknadsplats, men under följ. årh. nämnes äfven F., och med 1400-talets början inträder ytterligare förändring, ty nu försvinner S:s namn ur de hanseatiska urkunderna, som därefter omtala endast marknaderna i F. Kristian IV förklarade 1622, att han icke vidare ville erkänna hanseförbundet som korporation, och upphäfde därför dess gamla privilegier i Danmark. Emellertid synes Lübeck dock ha fått behålla vissa rättigheter i Skåne, och det begagnade dem äfven. Med Skånes öfvergång till Sverige (1658) försvann likväl denna sista rest af de forna hanseatiska handelsprivilegierna, och Lübecks gamla kompanihus i F. blef i början af