- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
957-958

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppsbyggeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en lärobok i skeppsbyggeri af W. Sutherland och 1754 en dylik af M. Murray, 1757 äfven en i Amsterdam o. s. v. Fransmännen voro 1700-talets mästare i fartygsbyggnad, och vid sidan af dem framstår värdigt den ofvannämnde af Chapman. Handelsfartygen, som på denna tid icke behöfde vara särdeles snabbseglande, byggdes i regel mycket fylliga för att bli lastdryga. Deras längd förhöll sig till bredden som 3,75 à 3,5 : 1. Bruket af ånga som drifkraft samt af järn och stål som byggnadsmateriel för fartyg är orsaken till den oerhörda utveckling, som skeppsbyggnadskonsten undergått sedan början af 1800-talet. De första för praktiskt bruk använda ångfartygen, "Charlotte Dundas", byggdt 1802 af engelsmannen Symington, och "Clermont", byggdt 1807 af amerikanen Fulton, voro efter nutida begrepp ytterst otympliga hjulångare, men de fingo förbättrade efterföljare och, sedan propellern på 1830-talet börjat ersätta skofvelhjulen samt maskiner och pannor undan för undan blifvit driftsäkrare, var ångfartygens fullständiga framgång betryggad. Redan 1817 byggdes af Owen (se denne) det första svenska ångfartyget, "Amfitrite". -- Sedan man i äldsta tider lärt att använda trä till fartygsbyggnader, bibehölls många århundraden framåt detta materiel så godt som uteslutande. I midten af 1600-talet föreslog visserligen fransmannen Mersenne, att man skulle bygga fartyg helt och hållet af järn; men sådana kunde dock knappast komma till stånd, förrän järntekniken vunnit större utveckling. I England byggdes 1821 det första kända järnfartyget och 1839 det första sjögående järnfartyget. 1842 byggdes vid Motala mek. verkstad det första svenska järnfartyget, "Scandia". Under järnfartygens första tid byggdes en del fartyg af blandad trä- och järnbyggnad (se Kompositfartyg). På 1860-talet började järnfartyg i sin ordning ersättas af stålfartyg. På grund af järn- och stålfartygens mycket stora fördelar framför träfartyg (se Järnfartyg) ha dessa senare till stor del utträngts (jfr nedanstående tab. 2), och numera bygges blott ett fåtal träfartyg, alla af jämförelsevis små dimensioner; så byggdes t. ex. 1913 blott 38,586 ton träfartyg mot 2,845,943 ton stålfartyg af 100 tons eller större dräktighet. Byggandet af järnfartyg har praktiskt taget upphört. Äfven båtar byggas ofta af stål. En från början befintlig olägenhet, som medföljde järn(stål-)fartyg, var svårigheten att skydda fartygsbottnen mot förrostning och afsättningar. Man har sökt öfvervinna den genom att träkläda och sedan förhyda fartygsbottnen (se Förhyda), en metod, som dock till följd af sin tyngd och kostnad vunnit endast föga och öfvergående spridning. Sedan förbättrade bottenfärger på senare tiden framställts, kan nämnda olägenhet anses öfvervunnen. Att ångfartygen skulle erfordra andra linjer och dimensioner samt kraftigare förbindningar än segelfartygen, är tydligt; men äfven för segelfartygen framtvingades genom konkurrensen med ångfartygen en ganska stor formförändring, åsyftande att öka lastdryghet och fart. Så ökades förhållandet mellan längd och bredd till 4 à 4,5 : 1, ja, de s. k. klipperskeppen fingo en längd af 5 à 6 gånger bredden. Djupgåendet ökades likaledes, och linjerna gjordes skarpare. Segelarean ökades högst betydligt. -- Ur teknisk synpunkt möter intet hinder att, snart sagdt obegränsadt, öka ett järn-(stål-)fartygs dimensioner. Enär fraktkostnaderna och i allmänhet färdtiden minskas i den mån fartygets storlek växer, är därför naturligt, att fartygens dimensioner alltsedan järnfartygens framträdande ökats i en förut okänd grad, som af följande tab. framgår. Tabell I. <table> <td c>Fartyg <td c>År <td c>Längd m. <td c>Bredd m. <td c>Djupg. m. <td c>Deplacement ton <td c>Träfartyg. <td>Vikingaskepp, funnet vid Gokstad <td r> 900 <td r> 23,4 <td r> 5 <td r> 1,1 <td r> 30 <td>Columbus' flaggskepp "Santa Maria" <td r>1492 <td r> 28,3 <td r> 7,8 <td r> 3 <td r> 233 <td>Linjeskeppet "Stockholm" <td r>1856 <td r> 56,6 <td r>14,8 <td r> 7 <td r> 2,850 <td c>Järn- l. stålfartyg. <td>Atlantångaren "Great Eastern" <td r>1859 <td r>207 <td r>25 <td r> 9 <td r>27,400 <td>Atlantångaren "Imperator" <td r>1914 <td r>280,3 <td r>29,9 <td r>11 <td r>57,000 </table> Bland de viktigaste förbättringarna, som under senare tider införts å fartyg, äro de, som afse att betrygga dessas flytbarhet efter erhållen bottenskada, nämligen vattentäta skott med vattentäta dörrar samt dubbelbotten med cellsystem, erhållet genom vattentäta tvär- och långskeppsspant. Båda förskrifva sig från 1800-talets midt. -- Fartygsmaskinernas utveckling har varit lika storartad som själfva fartygsskrofvens och har i hög grad påverkat dessa senares. Den kan i stora drag kännetecknas af följande: propellern, cylindriska sjöångpannor och växande arbetstryck i pannorna, forceradt drag, compound-, trippel- och i vissa fall kvadruppelexpansionsmaskiner, vattenrörpannor, ångturbiner och explosionsmotorer. Ångfartygens fart har alltmera uppdrifvits. Atlanten trafikeras af fartyg, som göra en medelfart af 25 knop, af jagare ha uppnåtts 35 knop och därutöfver samt af motorracers den enorma farten af 50 knop (jfr Motorbåtar, fig. 1). Nedanstående tab., hvars uppgifter äro hämtade ur Lloyd's Register, ger ett begrepp om skeppsbyggeriets utveckling under de senaste 25 åren. (I tab. äro endast medräknade segelfartyg om minst 100 nettotons och ångfartyg om minst 100 bruttotons dräktighet. Registerboken upptar icke fartyg å Kaspiska hafvet, träfartyg å nordamerikanska sjöarna och japanska segelfartyg.) Tabell 2. Sammanlagdt befintligt tonnage (för ångfartyg brutto, för segelfartyg netto). <table b> <td c>År <td c>Träfartyg ton <td c>Kompositfartyg ton <td c>Järnfartyg ton <td c>Stålfartyg ton <td c>Summa ton <td>1890 <td r>7,053,885 <td r>145,045 <td r>10,517,513 <td r> 4,435,208 <td r>22,151,651 <td>1895 <td r>5,534,077 <td r>138,293 <td r> 9,211,501 <td r>10,223,101 <td r>25,107,632 <td>1900 <td r>4,009,022 <td r>127,300 <td r> 7,398,102 <td r>17,508,704 <td r>29,043,728 <td>1905 <td r>3,394,850 <td r>115,221 <td r> 6,044,824 <td r>26,445,998 <td r>36,000,893 <td>1910 <td r>2,544,858 <td r> 92,608 <td r> 4,548,599 <td r>37,728,700 <td r>41,914,705 <td>1915 <td r>1,020,264 <td r> 70,048 <td r> 3,353,140 <td r>43,912,311 <td r>49,261,709 </table>

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 16:56:13 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free