sätt använda såväl den till skogsproduktion bestämda marken som de därifrån erhållna alstren. Dess teori, skogshushållningsläran, omfattar tre hufvudgrupper: skogsskötsel, skogsteknologi och skogsindelning. Skogsskötselns uppgift är att å den till skogsbörd afsedda marken uppdraga, vårda och föryngra skog, så att växtplatsens produktionsförmåga på ändamålsenligaste sätt uthålligt utnyttjas. Till skogsskötseln hänföres ej blott den rena skogsskötseln, som enbart afser att alstra skogsprodukter, utan äfven hagmarksskötsel, som dessutom har till ändamål äfven att frambringa mulbete och höslåtter, och skyddsskogsskötsel, som hufvudsakligen afser att vårda skogen som ett värn mot vissa skadliga naturföreteelser, men samtidigt äfven att på ändamålsenligaste sätt ur skogen taga en efter förhållandena lämplig virkesskörd. -- Skogsteknologien är läran om skogsprodukterna och deras tillvaratagande. Hit hör i första hand frågan om virket och dess egenskaper, vidare trädens afverkning (se Skogsafverkning) och drifning (se d. o. 5) samt flottning (se d. o.). En annan viktig hufvudgrupp är virkets förädling, såsom bilning, sågning, hyfling etc. samt vissa biprodukter och deras tillgodogörande, såsom kolning, tjärbränning, pottaskebränning m. m. -- Skogsindelningen afser att vara en skogsbrukets planläggning i stort på grundvalen af det vetande, som skogsskötseln och skogsteknologien ge. Till skogsindelningen hör skogens uppmätning, uppskattning (taxation) samt afverkningsplanens upprättande (se vidare Skogsindelning). Största delen af Europa har en gång varit skogbeväxt. Undantag härifrån ha utgjorts af områdena närmast fjällen, vissa sumpmarker och flygsandsområden samt stäppmarker i Jylland, Ungern och Ryssland. I andra världsdelar har för stark köld eller för hög värme i förening med brist på nederbörd ännu mera än i Europa hämmat skogarnas utbredning. När civiliserade folkslag slogo sig ned och uppodlade jorden, minskades skogarnas omfattning. Tätt bebodda delar af de gamla kulturländerna blefvo på så sätt tidigt skogfattiga, såsom Attika och stora delar af Italien under Greklands och Roms glansdagar. Till Grekland infördes virke från Italien och Mindre Asien och senare till Italien från öfriga Medelhafsländer och från alptrakterna. Man antar, att romarstaten under kejsartiden hade blott 1/4 af sin ytvidd beväxt med skog. Förutom genom uppodling till åker minskades skogarna genom de betydande virkesmängder, som bergsbruket slukade. Redan i forntiden tog järnsmältningen hårdt på södra Frankrikes skogar. Senare ödelades mycken skog genom pottaskebränningen, särskildt i Ryssland. I förhållande till ländernas folkmängd slukade i forna tider husbehofvet mycket virke, innan (långt senare) järn, kol och torf delvis ersatt virkesbehofvet. Äfven krigen ha bidragit till skogens förstöring. Redan från Perserkrigen (400- och 300-talen f. Kr.) omtalas skogsödeläggelser. Cæsar (i midten af 1:a årh. f. Kr.) brände skog i Gallien och romerske fältherren Agricola (omkr. år 50 e. Kr.) i England. Under folkvandringarna (300--500-talen) växte skogen mera ostördt till. Senare, under Englands och Frankrikes stora krig (1300--1400-talen) samt Trettioåriga kriget, sköflades mycken skog. Gränsstriderna mellan Sverige och Danmark (1500--1600-talen) anses till stor del vara skulden till ljunghedarnas uppkomst i sydvästra Sverige. I midten af 1800-talet afbrände turkiska soldater stora tallskogsområden mellan Hercegovina och Montenegro, och slutligen har under det nu pågående Världskriget förstörts mycken skog, särskildt i Frankrike och Polen. Det är emellertid ej endast skogarnas areal och godhet, som förändrat sig under tidernas lopp, utan också de olika trädarternas utbredning. I förhistorisk tid behärskade barrträden stora delar af Mellan- och Nord-Europa. Lärken (lärkträdet) gick längre mot n. än nu, silfvergran fanns i England och tall öfverallt i södra Sverige. Vid vår tidräknings början härskade däremot löfträden, särskildt eken, i Mellan-Europa. Boken utbredde sig starkt under medeltiden och nyare tiden. På grund af skogssköfling och skogsmännens missgrepp vid föryngringen af skogen ha under de senaste 100--150 åren barrträden återvunnit mycken terräng. I synnerhet har efter de afverkade bokskogarna planterats gran i stor utsträckning i Tyskland, Österrike och Danmark samt äfven i södra delarna af Sverige. Äfven barrträd från andra länder ha införts i stor skala, såsom bergtall till Danmark samt lärk och silfvergran öfver norra Europa högt upp i vårt land. Skogsvård och skogsodling äro gamla begrepp i kulturländerna. Redan perserna skola i stor utsträckning ha planterat träd, kanske dock mera för att få lä och skugga än för egentlig skogshushållning. I Grekland, där man skilde på statsskogar, allmänningar och enskildas skogar, funnos särskilda skogsförvaltare för skogens tillsyn, och skogarna kring templen och offerlundarna voro nästan helt skyddade. I Romerska riket såldes och planterades skog, plantskolor funnos, och skogsvården stod f. ö. på en höjd, som icke mycket ger nutidens skogshushållning efter. Romarnas skogliga praxis kvarlefde nog delvis i Frankrike och Österrike. Särskildt i Venezia fanns ordnad skogshushållning införd under 1300--1500-talen, och från Portugal omtalas skogsodlingar af strandtall redan från 1200-talet. Under 1400-talet utfördes skogssådder i Tyskland, och från samma tid omtalas skogsodlingar i England. Under medeltiden hade de germanske stormännen skaffat sig allt större inflytande öfver skogen, till en början mest för jaktens skull, men sedan äfven för andra skogens produkter, såsom ollon och honung i löfskogarna samt tjära och kol i barrskogarna. Äfven kronan ansåg sig som egare, helt eller delvis, af de stora hemlösa allmänningarna. Under 1500--1600-talen gjordes i Frankrike försök med statsskogarnas uppmätning och skogsservitutens aflösning, men i brist på medel blef föga uträttadt. 1669 utkom den af Colbert författade stora skogsordningen (Ordonnance sur le fait des eaux et forêts), som gaf sin prägel åt Frankrikes skogsbruk i öfver 100 år. Härigenom afskaffades i allmänna skogar plockblädningen, och i stället infördes ett slags kalhuggning med fröträdsställning. Kort före 1790 gjordes de första skogsodlingsförsöken i Frankrike på flygsandsfälten i s. v., men revolutionen afbröt detta arbete. Under 1600- och 1700-talen fanns i