Sked, sjöv. Se Torpedtub. Skeda, socken i Östergötlands län, Hanekinds härad. 7,196 har. 1,465 inv. (1915). S. utgör ett pastorat i Linköpings stift, Domprosteriet. Skeda (af ty. scheiden, skilja), kem. tekn., skilja guld från silfver. Se Guldprof samt Skedvatten. Skedala, herrgård i Snöstorps socken, Hallands län, nära Fylleån och S. station på Halmstad--Bolmens järnväg, 7 km. från Halmstad, 0,756 mtl, tax. till 70,000 kr. (1915), tillhörig löjtnant V. Tage Sylvan. Från en sjö på gårdens egor ledes vattnet till Halmstads vattenledningsverk. S. var fordom ett mycket stort gods. Förste kände egaren af S. var riddaren Abraham Brodersson (se denne; d. 1400), som skänkte S. i hemgift till sin naturliga dotter Märeta vid hennes gifte med P. Niklasson af Forstenaätten. Det tillhörde sedan genom arf eller köp medlemmar af bl. a. ätterna Gyllenstierna, Tre rosor, Krabbe, Skram, Silfverstierna, Gyldencrantz, Wrangel (1712--1811) och Thott (grefve O. Thott till Skabersjö, som 1812 ref den gamla gråstensbyggnaden och uppförde den nuv., af trä), efter hvars död (1825) det gick raskt genom flera händer och köptes 1850, då endast omkr. 3 mtl, af godsegaren I. Lyttkens (se d. o. 1). Det uppdelades 1876 i två gårdar S. och Nydala, hvilka vid Lyttkens' död (1899) såldes hvar för sig och sedan ytterligare styckats. Skedalahed, i Snöstorps socken, Hallands län, vid S. järnvägsstation på Halmstad--Bolmens järnväg, var mötesplats för Hallands infanteribataljon (Hallands bataljon), innan denna 1902 sammanslogs med Värmlands fältjägarkår till bildande af Vaxholms grenadjärregemente. Skedanden, zool. Se Andfåglar, sp. 963, 964. Skedarlön. Se Myntarlön. Skeddrag, fisk. Se Drag, sp 803. Skede. 1. Socken i Jönköpings län, Östra härad. 7,663 har. 1,377 inv. (1915). Annex till Alseda, Växjö stift, Östra härads kontrakt. -- 2. Socken i Göteborgs och Bohus län. Se Skee. Skederid, socken i Stockholms län, Sjuhundra härad. 5,267 har. 802 inv. (1915). Annex till Husby-Lyhundra, Uppsala stift, Sjuhundra kontrakt. Skedeskamma. Se Karl Gustaf 3. Skedevi. 1. Socken i Östergötlands län, Finspånga läns härad. 31,965 har. 3,604 inv. (1915). S. utgör ett pastorat i Linköpings stift, Bergslags kontrakt. Jfr Folkdräkt, pl. I. -- 2. Gods. Se Schedevi. Skedeån. Se Emmån. Skedgåsen, zool., mindre egentligt namn på skedstorken. Se Ibisfåglar. Skedhägern, zool. Se Ibisfåglar. Skedingsnäs (Schedingsnäs), fideikommiss i Forsheda och Torskinge socknar, Jönköpings län, vid den lilla vackra Källundasjön, omkr. 5 km. från Forsheda station vid Halmstad--Nässjö järnväg. Fideikommisset omfattar 6 3/8 mtl, tax. till 134,300 kr. (1915) och är bebyggdt med ett långt tvåvånings trähus, inbäddadt i rik grönska, bl. a. af bok, som i dessa trakter har sin spontana nordgräns. Egendomen bildades på 1600-talet af kvartermästaren H. Kr. von Scheiding, som uppförde den nuv. hufvudbyggnaden på S. l. Scheidingsnäs. Den tillhörde under 1700-talet ett par medlemmar af släkten von Schaeij, köptes 1812 af ryttmästaren Daniel Stjernclou-Lillienberg, som öfverflyttade Vallerstads i Karda socken fideikommissnatur till S., hvilket nu innehas af en sonsons son D. F. L. Stjernclou-Lillienberg. Skedja. Se Skade. Skedsmo [ʃe'ds-], härad och socken i Akershus amt, Norge. 66,08 kvkm. 3,675 inv. (1910). Kuperad terräng med mycken åkerjord och åtskillig skog. S. är ett uppblomstrande industridistrikt. K. V. H. Skedstorken, zool. Se Ibisfåglar. Skedstörar, Polyodontidæ, zool., familj tillhörande ordn. ganoider (Ganoidei) inom fiskklassen. Kroppen är antingen naken eller beklädd med små, stjärnformiga, förbenade fjäll. Nosen är starkt förlängd; munöppningen är belägen på undre kroppssidan och mycket bred, med små tänder i båda käkarna. Skedstörsläktet, Polyodon (Spatularia), är utmärkt genom sin starkt förlängda spad- eller skedformiga nos. Polyodon folium, som blir nära 2 m. lång, förekommer i Mississippi. Köttet ätes. En annan art lefver i Kina. L-e. Skedvatten (af ty. scheiden, skilja), kem., salpetersyra, så kallad, emedan den förr användes att skilja guld från silfver. Se Affinering samt Guld, sp. 582, och Salpetersyra. P. T. C.* Skedvi, socknar. Se Stora Skedvi och Västra Skedvi. Skedviken, insjö i Fasterna och Rimbo socknar i östra Uppland, 15 m. ö. h., 4,5 km. i n. och s., 4 km. i ö. och v., 8,9 kvkm., upptar från n. genom en kortare å, vid hvilken Rånäs bruk ligger, vatten från Gafvellången, 24 m. ö. h., 6,5 km. lång, men tämligen smal, 5 kvkm., och afrinner österut genom Syningen, 14,5 m. ö. h., 2 kvkm., till Norrtäljeån. Wbg. Skedört, bot. Se Cochlearia. Skee (Skede), socken i Göteborgs och Bohus län, Vette härad. 26,785 har, 6,469 inv. (1915), hvaraf komma på det inom socknen belägna Björneröds och Krokens municipalsamhälle 6 har, 1,200 inv. S. bildar med Tjärnö och Strömstad ett pastorat i Göteborgs stift, Vikornas norra kontrakt. Strömstad skall framdeles afskiljas till eget pastorat. Skeel [skel], gammal dansk adelssläkt, som nämnes redan på 1300-talet. Se V. S. Skeel, "Optegnelser om familien S." (2 bd, 1871-82), cch "Dansk adelsaarbog" 1901. - 1. Albert S., till Fusingö i Viborg, f. 1572, d. 1639, deltog i Kalmarkriget (1611-12) och blef 1616 riksråd och riksamiral, men afskedades från sistnämnda ämbete 1623, enl. sägnen i följd af en häftig strid med Kristian IV. 1629 skickades han till Lybeck för att underhandla om freden. - 2. Kristen S., den föregåendes son, f. 1603, d. 1659, blef riksråd 1649 och afstyrkte på det ifrigaste kriget mot Sverige 1657. Han var 1658 en af fredsunderhandlarna och blef vid Karl X:s förnyade angrepp på Danmark ånyo sänd att underhandla. Som utpräglad dansk adelsman uppträdde S. skarpt mot Fredrik III:s tilltag att skänka ämbeten åt en mängd tyskar. Hans märkliga Dagbog öfver riksrådets verksamhet 1649-59 trycktes 1854