tax. till 38,000 kr. (1915), och annan fastighet, tax. till 448,500 kr. Skoglar Toste. Se Skaguls-Toste. Skoglig, som har afseende på skog och skogsförhållanden. Ordet används numera i facklitteraturen i st. f. forstlig, en från Tyskland lånad fackterm, som numera är föråldrad. Man tdar sålunda om skogliga förhållanden, trädens skogliga egenskaper o. s. v. G. Sch. Skogman, svensk adlig ätt, som härstammar från kyrkoherden Jakob S. i Perno församling (Nyland, Finland), hvars son Karl David S. (se S. 1) adlades 1826 med bibehållande af namnet S. och 1854 erhöll jriherrlig värdighet (han tog som friherre ej introduktion). 1. K a r l (C a r 1) D a v i d S., friherre, ämbetsman, författare, f. 26 okt. 1786 i Lovisa, Finland, d. 20 febr. 1856 i Stockholm, studerade vid Borgå gymnasium, blef 1803 student i Åbo, där han större delen af studenttiden bodde hos F. M. Franzén, samt aflade 1803 kansli- och 1804 hof rättsexamen. Sistnämnda år blef han auskultant vid Åbo hofrätt och e. o. kanslist vid Inrikes civilexpeditionen, 1806 kopist där, 1807 och 1808 protokollsförare i Rikets allmänna ärendens beredning och de kungl. regeringarna. Inrikes-expeditionens dåv. chef, M. Rosenblad, fäste snart sin uppmärksamhet vid den dugande ynglingen, och 1809 anställdes han vid den nyinrättade Handels- och finansexpeditionen, där han 1809-11 hade H. Järta och 1811-12 G. F. Wirsén till förmän samt 1811 utnämndes till förste expeditionssekreterare. Året därpå i okt. sändes han för att studera olika frågor, som rörde statshushållningen, på statens bekostnad utomlands, först till England, där han, inberäknadt en resa till Skottland, stannade omkr. ett år, därefter till det 1813 till Sverige af trädda Guadeloupe, hvarest han under den utsedde guvernörens frånvaro fick fungera som dennes ställföreträdare, och for därpå, sedan ön i maj 1814 - f. ö. i enlighet med hans önskningar - afträdts till Frankrike, öfver S:t Barthélemy till Förenta staterna, hvarifrån han i juli 1815 återkom till Stockholm. Han hade under resan ingående studerat de besökta ländernas näringslif och finansväsen i olika riktningar. Efter hemkomsten förordnades han att föredraga besvärsmål och s. å. äfven till led. i 1812 års tullförfattningskommitté, blef 1817 sekreterare i kommittén för utredning af de finansiella frågor, som skulle föreläggas riksdagen, samt 1818 led. af statsberedningen och af kommittén för förändradt räkenskspssätt vid tullverket. I april 1821 förordnades han tills vidare till statssekreterare i Handels- och finansexpeditionen och blef s. å. led. af Generaltulldirektionen samt utnämndes i mars 1824 till statssekreterare i nyssnämnda expedition, hvilken maktpåliggande befattning han utöfvade ända till 1838, då han blef president i Kommerskollegium. Äfven under statssekreteraråren och senare var han led. i ett stort antal kommittéer, såsom 1822 års stora finanskommitté, mellanrikshandelskommittéerna af åren 1824 och 1855 (ordf. i den senare), 1830 år^ beskattningskommitté, tulltaxekommittéerna af åren 1839 (ordf.) och 1847, kommittén ang. ordnande af kreditförhållanden och läroanstalter 1852 (ordf.), en rad kommittéer för omreglering af vissa förvaltningsmyndigheter m. fl. 1830-35 var han chef för myntverket och från 1833 till sin utnämning till ämbetet t. f. president i Kommerskollegium. 1836 blef han ordf. i Konvojkommissariatet och 1838 i Teknologiska institutet, hvars organisation 1825 härrörde från en kommitté, i hvilken han medverkat; vid ett par tillfällen (1829 och 1831) förvaltade han jämväl Öfverpostdirektörsämbetet samt var led. af Stockholms stads sparbank från dess inrättande 1821 m. fl. Utmärkelser kommo honom också i stor utsträckning till del, såsom 1826 adelskap och 1854, på femtioårsdagen af hans inträde i statstjänst, friherrlig värdighet, medlemskap i Vet. akad. (1825) och i Svenska akad. (1847), hedersledamotskap i Vitt. hist. o. ant. akad. (1842) m. fl. S. var en energisk och driftig man med rik begåfning och beläsenhet ej minst i klassisk litteratur, mångsidiga insikter samt stor äm-betsmannaskicklighet. Som statssekreterare hade han att främja statsutvecklingen i handels- och finansärenden under en tid, då dithörande frågor af olika skäl trädde i förgrunden. På närings-lifvets område började man under hans medverkan alltmer mildra det starkt prohibitivistiska system, som utmärkt åren närmast omkr. 1820. S. var själf anhängare af en friare åskådning och verkade för dess successiva genomförande. Myntväsendets oredor alltsedan krigen påkallade ock i stor utsträckning hans arbete, och vid tillkomsten af 1830 års myntrealisationsbeslut medverkade han kraftigt. I konungens villkor för sitt bifall därtill - utsträckt delaktighet för konungamakten i banklagstiftningen - var han därför starkt engagerad, och att ständerna 1834 förkastade förslaget om denna delaktighets grundlagsfästande, var för honom alltså en betydande motgång, öfver hufvud angreps han ganska häftigt af 1830-talets opposition, ställdes både 1834 och 1840 inför riksrätt och fick 1838 för sin medverkan till ett reglemente, som i någon mån utsträckte judarnas näringsrättigheter, sina fönsterrutor inslagna, men upptog med den bildade mannens fördomsfrihet dylika angrepp lugnt. Från riksrättsåtalen frikändes han ock. Som medlem af Riddarhuset deltog han i samtliga riksdagar till sin död, men yttrade sig jämförelsevis sällan. 1848-56 var han jämväl bankofullmäktig. Bland S:s skrifter märkas arbetena Underrättelse om så kallade besparingsbanker (1819), Arkivet (en samling politiska, finansiella och statistiska uppsatser, 3 hftn, 1841-42), det värdefulla arbetet Anteckningar om rikets ständers bank och allmänna lånerörelsen i Sverige (I, II, 1845-46), vittra försök, som utgåfvos under titeln Minnen af lediga stunder (1846), m. fl. samt en öfv. (med inledning) af J. B. Says "Afhandling uti hushållsläran" (1823-24). Ett stort antal uppsatser, promemorior och utkast af hans hand förvaras i Skogmanska samlingen (Riksarkivet).