897 Skaptå-Skara nade ogenomskinliga kristallerna af grå, grönaktig och blå färg, som förekomma vid Pargas, Ersby, Tunaberg, Malsjö, Åtvidaberg och Arendal, kunna gemensamt benämnas irernerit. - 2) Mi z z o n i t, med 48-56 proc. Si02, sönderdelas ofullkomligt af syror, med vattenklara kristaller från Vesuvius och Laachersee samt tunna, genomskinliga prismor i kornig kalksten från Arendal, hvita kristaller från Malsjö, Pargas, Bolton, ha sådan sammansättning, och för dem kan namnet skapolit bibehållas. Dit hör ock ekebergiten från Hässelkulla, uppkallad efter svenske kemisten Ekeberg, samt d i p y r från Pyrenéerna och prehnitoid från Kongsberg. - 3) Marialit, med 56-64 Si02, sönderdelas ej af syror och utgöres af små vatten-klara prismor i en eruptiv bergart, s. k. piperno, vid Neapel samt stora, dunkla kristaller från Bolton, Solberg, Ripon. - Skapoliterna äro ofta underkastade omvandling, såsom till albit (Kragerö), epidot (Arendal), biotit, muskovit (Pargas). Ant. Sj. (A. Ung.) Skaptá, vattendrag. Se Island, sp. 926. Skaptáhraun, öken. Se Island, sp. 925. Skaptárjökull [skaftaurjököddl], isländsk glaciär i sydöstra delen af ön, som bildar Vatnajökelns västra rand, omfattar öfver 500 kvkm. och når en längd af 75 km. Dess höjd är vid norra ändan, vid passet Vonarskarð, 900 m. ö. h., och vid södra ändan, nära Fljótshverfi, ungefär lika, men vid utbuktningen på midten endast 630 m. Älfvarna Tungná, Skaptá och Hverfisfljót ha sitt upphof på S., och där ligger också den väldiga kraterräckan Laki, hvars stora utbrott 1783 var det våldsammaste, som i historisk tid egt rum på Island. R. N-g. Skapte Thoroddsson, lagsagoman på Island 1004--1030, en särdeles lagklok, duglig och verksam, men listig och hänsynslös man. Under hans ämbetstid och tack vare honom afskaffades holmgången som rättsmedel, och jämte Nial skapade han femtedomen (se Allting, sp. 648). R- ^-s- Skapulär (lat. scapulärium). 1. Ett bredt, öfver bröst och rygg ända till fötterna nedfallande tygband, hvilket många katolska ordnar (bene-diktiner, dominikaner etc.) bära som ordensdräkt. - 2. En förminskad form af föregående, bestående af två bruna, fyrkantiga klädesstycken, som bäras hängande i ett band öfver skuldrorna, det ena på bröstet, det andra på ryggen (jfr fig. l i art. Benediktiner och fig. 2 i art. Karmelitorden). Detta "lekmannaska-pular" bäres af en del brodi askap och tertiarier. Det mest bekanta af detta slag är "Vår kära frus af berget Karmel skapular", som enligt kar-melitordens tradition 16 juli 1251 i Cambridge lämnades af Jungfru Maria åt ordensgeneralen Simon Stock med löfte, att dess bärande skulle befria från de eviga straffen. Först från 1500-talet möter emellertid denna nu utomordentligt populära skapular historiskt. En tredje grupp har i senaste tid växt ut, blåa, hvita, röda etc., med påflig approbation och ej bundna vid några brödraskap. Pius X förordnade 1911, att man i st. f. skapular kan med lika kraft bära medaljer i fickan. - S k a p u l a r i e f es t e n. Se M a-ri af ester. 1-2. Hj. H-t, Skar, Johannes Oisen, norsk folkbrist, f. 1837, d. 1914, gjorde utmärkta folkloristiska och Tryckt den 17/i 17 lokalt kulturhistoriska samlingar, nedlagda i Gammalt or Scetesdal (6 bd, 1903-13). - Om S:s broder M a t i a s O l s e n se S k a r d. K. V. H. Skara, gammal uppstad och biskopssäte i Skaraborgs län, Västergötland, belägen ungefär i länets midt inom Skånings härad, på gränsen mellan en mager och stenig skogstrakt i s. och ett i allmänhet bördigt slättland åt andra håll. Areal 1,597 har, hvaraf stadsplanen upptar 182 har. Om man undantar några mindre, i senare tider inkorporerade jordstycken, har området tillhört staden sedan urminnes tider. Taxeringsvärde 11,913,400 kr. (1916), hvaraf för jordbruksfastighet

Fig. 1. Skaras vapen.

1,301,000 kr. Invånarantalet, som 1840 utgjorde 1,845, hade 1880 vuxit till 3,122, 1900 till 4,431 och uppgick vid slutet af 1916 till 6,071. Stadens (den borgerliga och kyrkliga kommunens) bokförda tillgångar upptogos 1915 till 2,079,389 kr., dess skulder till 1,302,046 kr. Kommunalskatten för 1915 utgick med 5 kr. 92 öre per 100 kr. beskattningsbar inkomst. Den 1916 uppskattade inkomsten uppgick till 2,317,000 kr. Staden har i sin inre, äldsta del bibehållit det urgamla, oregelbundna gatunätet, men företer f. ö. icke mycket ålderdomligt i sitt utseende. S. är i allmänhet bebyggdt med trähus, de flesta omgifna af trädgårdar. Det har sin hufvudsakliga betydelse som säte för styrelsen i Skara biskopsstift och för ett högre allmänt läroverk och flera andra undervisningsanstalter samt som handelsplats för den närmast omgifvande landsbygden. S. är därjämte medelpunkten för det smalspåriga järnvägsnätet i Skaraborgs län. Det har en järnvägsstation, gemensam för Lidköping--Skara--Stenstorps, Västergötland--Göteborgs och Skara--Timmersdala järnvägar, och järnvägsspår utgå från S. till Stenstorps station å Västra stambanan, till Göteborg, till Lidköping, till Mariestad (och vidare till Gårdsjö station å Västra stambanan) och till Timmersdala. På senare tiden har fabriksrörelse uppstått, men har ännu icke nått någon större betydenhet; dess tillverkningsvärde var 1914 1,142,500 kr. Till näringarna hör därjämte ett icke obetydligt jordbruk. Bland offentliga byggnader märkas: domkyrkan (se Skara domkyrka), domkapitelshuset (till sin västra del från 1746 och 1787, till sin östra från 1914), allmänna läroverkets hus (1871; fig. 3), bibliotekshuset (1859; fig. 5), rådhuset (ombyggdt på 1850-talet, oansenligt), nya folkskolehuset (1908), tingshus för Skånings och Valle härad (1905; fig. 6), seminariebyggnaden (1869); dessutom märkes sparbankens hus (1904). S. har eget vattenledningsverk (anlagdt 1898--99), hvars vatten hämtas från en grundvattenström strax n. om staden, jämte afloppsledning och elektricitetsverk från samma tid. I S. finnes en transformatorsstation för Trollhätte kraftverk. Allmänna läroverket har uppstått genom förening af en från medeltiden