Skofven hade sitt upphof från Karl XILs tid, då svårigheten af de ofta återkommande rekryteringarna tryckte hårdt på rotehållarna. Vanligen utgjorde korpralskapets 25 rotar ett skof. Urspr. skulle den i tur inom skofvet varande roten anskaffa soldat för den, hos hvilken vakansen inträffat, men småningom blef detta ändradt så, att turroten antingen betalade en viss summa till den, som skulle anskaffa soldat, eller ock, att alla rotar inom skofvet sammansköto ett visst belopp till den, som det ålåg att rekrytera. C. O. N. Skofjärden. Se Mälaren. Skofte, norsk korsfarare. Se Arnmödlingarna 1. Skofteby, f. d. socken i Skaraborgs län, förenad med Norra Härene. Skoftebyvatten, svenskt naturligt läskevatten, 1893 i marknaden infördt under benämningen Sekularis, kommer från en källa vid Skofteby, i Norra Härene socken, Skaraborgs län, vid ån Flian nära dess förening med Lidan. Det kan ej hänföras till hälsovatten, men försvarar väl sin plats bland sådana läskevatten som bilin-, selters-, apollinaris-, giesshüblervatten m. fl. och liknar närmast selters, men har lägre halt af soda och andra karbonat än detta. (S. J-n.) Skofvelhjul, skpsb., är ett med skoflar försedt sido- eller akterhjul, genom hvars arbete mot vattnet ett fartyg framdrifves. Skofvelhjul voro till slutet af 1830-talet det enda framdrifningsmedlet för ångfartyg, men ha sedermera till större delen utträngts af propellern. Jfr Hjulskoflar. C. K. S. Skog, ett större med trädarter beväxt område, som har till ändamål att producera virke. En liten med träd beväxt fläck kan man lika så litet kalla skog som ett område, hvilket hufvudsakligen tjänar som park. Yngre planteringar (åtminstone under 10 år) kan man knappast kalla skog, och i södra Sverige gå ofta alla trädodlade trakter med äfven äldre träd under benämningen plantering. Begreppet skog innefattar f. ö. såväl själfva marken som de därå växande träden och markbetäckningen. Skogen har stor betydelse i människans hushållning. Man skiljer härvid på dess direkta och dess