han fått fristad under sin flykt undan kardinal Wolsey, som han angripit i satirer. S. öfversatte Diodoros Siculus och Ciceros bref till engelska, skref latinska poem och ett nu förloradt Speculum principis. Bland hans satirer äro Colyn Clout mot prästerskapet, Why come ye nat to Courte, och Speak parrot mot Wolsey de bekantaste. I Garland of laurel, ett långt allegoriskt poem, fullt af själfberöm, talar han om sina verk och jämställer sig med Chaucer, Gower och Lydgate. Hans Book of Philip sparrow är en originell elegi öfver en död sparf, som tillhört en ung dam, men är full af afvikelser från ämnet. Hans moralitet Magnificence, rik på elaka anspelningar, bl. a. mot Wolsey, skiljer sig från sina föregångare genom sitt försök att behandla ett enstaka fall, icke människan i allmänhet. S. är ofta ganska grof i sitt språk; han utmärker sig genom stor originalitet, som nästan kan mäta sig med hans mästare Chaucers, samt djärfhet och liflighet. Hans skrifter utgåfvos af Dyce 1843 och i urval af W. H. Williams 1902. Se arbeten om S. af A. Kölbing (1904) och E. Brie (1906). E. B-n. Skelton and Brotton [ske'ltn änd brå'tn], stadsliknande samhälle (urban district) i North Riding af engelska grefsk. York. 15,194 inv. (1911). Det är ett af de största samhällena i Clevelands (se d. o. 1) järnmalmsdistrikt, och dess industribefolkning är sysselsatt uteslutande i grufvorna. Vid kusten ligger badorten Saltburn by the sea. Skelört, bot. Se Chelidonium. Skema, Skematisera, Skematisk och Skematism. Se Schema. Skemma (Skämma). Se Bostad, sp. 1270, och Fängelse, sp. 246. Skena, järnv. Se Järnvägsskena. Skena. Se Durka. Skenanfall. Se Skenstrid. Skenanläggning, befästningsk., har till ändamål att vilseleda fienden om läget af den verkliga eldställningen samt att draga hans eld på sig. Den göres lik ofullständigt maskerade skytte- och kanonvärn med markerade skyttar och kanoner samt lägges så, att mot densamma afgifven eld ej kan skada den verkliga försvarsställningen. Den anlägges ej förr, än alla viktigare befästningsarbeten utförts. L. W:son M. Skenbart motstånd, fys. Se Elektriskt motstånd. Skenben, Tibia. Se Insekter, sp. 710, Lägg 1, och Människan, fig. 15. Skenbild. Se Laterna magica, sp. 1310, och (detsamma som virtuell bild) Lins, sp. 722. Skenblockad, sjöv. Se Blockad, sp. 710. Skendöd, fysiol. Se Död, sp. 1210. Skene [skene], grek. Se Teater. Skene [ski'n], William Forbes, skotsk historiker och fornforskare, f. 7 juni 1809, d. 29 aug. 1892 i Edinburgh, var son till sir Walter Scotts vän, den vittre godsegaren James S. (f. 1775, d. 1864), innehade 1832-65 ett par underordnade ämbetsposter i Edinburgh, men egnade sig redan från ungdomen förnämligast åt studiet af keltiska språk och skotsk fornhistoria. Han blef 1872 hedersdoktor vid Edinburghs och Oxfords universitet samt utnämndes 1881 till Skottlands rikshistoriograf. Banbrytande på sitt område var S:s The highlanders of Scotland, their origin, history and antiquities (1837). Efter att ha kritiskt utgett flera skotska medeltidskrönikor och publicerat åtskilliga smärre historiska essayer samlade S. resultaten af sin trägna forskning i Celtic Scotland, a history of ancient Alban (3 bd. 1876-80), ett imponerande arbete, hvari han grundligt och med kritisk skärpa genomgår det fragmentariska och ytterst svårbehandlade materialet och därur får fram den första samlade bilden af Skottlands äldsta historia, dess etnologi, äldsta kyrkliga och andra kulturförhållanden samt af land och folk. Många bland resultaten af hans ofta djärft konstruktiva forskning äro alltjämt skarpt omstridda. V. S-g. Skenfrukt, Falsk frukt, bot., en fruktliknande bildning, som vid mognaden är mer eller mindre köttig och saftig och som af allmänheten antas vara ett bär e. d., men i hvars bildning ingå andra delar än fruktbladen och inom dem inneslutna organ. Exempel på skenfrukter äro nypon och smultron, hos hvilka blombottnen (fruktfästet) utgör den köttiga, ätliga delen. Mullbäret är en fruktställning, bestående af tätt sittande nötter, omgifna af det köttiga hyllet. Fikonet består af en ihålig, köttig hufvudaxel, på hvars insida frukterna (nötter) äro fästa. Äfven ananasen är en fruktställning, bestående af bär, sammanväxta med de köttiga högbladen och den köttiga hufvudaxeln. Egentligen är också t. ex. äpplet en falsk frukt, emedan fruktväggen till väsentlig del är bildad af blombottnen. O. T. S. G. L-m. Skeninge, stad. Se Skänninge. Skeninge kloster. Se Skänninge. Skenografi 1. Scenografi (af grek. skene, scen, och gra'fein, rita, måla), ett äfven i moderna språk användt uttryck om dekorationsmåleri och scenens utsmyckning. Dekorationsmåleriet säges ha uppkommit på Aischylos' tid och först ha utöfvats af Agatharchos från Samos. Om den grekiska (och romerska) scenens utstyrsel se Teater. J. C. Skenstol. Se Järnvägsskena. Skenstrid (Skenanfall), krigsv., ett sådant anfall eller en sådan strid, med hvilken man afser att missleda fienden genom att fjättra hans uppmärksamhet och stridskrafter vid vissa delar af slagfältet och sålunda hindra honom att med tillräcklig kraft uthärda hufvudstriden på den del af slagfältet, där man vill utkämpa denna. Skenanfallet utföres med så liten styrka som möjligt och utkämpas vanligen uteslutande med eld på längre håll, men bör dock ha utseende af en verklig strid, ett verkligt anfall. C. O. N. Skentillbehör, järnv. Se Järnvägsskena. Skentryck, tekn. Se Hjultryck. Skenäs. 1. Ett för sin naturskönhet bekant gods i Västra Vingåkers socken, Södermanlands län, beläget vid sjön Kolsnaren, omfattar 12 mtl, som med kvarn och såg äro taxerade till 384,500 kr. (1915). Gården har som by lydt under Julita kloster, sedan under kronan, från hvilken den utbyttes af grefve Erik Dahlbergh, som gjorde den till säteri och bebyggde gården med två flyglar 1669, hvilka länge kvarstodo. Den nuv. hufvudbyggnaden i två våningar med fyra något framspringande hörntorn i tre våningar (se fig.) uppför-