hufvudgården S. 6 mtl, samt 13 7/8 mtl underlydande i S. socken och 0,92 mtl i Borrlunda och Ö. Strö socknar, det hela med kvarn och gatuhus tax. till 1,703,000 kr. (1915). Läget på den nakna, enformiga slätten är icke vackert, men konsten har i den närmaste omgifningen, särskildt genom den nuv. egarens fader, frih. Jules von Schwerin, gjort det mesta möjliga genom blomsterplaner, trädgårdar och parker. Borgen, som byggdes på 1560-talet af riddaren och riksrådet Sten Skarholt Rosensparre, ehuru vissa delar torde vara betydligt äldre, är uppförd af tegel med mellanfyllning af gråsten och utgöres af en mellanbyggnad och två vidhängande flyglar, omslutande en mot n. öppen borggård; i det inre sydöstra hörnet står ett åttkantigt trapptorn och vid den östra längans nordöstra hörn ett stort rundt torn af 23,5 m. höjd i 6 våningar, medan huset i öfrigt har endast 3. östra flygeln, som bildar hufvudfasaden och utmärkes genom rik och smakfull ornamentik, har tre gafvelrösten, ett på det framspringande portpartiet på fasadens midt med inkörsport, öfver hvilken är anbragt en inskrifttafla, framställande treenigheten (se vidare G. Upmark, "Svensk byggnadskonst 1530--1760", 1904). Borgen, förut förfallen, återställdes under 1840-talet på Karl XIV Johans bekostnad genom prof. Brunius, och frih. Jules v. Schwerin lät verkställa inredningen samt om- eller nybygga till gården hörande ekonomibyggnader. På slottet finnes ett tafvel-galleri på närmare 100 n:r (till stor del den gamla Lagerbringska samlingen). S var förr befäst med vattenfyllda grafvar. -- Godset, förr skrifvet Skarholta och Skarolt, tillhörde sedan urminnes tid, veterligen sedan 1300-talet, den danska frälseätt, som i vapnet förde en sparre med tre rosor, Rosensparre, som äfven kallade sig Skarholt. Vid ättens utgång 1624 kom S. genom gifte till släkten Rud och i nästa led till Nils Trolle af Trolleholm i Danmark. Dennes son sålde S. 1661 till grefve P. F. De la Gardie, hvars änka, som inköpte det närbelägna Pugerup, innehade godset till 1724. Det kom då till hennes dotters dotterson, den då tvåårige grefve Erik Brahe (halshuggen 1756). Hans, son, grefve M. F. Brahe, sålde 1826 S. och Pugerup till Karl XIV Johan, under hvars tid egendomen ökades med Hvidarp. Oskar I sålde både S. och Pugerup för 633,000 rdr b:ko till frih. Jules v. Schwerin och handelshuset Puggard i Köpenhamn; det senare sålde genast sin hälft till grefve E. Reventlow, hvarefter godset delades så, att Schwerin behöll S. med underlydande (3,925 har) och Reventlow Pugerup, Trulstorp, Äspinge m. m. (4,261 har). Nu eges S., något förminskadt, af frih. J. v. Schwerins son, frih. V. G. v. Schwerin. Sedan 1567 har egaren af S. patronatsrätten till S. socken och sedan 1639 äfven till Strö socken. 2. Wbg. Skarificera. Se Skarifikation. Skarifikation (af lat. scarificare, upprista), med knif, lansett eller särskildt instrument (skarifikator) företagen inskärning i huden, för uttömmande af blod (vid koppning) eller blodvatten (vid vattsot i huden). Skarifikation används numera icke eller ytterst sällan inom läkekonsten. -- Skarificera, företaga sådan inskärning. Skarifikator (se Skarifikation). 1. Kir. Se Skarifikation. -- 2. Landtbr., ett äldre namn på kultivator (se d. o.). Skarin, Anders Reinhold, jurist, ledamot af Högsta domstolen, f. 20 maj 1839 i Surteby, Älfsborgs län, blef 1857 student i Uppsala, där han 1861 aflade hofrättsexamen, och 1865 vice häradshöfding, var 1865-68 tillf, domhafvande och tjänstgjorde 1869-73 i Göta hofrätt, där han 1873 blef assessor. Han utnämndes till revisionssekreterare 1879 och till justitieråd 1886. Efter sin afgång från detta ämbete, 1906, var han till 1909 riksbanksfullmäktiges ordf. S. har utgett tjuguen upplagor af "Sveriges rikes lag" (1884-1907) och fortsatt G. R. Lilienbergs "Svensk lagsamling" för åren 1885-95 (1895-1901). Han har ock medverkat i kommittéutredningar om prästerskapets boställen (1879) och om svensk-norsk konsularjurisdiktion (1886). (C. G. Bj.) Skarke (Varnhem), socken i Skaraborgs län, Valle härad. 2,758 har. 749 inv. (1915). S. bildar med Istrum, Eggby, Öglunda och Norra Lundby ett pastorat i Skara stift, Billings kontrakt. Skarlakan, Skarlakansfeber. Se Scharlakan och Scharlakansfeber. Skarn, geol. Se Lagerart. Skarndäck, skpsb., en ofvanpå topptimmerändarna liggande plankgång (se n i fig. till Bordläggning, sp. 1155). Där fartygssidan är timrad upp till relingen, förekomma två skarndäck: ett nedre, som täcker vaterbordet och råhultsplankan, samt ett öfre, som utgör reling eller ledstång. Jfr Hackbräde 2 och Ledstång. J. G. B.* Skarndäckslist, skpsb. Se List 2. Skarndäcksplåt, skpsb. Se Balkvägare. Skarnes (Skarnaes), i rask förkofran stadt samhälle på ömse sidor om Glommen, kring S. järnvägsstation på Kristiania-Kongsvingerbanan, Hedemarkens amt, Norge. Regelbunden ångbåtstrafik på Opstadaaen till Storsjöen i N. Odalen. 359 inv. (1910). K. V. H. Skarneslinjen. Se Konow, sp. 791. Skarnaes. Se Skarnes. Skarp, skpsb., de längst för- och akterut, under vattnet, i vinklarna mellan stäfvarna och kölen belägna skarpa delarna af fartygskroppen. Jfr Akterskarp och Förskarp. J. G. B.* Skarp, Gustaf. Se Rutensparre.