Vid ett fartygs byggande uppgöras först dess hufvudritningar, hvilka äro konstruktions-, segel-och inredningsritningarna samt midskeppssektionen (se dessa ord). Enär hvarje fartyg är en kompromiss mellan olika, delvis i strid med hvarandra stående önskemål beträffande dess dimensioner, lastdryghet, fart, sjöduglighet och maklighet, styrka och säkerhet, bestyckning, bepansring, aktionsradie samt -- sist, men ej minst -- nybyggnads- och driftkostnad, måste några af dem tillgodoses på de öfrigas bekostnad. Man utgår om möjligt från för liknande ändamål förut byggda fartyg af god typ samt vidtar i dessas ritningar de modifikationer, som med afseende på det nya fartygets egenskaper anses önskvärda. Mycket beror härvid af erfarenheten hos den, som uppgör fartygslinjerna. Förutom hufvudritningen erfordras ett stort antal detaljritningar. (För pansarbåten "Sveriges" skrof -- inberäknadt kanontorn -- och maskiner ha t. ex. uppgjorts omkr. 3,500 detaljritningar.) -- Efter konstruktionsritningen verkställes utslaget, d. v. s. ritningen uppdrages i naturlig storlek på golfvet i mallboden l. utslagsvinden; efter utslaget formas, äfven i naturlig storlek, mallar samt tvär- och långsänt (se Sänt). Fartyget bygges vanligen på en på stranden uppbyggd, mot sjön sluttande stapelbädd med aktern mot vattnet; dock förekommer, att stapelbädden är parallell med strandkanten äfvensom att fartyget bygges i docka. Stapelbädden, hvars lutning ungefärligen uppgår för större fartyg till 1/24 och för mindre till 1/12, måste hvila på fast mark, så att sättning icke kan ega rum. Vid byggandet af mycket stora eller breda fartyg

Fig. 7. Anordningarna vid pansarbåten "Sveriges" stapelaflöpning.

användas förutom kölblocken (A å fig. 1) en eller flera rader block på hvar sida om dessa. -- Ett träfartygs byggnad tillgår i stora drag sålunda (jfr fig. 1--3): kölen sträckes (utlägges) på kölblocken, stäfvar och stäfföljare resas och fästas, resningsknä och resning insättas, spanten resas på sina platser, däcksbalkar och andra förbindningar, bordläggning och garnering insättas, inredningen utföres. Timmer och grofva plankor tillformas med yxa, tunna plankor böjas genom basning. Allteftersom de olika yttre delarna af fartyget börja resa sig, uppslås stöttor för att uppbära dem och förhindra kantring. Genom sänten hållas spanten väl inriktade på sina platser, till dess däcksbalkar och bordläggning anbringas. Efter verkställd drifning och, eventuellt, förhydning kan fartyget sjösättas. -- Ett järn(stål-)fartyg (jfr fig. 4--6) bygges af plåt och s. k. fason- l. profiljärn (äfven förekomma stora delar af gjutstål, t. ex. för- och akterstäfvarna) i ungefär samma ordning som ett träfartyg, men efter helt olika arbetsmetoder, i det att maskinarbete i stor utsträckning används i st. f. å träfartyg handarbete med enkla verktyg. De olika delarna bockas efter sina mallar, skefras om behöfligt och färdigställas i möjligaste mån i verkstaden, innan de uppsättas ombord. På kölplåten anbringas bottenstocksplåtar, spanten uppresas och inriktas noga med sänt, stäfvarna uppresas, inriktas och stöttas, till dess bordläggningsplåtarna blifvit fastnitade, däcksbalkar och plåtdäck inläggas, bordläggningen pålägges, hvarvid nitnaglarna insättas inifrån, vattentäta skott samt inredningsplåtar i öfrigt inbyggas. Alla växlar, som skola vara vattentäta, diktas. Pneumatisk eller hydraulisk nitning äfvensom pneumatisk mejsling och diktning användas, där sådant af utrymmesskäl låter sig göra. (Jfr bl. a. figurerna i art. Balkvägare, Dubbelbotten, Däck, Förtimring och Köl; se ock specialartiklar om allehanda fartygsdelar.) -- Vanligen ombordtagas pannor, maskiner, pansar med undantag af sidopansar, som vid sjösättningen kommer under eller invid vattenlinjen, kanoner och master m. m. efter sjösättningen dels för arbetskostnadens minskande och stapelbäddens tidigare frigörande, dels för att begränsa fartygets tyngd vid aflöpningen. Stapelaflöpningen l. sjösättningen är en operation, som, då det gäller större fartyg, kräfver stor omtänksamhet. Mindre fartyg kunna glida i sjön på kölen, stödda i slaget af stöttor. Större fartyg sjösättas å svenska varf vanligen enligt följande (se fig. 7, som utvisar anordningarna vid pansarbåten "Sveriges" sjösättning). Parallellt med stapelbäddens (B) längdriktning uppbygges af timmer på hvardera sidan och med ett afstånd från hvarandra af vid pass 1/3 af fartygets största bredd en aflöpningsbädd l. aflöpningsränna, upptill afslutad med en släpplanka (C), på hvars yttersida fästas på kant stående släpribbor (D). (Å fig. finnes af aflöpningsbädden blott släpplankorna, hvilka hvila direkt på den af betong gjutna stapelbädden B.) På aflöpningsbäddarna uppbygges omkring fartygets midt och till en längd af minst halfva fartygets af väl stagade balkar en upptill mot fartyget slutande aflöpningssläde (E), som vid sjösättningen uppbär och medföljer fartyget, hvarvid slädens nedersta fottimmer (F) glida på släpplankorna. För att icke af fartygets tyngd pressas isär, äro båda sidornas slädhalfvor förenade med