Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 897-898 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaparrätt ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

897

Skaptå-Skara

nade ogenomskinliga kristallerna af grå, grönaktig
och blå färg, som förekomma vid Pargas, Ersby,
Tunaberg, Malsjö, Åtvidaberg och Arendal, kunna
gemensamt benämnas irernerit. - 2) Mi z z o n i t,
med 48-56 proc. Si02, sönderdelas ofullkomligt af
syror, med vattenklara kristaller från Vesuvius
och Laachersee samt tunna, genomskinliga prismor i
kornig kalksten från Arendal, hvita kristaller från
Malsjö, Pargas, Bolton, ha sådan sammansättning,
och för dem kan namnet skapolit bibehållas. Dit
hör ock ekebergiten från Hässelkulla, uppkallad
efter svenske kemisten Ekeberg, samt d i p y r
från Pyrenéerna och prehnitoid från Kongsberg. -
3) Marialit, med 56-64 Si02, sönderdelas ej af
syror och utgöres af små vatten-klara prismor i en
eruptiv bergart, s. k. piperno, vid Neapel samt
stora, dunkla kristaller från Bolton, Solberg,
Ripon. - Skapoliterna äro ofta underkastade
omvandling, såsom till albit (Kragerö),
epidot (Arendal), biotit, muskovit (Pargas).
Ant. Sj. (A. Ung.)

Skaptá, vattendrag. Se Island, sp. 926.

Skaptáhraun, öken. Se Island, sp. 925.

Skaptárjökull [skaftaurjököddl], isländsk glaciär
i sydöstra delen af ön, som bildar Vatnajökelns
västra rand, omfattar öfver 500 kvkm. och når en
längd af 75 km. Dess höjd är vid norra ändan, vid
passet Vonarskarð, 900 m. ö. h., och vid södra ändan,
nära Fljótshverfi, ungefär lika, men vid utbuktningen
på midten endast 630 m. Älfvarna Tungná, Skaptá och
Hverfisfljót ha sitt upphof på S., och där ligger
också den väldiga kraterräckan Laki, hvars stora
utbrott 1783 var det våldsammaste, som i historisk
tid egt rum på Island. R. N-g.

Skapte Thoroddsson, lagsagoman på Island 1004–1030,
en särdeles lagklok, duglig och verksam, men listig
och hänsynslös man. Under hans ämbetstid och tack
vare honom afskaffades holmgången som rättsmedel,
och jämte Nial skapade han femtedomen (se Allting,
sp. 648). R- ^-s-

Skapulär (lat. scapulärium). 1. Ett bredt, öfver bröst
och rygg ända till fötterna nedfallande tygband,
hvilket många katolska ordnar (bene-diktiner,
dominikaner etc.) bära som ordensdräkt. - 2. En
förminskad form af föregående, bestående af två bruna,
fyrkantiga klädesstycken, som bäras hängande i ett
band öfver skuldrorna, det ena på bröstet, det andra
på ryggen (jfr fig. l i art. Benediktiner och fig. 2
i art. Karmelitorden). Detta "lekmannaska-pular"
bäres af en del brodi askap och tertiarier. Det
mest bekanta af detta slag är "Vår kära frus af
berget Karmel skapular", som enligt kar-melitordens
tradition 16 juli 1251 i Cambridge lämnades af
Jungfru Maria åt ordensgeneralen Simon Stock med
löfte, att dess bärande skulle befria från de eviga
straffen. Först från 1500-talet möter emellertid denna
nu utomordentligt populära skapular historiskt. En
tredje grupp har i senaste tid växt ut, blåa, hvita,
röda etc., med påflig approbation och ej bundna vid
några brödraskap. Pius X förordnade 1911, att man i
st. f. skapular kan med lika kraft bära medaljer i
fickan. - S k a p u l a r i e f es t e n. Se M a-ri af
ester. 1-2. Hj. H-t,

Skar, Johannes Oisen, norsk folkbrist, f. 1837,
d. 1914, gjorde utmärkta folkloristiska och

Tryckt den 17/i 17

lokalt kulturhistoriska samlingar, nedlagda i Gammalt
or Scetesdal (6 bd, 1903-13). - Om S:s broder M a t i
a s O l s e n se S k a r d. K. V. H.

Skara,
gammal uppstad och biskopssäte i Skaraborgs län,
Västergötland, belägen ungefär i länets midt inom
Skånings härad, på gränsen mellan en mager och stenig
skogstrakt i s. och ett i allmänhet bördigt slättland
åt andra håll. Areal 1,597 har, hvaraf stadsplanen
upptar 182 har. Om man undantar några mindre, i senare
tider inkorporerade jordstycken, har området tillhört
staden sedan urminnes tider. Taxeringsvärde 11,913,400
kr. (1916), hvaraf för jordbruksfastighet

Fig. 1. Skaras vapen.

1,301,000 kr. Invånarantalet, som 1840 utgjorde 1,845,
hade 1880 vuxit till 3,122, 1900 till 4,431 och
uppgick vid slutet af 1916 till 6,071. Stadens (den
borgerliga och kyrkliga kommunens) bokförda tillgångar
upptogos 1915 till 2,079,389 kr., dess skulder till
1,302,046 kr. Kommunalskatten för 1915 utgick med 5
kr. 92 öre per 100 kr. beskattningsbar inkomst. Den
1916 uppskattade inkomsten uppgick till 2,317,000
kr. Staden har i sin inre, äldsta del bibehållit
det urgamla, oregelbundna gatunätet, men företer
f. ö. icke mycket ålderdomligt i sitt utseende. S. är
i allmänhet bebyggdt med trähus, de flesta omgifna
af trädgårdar. Det har sin hufvudsakliga betydelse
som säte för styrelsen i Skara biskopsstift och
för ett högre allmänt läroverk och flera andra
undervisningsanstalter samt som handelsplats för
den närmast omgifvande landsbygden. S. är därjämte
medelpunkten för det smalspåriga järnvägsnätet i
Skaraborgs län. Det har en järnvägsstation, gemensam
för Lidköping–Skara–Stenstorps,
Västergötland–Göteborgs och Skara–Timmersdala järnvägar, och
järnvägsspår utgå från S. till Stenstorps station
å Västra stambanan, till Göteborg, till Lidköping,
till Mariestad (och vidare till Gårdsjö station å
Västra stambanan) och till Timmersdala. På senare
tiden har fabriksrörelse uppstått, men har ännu icke
nått någon större betydenhet; dess tillverkningsvärde
var 1914 1,142,500 kr. Till näringarna hör därjämte
ett icke obetydligt jordbruk. Bland offentliga
byggnader märkas: domkyrkan (se Skara domkyrka),
domkapitelshuset (till sin västra del från 1746 och
1787, till sin östra från 1914), allmänna läroverkets
hus (1871; fig. 3), bibliotekshuset (1859; fig. 5),
rådhuset (ombyggdt på 1850-talet, oansenligt),
nya folkskolehuset (1908), tingshus för Skånings och
Valle härad (1905; fig. 6), seminariebyggnaden (1869);
dessutom märkes sparbankens hus (1904). S. har eget
vattenledningsverk (anlagdt 1898–99), hvars vatten
hämtas från en grundvattenström strax n. om staden,
jämte afloppsledning och elektricitetsverk från
samma tid. I S. finnes en transformatorsstation för
Trollhätte kraftverk. Allmänna läroverket har uppstått
genom förening af en från medeltiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>