öfver nyssnämnde grefve M. Brahe är rest i parken. I slottets öfversta våning äro biblioteket och rustkammaren inhysta. Biblioteket innehåller omkr. 25,000 bd samt omfattar tre afdelningar: den wrangel-braheska, den bielkeska från Salsta och den schefferska från Ek. Där finnas många paleotyper, ett fullständigt exemplar af Rudbecks "Atlantica" m. m. Rustkammaren är ock delad i tre afdelningar: den wrangelska, den braheska och den bielkeska från Salsta. I den wrangelska förvaras vapen från äldre tider, mest krigsbyte: armborst, omkr. 900 eldvapen, 170 blanka vapen, däribland flera bödelssvärd, försvarsvapen: hjälmar, stormhattar, sköldar, harnesk, pansarskenor samt den med orätt s. k. Karl V:s sköld, som sannolikt är Augsburgsarbete från slutet af 1500-talet. Brahe-bielkeska samlingarna innehålla mer än 450 eldvapen, 150 blanka vapen samt flera historiskt märkliga vapen och redskap. Arkivet öfverflyttades i juli 1892 till Riksarkivet för att där tills vidare som depositum förvaras och hållas tillgängligt. Det består hufvudsakligen af handlingar rörande familjerna Brahe och Wrangel, men innehåller därjämte andra dyrbara handskrifter, dels böcker, dels brefsamlingar, sammanlagdt 737 n:r, och 370 pergamentsbref. Katalog öfver detsamma uppfördes 1824 af J. H. Schröder (tr. i "Handl. rör. Skand:s hist.", d. 12--15, 1825--30). Jfr G. Upmark, "Svensk byggnadskonst 1530--1760" (1904), O. Granberg, "Skoklosters slott och dess samlingar" (1903), nya upplagor i fickformat (den senaste 1910). C. S-e. B. S. (G-g N.) Skol, bygnk. Se Fog, sp. 707, och Mur, sp. 1369. Sko!a (af lat. scJiola, se d, o ) betyder i ordets olika former i de europeiska språken (it. scuola, fr. école, ty. schule, eng. school o. s. v.) ej allenast undervisningsanstalt och undervisningslokal (se Folkhögskolor, Folkskola, Läroverkshus och Skolhus), utan har ock en hel del andra betydelser, af hvilka somliga inneburos redan i det grekisk-latinska ordet. Skola betecknar sålunda äfven: erfarenhet, t. ex. "fattigdomens hårda skola"; vidare anhang, lärjungeskola, maner, t. ex. "Platons skola", "Hjärnes historiska skola", "Düsseldorfskolan" - hit hör uttrycket: någon "har skola" (särskildt i fråga om musiker), "är skolad" o. d. I ridkonsten förekommer ordet; man talar om "den höga skolan" samt "skolridt" (se F ä l t r i d-n i n g och S k o l r i d n i n g). Jfr äfven Plantskola. J. C. Skolafgift, den afgift, som erlägges för erhållande af undervisning vid en läroanstalt. Som denna afgift i allmänhet utgöres terminsvis, plägar den vanligen kallas terminsafgift. I vissa fall erlägges afgift vid lärjunges intagning i skola, i n-skrifningsafgift, och vid lärjunges anmälan till afgångsexamen från en skola, e x a-mensafgift. I Sverige lämna stat, kommun och andra offentliga organ ofta betydande anslag för undervisningsändamål, i följd hvaraf skolaf-gifterna i vårt land äro jämförelsevis små. I småskolor, folkskolor, folkskolans högre afdelning och fortsättninssskolor är undervisningen afgiftsfri. I höere folkskolor och kommunala mellanskolor kunna skolafgifter upptagas. Yid de allmänna läroverken erlägga lärjungarna dels afgifter till bekostande af belysning, bränsle och undervisningsmateriel, dels ock därutöfver en undervisningsafgift, 20 kr. i realskolan och 30 kr. å gymnasiet terminligen, som vid läroverken för gossar inlevereras till statsverket och vid statssamskolorna upptas af vederbörande kommun. De högre flickskolorna, som i allmänhet äro privata anstalter med understöd af stat och kommun, uppehållas till väsentlig del förmedelst elevafgifter, hvilka ofta uppgå till 100 kr. i terminen eller mera. Yid universiteten och de flesta andra högskolor är undervisningen i allmänhet afgiftsfri, för tillträde till vissa kurser erlägges dock afgift till gäldande af kostnaderna för förbrukad materiel. Vid en del offentliga fackskolor förekomma mindre skolafgifter, mestadels afsedda till ersättande af kostnaderna för bränsle, belysning och undervisningsmateriel. - I rent privata skolor, som icke understödjas med allmänna medel och som därför uteslutande uppehållas med elevafgifter, äro dessa afgifter gifvetvis mera betydande, l*. E. L-m. Sko!a'rk (af skola, se d. o., och grek. afrchéin, härska), skolföreståndare. Skola'st. Se Skolastiken. SkolasticFsm, filos., i dålig bemärkelse sådan ofruktbar spetsfundighet, som ofta utmärkte den medeltida filosofiska skolastikens (se d. o.) metoder. Man betecknar med ordet motsvarande brist hos andra tänkare, hvilka se vetenskapens hufvudupp-gift i en omständlig begreppsschematism och i st. f. sakliga undersökningar utgå från analys af ordens betydelse. &-e. Skolastiken (af grek. scholastiko's, lat. schola'sticus, skollärare), filos., den medeltida "skolfilosofien", hvars representanter kallades skola'stiker (lat. doctores schola'stici). Urspr. var det lärarna vid de af Karl den store och hans efterföljare (700- och 800-talen) grundlagda hof-, dom- och klosterskolorna, som kallades skolastiker (skolaster), men snart utsträcktes detta namn till alla lärare i de "sju fria konsterna" (se Fria konster). Numera används det särskildt för att beteckna teologiens och filosofiens målsmän under medeltiden (omkr. 800--1500) mellan det tidehvarf, som kallas patristikens eller kyrkofädernas, och det, hvilket betecknas som renässansen. Skolastiken var den mera förståndsmässiga riktningen i den medeltida spekulationen; vid dess sida gick under hela medeltiden en på den religiösa känslan och aningen grundad strömning, som kallas den medeltida mystiken (se Mystik). Vanligen var denna en fromhetens protest mot skolfilosofiens torrhet, men ofta var det dock samma män, som i sin spekulation voro skolastiker och som i mystiken sökte tillfredsställelse för sin personliga religiositets behof. Likasom därigenom gränsen blir svår att uppdraga mellan skolastik och medeltida mystik, utplånas under denna tid den bestämda skillnaden mellan filosofi och teologi, i det att den förra nästan i lika hög grad som den senare lät binda sig af den kyrkliga auktoriteten och uttryckligen gjorde till sin uppgift att, så långt sig göra lät, bevisa de kristna trossatserna, hvarvid man visserligen småningom alltmer inskränkte det bevisbaras område för att hänvisa det öfriga till uppenbarelsens för förståndskritiken otillgängliga