här af skogsegaren, hvarefter det märkes med egarens flottningsmärken både på sidorna och i ändarna (vanligen sättas ända till 18 märken på en stock) och upplägges i höga vältar, om platsen är trång. Här får virket ligga, tills det i vårlossningen utvältas i flottled (se d. o.) för att transporteras vidare till förädlingsverken (se vidare Flottning). -- Om inskränkningar i rätten att afverka skog se Skogslagstiftning. W. E-n. Skogsallmänning. Se Allmänning och Skogslagstiftning. Skogsbestånd, ett större antal träd, som växa tillsammans och bilda ett från omgifningarna till beskaffenheten afvikande, enhetligt skogssamhälle. Efter arealen skiljer man på större och mindre bestånd; ett fåtal träd tillsammans kallas däremot grupp. Efter uppkomstsättet delas skogsbestånden i naturbestånd, som uppkommit genom själfsådd, och kulturbestånd, som uppdragits genom skogsodling. Somliga trädslag bilda ensamma eller tillsammans med något annat trädslag stora jämna bestånd, de stora arealernas trädslag, såsom tall, gran och bok samt ibland äfven björken, som t. ex. i björkregionen mot fjällen uppträder i stora bestånd; andra uppträda vanligen endast i mindre bestånd, såsom ek, al, gråal, asp och ibland äfven ask och lind; några förekomma endast gruppvis eller enstaka, såsom lönn, alm, ibland lind och ask, vidare annbok, rönn, oxel m. fl. träd. Efter beståndens sammansättning skiljer man på rena bestånd, som i hufvudsak utgöras af endast ett trädslag, och blandade bestånd, som bildas af två eller flera trädslag. Medan på den europeiska kontinenten de rena bestånden äro vanligast, äro i mellersta delarna af Sverige de blandade bestånden förhärskande; i öfre Norrland förekomma däremot åter nästan uteslutande rena bestånd. Slutligen skiljer man på likåldriga och olikåldriga bestånd. Fullt likåldrigt är endast det bestånd, som uppkommit efter ett och samma fröår eller som uppdragits genom skogsodling. I öfrigt äro naturbestånden oftast något olikåldriga; de, som uppkommit under en föryngringstid af högst 40 år, hänföras vanligen till de likåldriga bestånden. Beståndets hufvudmassa kallas hufvudbestånd, medan de träd, som ha en höjd af endast 50--60 proc. af de högre träden, hänföras till underbeståndet. Träd, som äro mer än 40 år äldre än själfva hufvudbeståndet, räknas som öfverståndare. Stå dessa tätt, kunna de bilda ett särskildt öfverbestånd. G. Sch. Skogsbiologi (se Biologi), skogsv., läran om skogens lifsföreteelser, särskildt de yttre faktorer, under hvilka den utvecklas. Den skogsbiologiska forskningen i Sverige bedrifves hufvudsakligen af Statens skogsförsöksanstalt (se d. o.), och dess arbeten äro publicerade i "Meddelanden från Statens skogsförsöksanstalt" och "Skogsvårdsföreningens tidskrift". G. Sch. Skogsblock. Se Block 4. Skogsbotanik, skogsv., den gren af botaniken (se Använd botanik), som har sin tillämpning på skogsskötseln eller som rör skogsträden, behandlar skogsträdens byggnad och utveckling, deras utbredning och förekomstsätt samt skogssamhällenas flora (se Skogstyper). Hit räknas också trädens sjukdomar (skogspatologi), särskildt de, som förorsakas af svampar. Den skogsbotaniska forskningen har i synnerhet i Sverige bedrifvits af flera framstående botanister, såsom L. A. Nilsson, A. Nikolaus Lundström, R. Sernander, H. Hesselman, N. Sylvén (se dessa) och Torsten Lagerberg. Bland utländska skogsbotanister märkas finnen A. K. Cajander, danskarna E. Rostrup (se denne) och O. G. Petersen, österrikaren A. Cieslar, schweizaren C. Schroeter, engelsmannen A. Henry samt amerikanaren C. S. Sargent. G. Sch. Skogsbrand. Se Skogseld. Skogsbrandförsäkring. Brandförsäkring af skog har sedan 1860-talet meddelats af svenska och utländska i Sverige arbetande brandförsäkringsbolag, dock i ringa omfattning, emedan villkoren varit stränga. Premierna för år ha varit 2 pro mille för löfskog och 5 pro mille för barrskog. I försäkringen har inbegripits blott afverkningsbar skog, hvarjämte försäkringstagaren ålagts att själf bära 25 proc. af risken. Efter 1911 ha premierna sänkts och någon ansvarighet för skada å ungskog inbegripits, dock utan att försäkringen i afsevärd omfattning anlitats. Flera försök ha gjorts att anordna skogsbrandförsäkring på ömsesidighet. 1878 framlades bolagsordning för Allmänna svenska skogsbrandförsäkringsbolaget. 1911 fastställde K. M:t bolagsordning för Svenska ömsesidiga brandförsäkringsbolaget "Skogseld" och 1915 för Svenska skogsbrandförsäkringsbolaget. Det sistnämnda bolaget var afsedt att bildas med stöd af ett garantikapital på 250,000 kr. Intet af förslagen har emellertid ledt till resultat, då det för bolagets konstituering stadgade minsta försäkringsbeloppet icke inom utsatt tid ernåtts. Försäkringsinspektionen har därför föreslagit utredning om möjligheten af införande af obligatorisk skogsbrandförsäkring. -- I Norge bildades 1911 Det norske gjensidige skogsbrandforsikringsselskab, som vid slutet af 1915 uppnått ett försäkringsbelopp af öfver 100 mill. kr. och som meddelar försäkring endast å ungskog och å marken ("skogbunden"). Dess genomsnittspremie har varit 1 1/4 pro mille och resultatet, tack vare den nästan totala frånvaron af skador, godt. -- I Finland har Ömsesidiga bolaget Sampo 1914 upprättat en skogsbrandförsäkringsafdelning. På initiativ af skogsegare är äfven ett särskildt skogsbrandförsäkringsbolag under organisation. Anslutningen till de bägge företagen har dock hittills, till följd af tvister om principerna, varit obetydlig. -- I Danmark har Dansk plantageforsikring sedan 1900 meddelat försäkring af återplanteringskostnad å afbrända skogsmarker. -- I Tyskland ha försök att organisera skogsbrandförsäkring gjorts dels af Gladbacher feuerversicherungsgesellschaft, i München-Gladbach, dels af Provinzial feuerversicherungsanstalt der Rheinprovinz zu Dusseldorf. Till utslagsgifvande resultat ha dessa försök dock icke ännu ledt. -- Litt.: "Försäkringsföreningens tidskrift" (hftn 6 och 7 1915, Skogsbrandförsäkringsnummer), "Försäkringstidskriften Sampo" (Åbo, 1914, hftn 4 och 5, specialnummer: Skogsbrandförsäkring), "Tidsskrift for skovvæsen" (decemberhäftet 1914). D. F. L. Skogsbruk, Skogshushållning, skogsv., har till ändamål att på det mest fördelaktiga