Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skarf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudgården S. 6 mtl, samt 13 7/8 mtl underlydande i
S. socken och 0,92 mtl i Borrlunda och Ö. Strö
socknar, det hela med kvarn och gatuhus tax. till
1,703,000 kr. (1915). Läget på den nakna, enformiga
slätten är icke vackert, men konsten har i
den närmaste omgifningen, särskildt genom den
nuv. egarens fader, frih. Jules von Schwerin, gjort
det mesta möjliga genom blomsterplaner, trädgårdar
och parker. Borgen, som byggdes på 1560-talet af
riddaren och riksrådet Sten Skarholt Rosensparre,
ehuru vissa delar torde vara betydligt äldre, är
uppförd af tegel med mellanfyllning af gråsten och
utgöres af en mellanbyggnad och två vidhängande
flyglar, omslutande en mot n. öppen borggård;
i det inre sydöstra hörnet står ett åttkantigt
trapptorn och vid den östra längans nordöstra hörn
ett stort rundt torn af 23,5 m. höjd i 6 våningar,
medan huset i öfrigt har endast 3. östra flygeln,
som bildar hufvudfasaden och utmärkes genom rik och
smakfull ornamentik, har tre gafvelrösten, ett på
det framspringande portpartiet på fasadens midt med
inkörsport, öfver hvilken är anbragt en inskrifttafla,
framställande treenigheten (se vidare G. Upmark,
"Svensk byggnadskonst 1530–1760", 1904). Borgen, förut
förfallen, återställdes under 1840-talet på Karl XIV
Johans bekostnad genom prof. Brunius, och frih. Jules
v. Schwerin lät verkställa inredningen samt om- eller
nybygga till gården hörande ekonomibyggnader. På
slottet finnes ett tafvel-galleri på närmare 100 n:r
(till stor del den gamla Lagerbringska samlingen). S
var förr befäst med vattenfyllda grafvar. – Godset,
förr skrifvet Skarholta och Skarolt, tillhörde
sedan urminnes tid, veterligen sedan 1300-talet,
den danska frälseätt, som i vapnet förde en sparre
med tre rosor, Rosensparre, som äfven kallade sig
Skarholt. Vid ättens utgång 1624 kom S. genom gifte
till släkten Rud och i nästa led till Nils Trolle
af Trolleholm i Danmark. Dennes son sålde S. 1661
till grefve P. F. De la Gardie, hvars änka, som
inköpte det närbelägna Pugerup, innehade godset till
1724. Det kom då till hennes dotters dotterson, den då
tvåårige grefve Erik Brahe (halshuggen 1756). Hans,
son, grefve M. F. Brahe, sålde 1826 S. och Pugerup
till Karl XIV Johan, under hvars tid egendomen ökades
med Hvidarp. Oskar I sålde både S. och Pugerup för
633,000 rdr b:ko till frih. Jules v. Schwerin och
handelshuset Puggard i Köpenhamn;
det senare sålde genast sin hälft till grefve
E. Reventlow, hvarefter godset delades så,
att Schwerin behöll S. med underlydande
(3,925 har) och Reventlow Pugerup, Trulstorp,
Äspinge m. m. (4,261 har). Nu eges S., något
förminskadt, af frih. J. v. Schwerins son,
frih. V. G. v. Schwerin. Sedan 1567 har
egaren af S. patronatsrätten till S. socken
och sedan 1639 äfven till Strö socken.
2. Wbg.
Skarificera. Se Skarifikation.
Skarifikation (af
lat. scarificare, upprista), med knif, lansett
eller särskildt instrument (skarifikator)
företagen inskärning i huden, för uttömmande af
blod (vid koppning) eller blodvatten (vid vattsot
i huden). Skarifikation används numera icke eller
ytterst sällan inom läkekonsten. – Skarificera,
företaga sådan inskärning.
Skarifikator (se Skarifikation). 1. Kir. Se
Skarifikation. – 2. Landtbr., ett äldre namn på
kultivator (se d. o.).
Skarin, Anders Reinhold, jurist, ledamot af Högsta
domstolen, f. 20 maj 1839 i Surteby, Älfsborgs län,
blef 1857 student i Uppsala, där han 1861 aflade
hofrättsexamen, och 1865 vice häradshöfding, var
1865-68 tillf, domhafvande och tjänstgjorde
1869-73 i Göta hofrätt, där han 1873 blef
assessor. Han utnämndes till revisionssekreterare
1879 och till justitieråd 1886. Efter sin afgång
från detta ämbete, 1906, var han till 1909
riksbanksfullmäktiges ordf. S. har utgett tjuguen
upplagor af "Sveriges rikes lag" (1884-1907) och
fortsatt G. R. Lilienbergs "Svensk lagsamling" för
åren 1885-95 (1895-1901). Han har ock medverkat i
kommittéutredningar om prästerskapets boställen (1879)
och om svensk-norsk konsularjurisdiktion (1886).
(C. G. Bj.)
Skarke (Varnhem), socken i Skaraborgs län, Valle
härad. 2,758 har. 749 inv. (1915). S. bildar med
Istrum, Eggby, Öglunda och Norra Lundby ett pastorat
i Skara stift, Billings kontrakt.
Skarlakan, Skarlakansfeber. Se Scharlakan och
Scharlakansfeber.
Skarn, geol. Se Lagerart.
Skarndäck, skpsb., en ofvanpå topptimmerändarna
liggande plankgång (se n i fig. till Bordläggning,
sp. 1155). Där fartygssidan är timrad upp till
relingen, förekomma två skarndäck: ett nedre,
som täcker vaterbordet och råhultsplankan,
samt ett öfre, som utgör reling eller
ledstång. Jfr Hackbräde 2 och Ledstång.
J. G. B.*
Skarndäckslist, skpsb. Se List 2.
Skarndäcksplåt, skpsb. Se Balkvägare.
Skarnes (Skarnaes), i rask förkofran stadt samhälle
på ömse sidor om Glommen, kring S. järnvägsstation
på Kristiania-Kongsvingerbanan, Hedemarkens amt,
Norge. Regelbunden ångbåtstrafik på Opstadaaen
till Storsjöen i N. Odalen. 359 inv. (1910).
K. V. H.
Skarneslinjen. Se Konow, sp. 791.
Skarnaes. Se Skarnes.
Skarp, skpsb., de längst för- och akterut, under
vattnet, i vinklarna mellan stäfvarna och kölen
belägna skarpa delarna af fartygskroppen. Jfr
Akterskarp och Förskarp. J. G. B.*
Skarp, Gustaf. Se Rutensparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
