indirekta betydelse. Den förra består i den afkastning, som erhålles af skogens produkter, den senare i det välgörande inflytande, som skogen utöfvar på landets klimat och härigenom på dess odlingsbarhet och beboelighet. I all synnerhet inverkar skogen på det lokala klimatet. Sålunda är den relativa fuktigheten större i skogen än på fria fältet, och markens afdunstning är mindre å skogbeväxt än å skoglös mark. Markens medeltemperatur i skogen är ända till 1,2 m. djup omkr. 1,5° lägre än i kalmarken, och luftens medeltemperatur är också något lägre i skogen än öfver fria fältet. Slutligen verkar skogen skyddande mot vissa skadliga naturföreteelser, i det den bryter stormens kraft, hvilket är af särskild betydelse vid hafskusterna och i fjälltrakterna (se Skyddsskog). Äfven mot jordskred och matjordens bortryckande kan skogen skydda. Den reglerar snösmältningen och motväger härigenom faran för öfversvämning. Snön smälter nämligen långsammare i skogen än på slätten, och snövattnet uppsupes härigenom lättare af trädens rötter och markbetäckningen i st. f. att i skogfattiga trakter alltför hastigt komma bäckar och älfvar att stiga. Af enorm betydelse är skogen i ekonomiskt afseende, icke minst för Sverige, som är ett af jordens skogrikaste länder och hvars träexport t. o. m. 1906 var störst bland de konkurrerande staterna Ryssland, Finland, Norge, Förenta staterna och Canada, men fr. o. m. 1907 distanserats af Ryssland. 1912 var Rysslands export 1,400,000 standard, Sveriges 948,000. Om skogarnas areal i Sverige, deras fördelning i afseende på egare, deras värde, afverkningens storlek och värdet af trävaruexporten se Skogsbruk. I anledning af skogens vikt för samhället har ock dess användning sedan äldsta tider varit föremål för detaljerad lagstiftning (se Skogslagstiftning och därifrån gjorda hänvisningar). Se f. ö. specialartiklarna här nedan och jfr den å sp. 1041--42 befintliga skogskartan öfver Sverige. G. Sch. Skog. 1. Socken i Gäfleborgs län, Ala tingslag. 46,790 har. 3,948 inv. (1915), hvaraf 1,093 i Lingbo kapell, som ingår i S. kommun, men från 1 jan. 1917 utgör en särskild kapellförsamling och eget skoldistrikt. S. bildar med Lingbo kapell ett pastorat i Uppsala stift, Ala (f. d. Hälsinglands östra) kontrakt. Vid sjön Bergviken finnes en ruin af socknens förra medeltida kyrka. En i S:s kyrka förr befintlig dyrbar, på linneväf med många figurer broderad tapet(?), den s. k. Skogtapeten, sannolikt från äldre medeltiden, förvaras sedan 1914 i Statens historiska museum. Jfr E. Salvéns katalog öfver utställningen af äldre kyrklig konst i Hudiksvall 1913. -- 2. Socken i Västernorrlands län, Ångermanlands södra domsagas tingslag. 6,208 har. 933 inv. (1915). Annex till Nora, Härnösands stift, Ångermanlands östra kontrakt. Skogaforsen. Se Klarälfven. Skogaholm, bruks- och landtegendom i Närke, Svennevads, Sköllersta, Lerbäcks och Hallsbergs socknar, med hufvudgården i Svennevad, vid Svennevadsån (se Nyköpingsån), som där bildar en mindre sjö, kallad Skogasjön, omfattar sammanlagdt omkr. 17 mtl, tax. till 1,456,700 kr., två kvarnar och såg i Svennevad, masugn, såg, hyfleri m. m. i Hallsberg, tax. till 137,200 kr. (1914), samt frälseräntor och grufvor. Egovidden utgör omkr. 11,500 har, till större delen skog. Lagläsaren Z. Andersson erhöll 1641 privilegium på masugn och hammare, men sålde det 1645 till krigskommissarien S. Rosenberg, som förut egde S. landtegendom. Genom hans dotters gifte kom den förenade bruks- och landtegendomen 1684 till generallöjtnanten And. Vinnerstedt, adlad Vennerstedt, och egdes af hans son och sonson (d. 1815). Genom den sistnämndes dotter kom S. till generalmajoren frih. K. Armfelt och efter honom till hans son och såldes omkr. 1870 till S. bruks intressenter. Nuv. egare är A.-b. Skogaholms bruk (1893; aktiekapital 810,000 kr.), i hvilket aktiemajoriteten eges af Skyllbergs bruks a.-b. Wbg. Skogaälfven. Se Klarälfven. Skogbygden [skωg-], fjälldal i Kristians amt, Norge, genomströmmas af älfven Sjoa (se d. o.). S. börjar vid Hedalens kyrka, går 8 km. i västlig riktning, sedan 5 km. söder ut, så väster ut igen in i Vaage och slutar vid fjällsjön Gjendin. I S. mognar säden med svårighet. K. V. H. Skogekär Bärgbo, pseudonym. Se Rosenhane 4. Skogens skadeinsekter, zool. Liksom på åker och äng samt i trädgården anställa insekterna äfven i skogen ofta betydande skadegörelse. Den genom insekternas åverkan orsakade skadan är emellertid under normala förhållanden svår att beräkna och förbises lätt, men blir vid massförökning så mycket kännbarare (jfr Insekthärjningar). De viktigaste af våra skogars skadeinsekter finnas afbildade på planscherna Skogens skadeinsekter I och II. De olika insekterna behandlas i resp. artiklar i allmänhet med å planscherna använda namn som uppslagsord. Undantag härifrån bilda: Pl. I. 2. Bokspinnaren se Suppl. Pl. II. 1. Märgborren och 2--3. åttatandade barkborren omtalas under Barkborrar (den senare under namnet Tomicus typographus); 4--5. almsplintborren (Scolytus Geoffroyi) är närbesläktad med den i art. Barkborrar omtalade björksplintborren (S. Ratzeburgi). Beträffande 6. bokbladmineraren se Viflar. 8. Gröna praktbaggen är en äfven hos oss rätt vanlig Buprestis-art (se Praktbaggar), som dock ej anställt svårare skada. 10. Större kottvifveln (Pissodes pini) se Pissodes. G. G. Skoger [skω-; fno. skógar, plur af skógr], härad och pastorat i Jarlsberg og Larvik amt, Norge, gränsande till Buskerud amt i n. strax s. om Drammen. 114,37 kvkm. 5,438 inv. (1910). I S. finnas flera smärre samhällen, såsom Ström med 765 inv. (1910) och Glasverket med 676 inv. (1910). Genom häradets nordligaste del går Drammen--Randsfjordbanan, genom sydöstra delen Drammen--Skienbanan. K. V. H. Skogeröen [skω-], en 132,3 kvkm. stor, fjällrik, förr delvis skogbevuxen, nu kal ö s. om Varangerfjorden mellan Bök- och Kjöfjordarna, Finnmarkens amt, Norge. 82 inv. (1910). K. V. H. Skoghall, elektrisk såg med 12 ramar, 4 kantverk, 8 klyfsågar och 2 stafverk i Hammarö socken, vid Vänern, tillhör Uddeholms a.-b., som inom socknen eger jordbruksfastighet (1/2 mtl Lunden),