1019 Skjoldehavn-Skjutfält 1020 (1911) och Mikkel Larsens drenge (1914). S:s skildringar äro Välskrifna och sannfärdiga, men äfven starkt agitatoriska. Han har ifrigt deltagit i småbrukarrörelsen ("husmandsbevsegelsen"), bl. a. genom att dikta "Husmandssangen". S:s Udvalgte skrifter utkommo 1912. B. Ebg. Skjoldehavn, fiskeläge och hamn på sydspetsen af Andöen, Dverbergs härad, Nordlands amt, Norge. Post-, telegraf- och telefonstation. K. V. H. Skjolden, ångbåtsstation med anstalter för skjutsombyte, post och telegraf vid inloppet till Mörkrisdalen, i Lyster (se d. o.) härad, Norge. Stor turisttrafik. K. V. H. Skjoldsfjord. Se Buknfjorden. Skjoldungerne. Se Danmark, sp. 1291, och Skjold. Skjombotn. Se Skjomen. Skjomen, en omkr. 20 km. lång, trång fjord, som från Ofotfjorden strax s. v. om Narvik skär in i s. och s. ö. mellan höga, branta snö- och istäckta fjäll i Ankenes härad, Nordlands amt, Norge. Innerst delar sig S. i en Östlig gren fram till S. kapell och en sydlig, som berör "strandstedet" Skjombotn (106 inv. 1910). K. V. H. Skjonghelleren 1. Skjonghulen. Se Grotta, sp. 372 (där den mindre riktiga formen Sjongehelleren förekommer). Skjonghulen. Se Skjonghelleren. Skjorta, fjäll. Se Norge, sp.1379. Skjufningshållfasthet, Skjufningspåkänning, tekn. Se Hållfasthet, sp. 55. Skjuta björn. Se Björn, sjöv. Skjuta upp tåg, sjöv., ordna och hoplägga ett tåg i jämna, runda eller spiralformiga bukter. Den öfverflödiga längden af ändar till löpande godset ombord uppskjutes i s. k. korgar, lägges på däcket eller upphänges på nagelbänkarna. Läggas tågets bukter så, att dessa komma utanför hvarandra och bilda platta skifvor på däcket, säges man skifva tåget. R.N.* Skjutbagge, zool. Se Jordlöparfamiljen. Skjutbana, krigsv., anläggning för skarpskjutningsöfningar med handeldvapen eller kulsprutor. Afser anläggningen endast målskjutning på kort afstånd, såsom vid skjutning med kammarammunition, med pistol e. d., är densamma tämligen enkel, Från skjutbanan vid Stora Skuggan under Olympiska spelen 1912 i Stockholm. men för skjutning med krigsgevär fordras numera till följd af dessas stora skottvidd och genomträngningsförmåga rätt omfattande anordningar. Man fordrar sålunda en längd å själfva banan af minst 600 m. Vid skjutning tjänstgöra markörer (se Mark, sp. 992). Till skydd för dessa skall på den linje, där måltaflorna stå, finnas en markörgraf; bakom denna linje skall finnas en skyddsvall, så vida ej naturligt skydd finnes. Är skyddet ej så högt, att det hindrar rikoschetterande kulor att gå öfver detsamma, bör man för säkerhets skull räkna med ett farligt område af ända till 3,000 m. bortom mållinjen. Till anläggningen höra vidare fasta ställningar för måltaflorna, telefonlinjer och förrådsbyggnader. Jfr fig. G. af Wdt. Skjutbroms 1. Rekylbroms, artill., gemensam benämning å alla de bromsanordningar af olika slag, som tjäna till att hämma rekylen vid ett eldvapen. Se Rekylhämningsmedel. G. af Wdt. Skjutelement, artill., de utgångsvärden, som före hvarje skjutning måste uppmätas eller bedömas, för att riktmedlen må kunna rätt inställas. Jfr Riktmedel. G. af Wdt. Skjutfält. 1. Krigsv. Skjutfältets friläggande är nödvändigt, om bästa eldverkan skall erhållas. Härför erforderliga röjningsarbeten omfatta nedhuggning eller uppkvistning af träd och buskar, rifning af hägnader, afmejning eller nedtrampning af högväxande säd, rifning, sprängning eller undantagsvis bränning af byggnader, virkesupplag, halmstackar o. d. samt i samband härmed utfyllning af döda rum bildande fördjupningar och bortskaffning af föremål, som för fienden kunna underlätta af ståndsbedömning eller inskjutning. Storleken af det område, som bör friläggas, skulle naturligtvis vara beroende af det afstånd, öfver hvilket försvarselden med god verkan kan utsträckas, men sedan verksam infanterield nu når 1,000 m. fram och mera, måste man vanligen nöja sig med vida mindre omfattande fullständig friläggning; och hvad artillerielden beträffar får man vara belåten, om man kan åstadkomma god beskjutning af fiendens sannolika anmarschvägar och artilleriställningar. -. 2. Artill., anläggning för skarpskjutningsöfningar med artilleripjäser. Fordringarna på dylika fält ha afsevärdt stegrats, i den mån artillerimaterielen utvecklats och ökade kraf blifvit ställda på trupputbildningen. Under det att man förr nöjde sig med en smal, öppen ränna, önskar man nu, att fältet samtidigt skall kunna tjänstgöra som vanligt öfningsfält, å hvilket taktiska öfningar kunna utföras i samband med skarpskjutningen. För den skull skall fältet i så hög grad