Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaparrätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1700-talet den svenska kronans egendom. Med rätta
betecknade presidenten Krister Bonde 1658 S. och
F. som "två fläckar, hvilka allenast med en hop
fiskare besuttne äro". Under hela 1700-talet förde
båda ett tynande lif. Flygsanden förstörde deras
magra åkrar, och med fisket var det ofta klent
be-ställdt. 1718 uppges, att borgerskapet i S., som
alltjämt var den större staden, bestod af endast 60
pers., och ett par årtionden senare var borgerska-pets
antal 86, "gamla och unga". Samhället hade då ingen
enda köpman och endast 5 handtverkare. Näringar voro
fiske och något jordbruk, hvarjämte invånarna hade
fått rätt att som skeppare segla för stapelstädernas
räkning på utrikesort, utan att behöfva söka burskap i
dessa städer. De bebyggda tomternas antal var 74. Vid
1800-talets midt hade folkmängden öfverskridit
l,000-talet: i S. 750 (415 mantalsskrifna och 335
skattefria), i F. 274 (130 skattskrifna och 144
befriade från utgifvande af mantalspenningar). Den
viktigaste källan till dessa städers medeltidshistoria
är D. Schäfer, "Das buch des Ltibeckischen vogts auf
Schonen" (i "Han-sische geschichtsblätter" 1887).
K. E-ff.
Skaparrätt, författares och konstnärers rätt till af
dem producerade arbeten. Se E g a n d e-rätt 2.
Skapelse, Världens skapelse, världens uppkomst genom
en gudomlig viljeakt. Liksom det icke finns något enda
folk, som saknar alla religiösa föreställningar, finns
det icke heller något folk, som ej söker på något
sätt för sig klargöra tingens första uppkomst. Många
af dessa förklaringar synas för de folk, som ega
uppfattning af historia, alldeles meningslösa;
men ju mer det lyckas forskningen att intränga
i de primitiva folkens tankevärld, desto klarare
framträder ett visst sammanhang i dessa till utseendet
groteska myter. Den primitives teorier återspegla
hans seder och bruk. Utöfver denna sed, som med
järnhård hand binder ej allenast hans yttre görande,
utan hela hans föreställnings- och tankevärld, når
aldrig hans spekulation. Häraf är det tydligt, att
ursprungsproblemen ej lösas ensamt af någon - låt vara
aldrig så primitiv - naturfilosofi, utan alltid också
i samband med religionerna. Så länge man inom den
religionshistoriska forskningen ansåg, att animis-men
(se d. o.) var religionens ursprungsstadium, höll
man det för själfklart, att de primitive hade olika
andar som förklaring för uppkomsten af olika ting
och företeelser. Under utvecklingens gång ordnades
småningom detta otal andar till polyteisti-ska
(af många gudar bestående) gudasamfund, där hvarje
gud fick ett bestämdt område, som han var upphof
till. Nu har man emellertid kommit till insikt om,
att hos de mest primitiva folk vi känna finnas mera
enhetliga förklaringsgrunder. Många sådana folk se
nämligen orsaken till allt, som sker, i en enhetlig,
ehuru obestämd lifsmakt, som man brukar benämna mana
(se Helig, sp. 311). Men det mest öfverraskande är,
att sådana lågt stående folk tro på en gud, som just
haft till uppgift att skapa den för dem kända världen
och att ordna de seder och bruk, hvari deras religiösa
känsla ger sig uttryck. Dessa monoteistiska gudar har
Söderblom betecknat med termen "frambringare". Sådana
frambringare kunna ibland tänkas som djur och äro då
uttryck för dessa stammars tidigaste
kulturella lifsvillkor. Själfva skapelsen f ramställes
i myter, som äro frånstötande och oförklarliga
för den högre kulturen, men som ha sitt ursprung
i det mest primitiva natursammanhang. I de högre
hedniska religionerna uppträda de gudar, åt hvilka
den prästerliga spekulationen anförtrott skapelsen,
i denna som t. ex. handtverkare, formande allt som
en krukomakare, t. ex. den egyptiske C h n u m i
Elefantine, eller som en konstnär, t. ex. Ptah i
Memfis. I Hermopolis fick allt tillvaro genom Thots
talande. I Indien finna vi på samma gång de mest
groteska myter och majestätiska skapelsehymner. Det
ser ut, som om man på grund af sin ringaktning
för tillvaron öfver hufvud ej den dag som är ville
möda sig med att bekämpa de mest primitiva myter,
huru afskyvärda de än kunna synas. I Persien ha de
väldiga motsatserna i naturen skapat en bestämd
dualism i religionen, som får ett klart uttryck
äfven i skapelseuppfattningen. Ahura Mazda skapar
det goda och Anra Mainyu det onda (se M a z d e i
s m). De assyrisk-babyloni-ska ursprungsmyterna
ha troligen fått bidraga till den yttre form,
hvari Israel i skapelseberättelsen uttryckt sitt
profetiska gudsbegrepp (se nedan). Om de nordiska
folkens föreställningar om världsalltets uppkomst
se Mytologi, sp. 161-162. - De primitiva folkens
osammansatta myter ha hos de högre folken ersatts af
stundom storslagna kosmologier. Dock bör man ej genast
vara färdig att härleda de senare ur de förra. Många
historiska mellanled kunna finnas, äfven om man anser,
att det ytterst kan vara samma psykologiska orsak
till båda. - Teorierna om världsalltets uppkomst
benämnes kosmogoni och kosmologi (se d. o.). - Litt.:
E. B. Tylor, "Primitive cul-ture" (3:e uppl. 1891),
A. Lang, "Myth, ritual and religion" (1901),
och N. Söderblom, "Gudstrons uppkomst" (1914).
E. Rid. Skapelseberättelser i gamla
testamentet. Förutom sin på flera ställen betygade
tro på Gud som skapare af världsalltet ("himmel och
jord") innehåller G. T. två berättelser om själfva
skapelsen. Den äldre (l Mos. 2: 4b-25), som härrör
från den äldsta Penta-teukkällan, "Jahvisten",
beskrifver icke världsalltets uppkomst, utan
inskränker sig till en redogörelse för människornas,
växternas och djurens skapelse Den förutsätter,
att jorden redan fanns, och sedan denna fuktats
genom en dimma (eller ett källsprång), skapade Jahve
mannen af jordens stoft och inblåste i hans näsa en
fläkt af sitt lif. Därnäst skapade Jahve en lustgård
med allehanda träd och satte människan däri för att
bruka och bevara den, och sedan allehanda djur. Men
då mannen bland djuren icke fann den "hjälp", som
passade för honom, bildade Jahve af mannens refben
kvinnan. Den yngre skapelseberättelsen (l Mos. 1:
l-2: 4a), som härrör från Prästkodex, innehåller en
utförlig beskrifning på världsalltets tillkomst. Men
äfven den utgår från förutsättningen, att ett ur-ämne
fanns. Detta urämne utgjordes af vatten, inneslutet
i mörker, och i detta vatten låg jorden inhöljd
(v. 9). Men Guds ande sväfvade (eller ruf-vade) öfver
urämnet, till ett tecken, att detta icke existerade
h. o. h. vid sidan af Gud. Skapelsehandlingen
förmedlas emellertid icke genom Guds ande, oaktadt
denna enligt G. T. eljest är den lif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
