- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1021-1022

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skjutfält - Skjutfönster - Skjutkäpp - Skjutmask - Skjutmedalj - Skjutmått - Skjutmöte - Skjutning - Skjutplan - Skjutregler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1021 Skjutfönster-Skjutregler som möjligt bibehålla karaktären af naturlig terräng samt ha ett sådant omfång, att skjutning i flera olika riktningar kan ske. I hvarje sådan riktning bör utsträckningen helst vara minst 10 km. Å de platser, som lämpa sig för uppställning af mål, skola finnas permanenta, täckta skyddsrum för målpersonal och observatör. Ett permanent telefonnät bör vara anlagdt, så att telefonförbindelse städse kan erhållas mellan skjutplats och mål. Å fältet böra därjämte finnas fasta signalanordningar, motorer inrymda i maskinhus och afsedda för framdragande af rörliga mål, kasernanläggningar, förrådshus m. m. Hvarje skjutfält bör vara noggrant uppmätt och afvägdt samt kartlagdt i stor skala, t. ex. 1: 10000. Svenska artilleriets nuv. skjutfält äro Marma i Uppland, Rämmene i Västergötland, Skillingaryd i Småland, Rinkaby i Skåne, Tofta på Gottland, Grytan i Jämtland samt skjutfälten vid fästningarna Boden och Karlsborg. 1. L. W:son M. 2. G. af Wdt. Skjutfönster, bygnk. Se Fönster, sp. 362. Skjutkäpp, jaktv. Se Jaktgevär, sp. 1215. Skjutmask. Se Slaktmask. Skjutmedalj, silfvermedalj, hvilken tilldelas manskap vid artilleriet, som vid prisskjutning med kanon nått ett visst resultat. Medaljen bäres på bröstet utan band. C.O.N. Skjutmått, Se Måttverktyg, sp. 228. Skjutmöte, krigsv., kallades den 1878-92 förekommande sammandragningen vid de indelta infanteriregementena under åtta dagar af de sämste skyttarna till ett antal af högst 64 jämte befäl. C.O.N. Skjutning, aflossandet af ett eller flera skjutvapen (se d. o.). Ordet används nu, sedan skjutvapnen h. o. h. öfvergått till eldvapen, såsom fackterm nära nog uteslutande i sammansättningsord, under det i öfrigt uttrycket eldgifning är det förhärskande. Skjutning kan såsom förberedande öfning ske med lösa patroner eller skott, s. k. exercisskott, innehållande endast krut och eventuellt en förladdning, men i allmänhet sker den med skarpa skott, s. k. skarpskjutning (jfr Skjututbildning), då för jakt- eller krigsändamål dugliga projektiler användas. Som ett mellanting mellan dessa kan man betrakta den s. k. kammarskjutningen (se d. o.), som utgör endast en förberedande målskjutningsöfning med handeldvapen. Vid artilleriet motsvaras denna af skjutning med s. k. tubkanon..(se d. o.)-- Med afseende på ändamålet med en skjutning, såsom öfning betraktad, skiljer man mellan enskild skjutning och truppskjutning. Enskild skjutning afser antingen enbart ett uppdrifvande af den personliga skjutskickligheten och utföres då som målskjutning, alltefter sättet för dess anordnande benämnd skolskjutning, precisionsskjutning eller tillämpningsskjutning eller ock afser den därjämte skyttens öfvande i afståndsbedömning, markens begagnande till skydd, ändamålsenliga skjutställningars intagande o. d. samt benämnes då enskild fältskjutning. Truppskjutningen afser i främsta rummet höjning af truppens elddisciplin och befälets utbildning i eldens ledning. Vid densamma skiljer man, likaledes ur öfningssynpunkt, mellan öfningsskjutning, då truppen erhåller god tid för skjutningens utförande och de fältmässiga anordningarna träda i bakgrunden samt fältmässig skjutning 1. fältskjutning, då allt skall så vidt möjligt utföras på krigsmässigt sätt. Vid artilleriet utföres all skjutning som truppskjutning. Där tillkommer stundom s. k. instruktionsskjutning, då åskådarna af skjutningen efter hvarje skott eller en grupp af några få skott undervisas om det med skjutningen vunna resultatet. - Med afseende på sättet för eldens ledning skiljer man numera vid artilleriet på eldgifning med närledning och med fjärrledning. I förra fallet står ledaren, t. ex. batterichefen, omedelbart invid sitt batteri och leder dess eld med direkta kommandoord; i senare fallet står han långt därifrån, på en plats benämnd eldledningsplats, och leder per telefon. Afståndet mellan batteriet och eldledningsplatsen kan stundom uppgå till flera km. Detta system medför, att batteriet kan placeras bakom ett höjdparti, en skog e. d., nära nog oåtkomligt för fiendens eld, ty de enda som behöfva ha utsikt öfver målterrängen, äro batterichefen och några få medhjälpare till honom. Systemet kan dock i sin fulla utsträckning tillämpas endast vid kastpjäser, emedan det behöfver mycket hög kulbana, för att skjutning skall kunna ske öfver det framför pjäserna varande skyddet. Ännu i början af 1900-talet användes aldrig annat än närledning. Svenska artilleriet är det första, som (1905-06) systematiskt tillämpat fjärrledningen och utarbetat reglementariska bestämmelser därför, men sedermera ha öfriga länder följt exemplet. På senaste tiden ha äfven försök utförts att leda artillerielden med hjälp af observationer från flygmaskiner eller andra luftfarkoster. Äfven skjutning i mörker, s. k. nattskjutning, ingår i det moderna artilleriets uppgift, men fordrar för att ge godt resultat en inriktning, helst äfven inskjutning, vid dager, eller ock hjälp af strålkastarbelysning. - En skarpskjutning i trupp börjar vid artilleriet alltid, vid handeldvapen och kulsprutor däremot endast då, när marken undantagsvis är sådan, att nedslagen kunna observeras, med en inskjutning (se Inskjuta och Skjutregler), och när denna är verkställd. vidtar verkningsskjutningen (se Skjutregler). vid hvilken verkan i målet afses. G. af Wdt Skjutplan, krigsv., det lodplan, som bestämmes af ett eldvapens utgångsriktning. Se Kulbana, sp. 197. Skjutregler, krigsv., kortfattade regler för ledning af en krigsmässig skjutning med eldvapen. Reglernas detaljaffattning växlar med eldvapnets art, målets beskaffenhet m. m. Vid artilleriet, där krevadernas läge i förhållande till målet i allmänhet kan iakttagas, uppdelas en skjutning alltid i inskjutning och verkningsskjutning. Under den förra söker eldledaren (batterichefen) att genom lämpliga ändringar i riktmedlens inställning efter hvarje skott successivt förlägga krevaderna allt närmare målet. Svårast och viktigast är härvid inskjutningen i längdled, för hvars verkställande det gäller att iakttaga, om en krevad inträffar bortom (plusskott], hitom (minusskott) eller i linje med (målskott) målet. Skulle genom en lycklig tillfällighet ett målskott redan vid skjutningens början erhållas, anses inskjutningen i och med detsamma fullbordad. Då detta endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 16:56:13 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free