aug. 1889 och 17 febr. 1893) och fiskeläge i Ö. Hoby socken, Kristianstads län, 3 km. s. om Brantevik, synnerligen regelbundet och välbyggdt efter en eldsvåda, som 1868 lade halfva antalet hus i aska. 8 har. 491 inv. (1915). Taxeringsvärde af bevillningsskyldig fast egendom 125,700 kr., taxerad inkomst af kapital och arbete 83,167 kr. (1915). Stranden, som dels är mycket sandig, dels består af skiffrig bergart, är flerstädes stenklädd. Hamnen är utsprängd i skiffer. Jämte fiske (företrädesvis af sill) idkas något sjöfart. Wbg. Skillingmark, socken i Värmlands län, Nordmarks härad. 12,929 har. 1,058 inv. (1915). Annex till Köla, Karlstads stift, Jösse kontrakt. Skillingpolitik var det vedernamn, hvarmed landtmannapartiets motståndare under 1870--80-talen betecknade dess taktik att, som man gjorde gällande, för prutningens egen skull pruta och gnida på alla anslag, särskildt till militära ändamål. V. M. Skillingsmagasin. Se Penny magazine. Skillingstryck, populär benämning på folkupplagor af sagor, legender, spökhistorier, äfventyr, visor o. d., "tryckta i år", hvilka länge utgjort en omtyckt läsning i synnerhet bland allmogen. Utstyrseln är merendels den tarfligaste, hvad både papper, tryck och illustrationer vidkommer. Se Folkböcker, sp. 739. Skillnad (Äktenskapsskillnad), jur. Se Skilsmässa. Skillnadslinjer, landtm., detsamma som skifteslinjer (se d. o.). Skillrande asbest, miner. Se Krysotil. Skillus [skil-], grek. Σκιλλοῦς, stad i Trifylien på Peloponnesos, nära Olympia. I närheten låg Xenofons landtgods, af hvilket han lämnar en så älskvärd och så berömd beskrifning i "Anabasis" (V, 3). J. C. Skilondz [-ånts], Adelaide Andrejeva, rysk sångerska, f. 28 jan. 1880 i Petersburg, blef där 1898 gift med en adlig ämbetsman af polsk härkomst Vladislav S., studerade sedan vid Petersburgs konservatorium samt för framstående sånglärarinnor och var 1910--14 (till Världskrigets utbrott) anställd vid Berlins hofopera, hvarest hon uppburit de stora koloraturpartierna. Under spelåren 1915--16 och 1916--17 har hon längre tider vistats i Stockholm och där på K. operan uppträdt som Violetta i "Den vilseförda", Rosina i "Barberaren i Sevilla", Gilda i "Rigoletto", Drottning Margot i "Hugenotterna", Tatjana i "Eugen Onegin", Lakmé samt Nattens drottning i "Trollflöjten", hvarjämte hon konserterat och bl. a. utfört sopranpartiet i Beethovens "Missa sollemnis". Fru S:s sopranröst är serafiskt klar och ren till klangen samt rör sig ledigt ända upp i de högsta lägen, hennes koloraturfärdighet är utomordentlig, sångföredraget buret af fulländning i teknik och smak samt af sant, om än ej i högre grad varmt själsuttryck. Icke många gästande sångerskor ha här väckt sådan beundran som hon. E. F-t. Skilsmässa l. Äktenskapsskillnad, jur., genom myndighets beslut åvägabragt upplösning af ett äktenskap under bägge makarnas lefnad på grund af någon efter äktenskapets ingående inträffad omständighet. I mosaisk, germansk och romersk rätt (den sistnämnda åtminstone i den tid, från hvilken vi tillförlitligen känna densamma) var äktenskapet lätt att upplösa, företrädesvis dock, om ej uteslutande, på initiativ af mannen. I öfverensstämmelse med ett uttalande af Kristus har den kristna kyrkan åter fastställt som grundsats äktenskapets oupplöslighet. Strängast håller den romersk-katolska kyrkan fast därvid, tillämpande sin lära om äktenskapet som ett sakrament. Den medger visserligen upplösning af sådana äktenskap, som från början varit ogiltiga i anledning af äktenskapshinder eller annan orsak (annullatio matrimonii), men verklig skillnad i äktenskapet blott på viss tid eller tillsvidare (separatio temporaria) eller ock, såsom i några få fall eger rum (exempelvis vid hor eller klosterlöfte af den ena maken), jämväl för all framtid (separatio perpetua), men då likväl under förbud för makarna att ingå nytt äktenskap. Undantagen därifrån äro ytterst betydelselösa och i öfrigt omtvistade. Den grekiska och de evangeliska trosbekännelserna gå däremot längre i eftergifter. Så snart äktenskapet för alltid upplöses, utgör det enligt dem ej längre något hinder för trädande i nytt gifte, åtminstone ej för den make, som med afseende på skilsmässeorsaken är utan skuld. Den make, som ytterst gett anledning till skilsmässan, kan visserligen vara underkastad ett sådant hinder, men då som straffpåföljd (enligt svensk rätt före 1916, för begånget hor). Enär fullständig upplösning af äktenskap ej anses ega rum, utan att rätt till omgifte därmed följer (separatio quoad vinculum), säges skilsmässa (lat. divortium, fr. divorce) ej tillåtas af den romerska, men väl af den grekiska och de evangeliska kyrkorna. Äfven för katolska trosbekännare kan dock verklig skilsmässa förekomma, nämligen dels under sken af en föregifven annullation, dels, mot kyrkans regler, med begifvande och under medverkan af de borgerliga myndigheterna. Detta senare sker t. o. m. i romersk-katolska länder. Sålunda finnes f. n. i bl. a. fransk, belgisk och portugisisk rätt verklig skilsmässa allmänt införd. -- Med den romersk-katolska lärans föreskrifter i ämnet till utgångspunkt ha de västeuropeiska staterna i större eller mindre måtto skilt sig därifrån och sålunda äfven från hvarandra. De mest vidtgående medgifvandena påträffas i allmänhet i de protestantiska länderna. Enligt romersk-katolskt föredöme har där stadgats en skillnad till säng och säte ("separation", "hemskillnad") med upphäfvande af det personliga samlifvet för någon tid. Denna tillfälliga skillnad tjänar som varningsgrad vid uppstånden oenighet, där den ej utgör en tillfällig anordning i afvaktan på afslutandet af en inledd undersökning rörande fullständig upplösning. Ej blott annullation af äktenskapet, utan äfven skillnad för all framtid berättigar enligt regel båda makarna till omgifte. En sådan skillnad sker i en mängd fall, i de flesta naturligen på grund af särskild förseelse utaf ena maken och efter yrkande af den andre. Stundom går man, med eller utan uttryckligt erkännande från lagstiftningens sida, härvid ända därhän att bevilja skilsmässa redan på den grund, att båda makarna önska det (så i Norge och Portugal). Särskildt i detta afseende ega från tid till annan tämligen skarpa kastningar rum mellan större och mindre stränghet. Men i det hela torde utvecklingen alltmera slå in på vägen till fortsatta eftergifter.