utarbetade mekanismen för papperssläden. Glidden tycks hufvudsakligen ha varit företagets kapitalist. 1867 var maskinen (fig. 4) färdig, och med den skrefvos bref, som utskickades öfver hela världen i afsikt att få pekuniärt stöd för företaget. Ehuru saken väckte stort uppseende, misslyckades kapitalanskaffningen, och Glidden och Soulé drogo sig tillbaka, så att Sholes blef ensam egare till modellen. Han lyckades tillverka ett tjugutal maskiner, men de voro icke hållbara. Sholes (d. 1890) kan med full rätt kallas för den egentlige uppfinnaren af skrifmaskinen (fig. 5). Den, som näst Sholes har äran af skrifmaskinens utexperimenterande, är advokaten J. Densmore i Meadville, som bekostade alla utgifter 1869--73 samt dessutom engagerade en mekaniker G. W. N. Yost, genom hvars förmedling Remington & Sons vapenfabrik, Ilion, New York, åtog sig tillverkningen. Såväl konstruktivt som till det yttre undergick maskinen betydliga förbättringar, och redan 1876 kunde den utsläppas i marknaden. Då affärsvärlden alltjämt ställde sig ointresserad, hufvudsakligast på grund af att maskinen fortfarande hade endast stora bokstäfver, utarbetade Yost, med biträde af Brooks och Jenne, en ny modell (1878), som hade såväl stora som små bokstäfver. Han placerade dubbla tecken på hvarje typarm och försåg maskinen med omskiftningsanordning. Därmed var i stort sedt den moderna skrifmaskinen konstruerad. Ehuru denna maskin mottogs gynnsamt af allmänheten, uppgick ännu 1882 årstillverkningen ej till mer än 1,500 maskiner. Snart nog uppdrefs fabrikationen dock till 100 maskiner om dagen. Yost, som (1873--78) utarbetat den nya Remingtonmodellen, konstruerade (1880) en maskin "Caligraph", som han byggde med s. k. "dubbelt tangentbord", ehuru han själf uppfunnit "omskiftningen". Det grundläggande patentet till denna maskin uttogs på hans gamla medarbetare Sholes och J. Densmore, till hvilka han betalade viss afgift för hvarje tillverkad maskin. Yost, som anses vara den förste verklige fackmannen på skrifmaskinsområdet, afgick 1885 från sin firma "Caligraph patent company" för att bilda ett nytt bolag i eget namn. Den första "Yost"-maskinen var färdig 1888 och följdes 1891 af en ny modell. Yostmaskinen intog snart en ledande ställning i Europa, synnerligast i Frankrike. Innan Yostmaskinen blef färdig, var den af den amerikanske krigskorrespondenten J. Bartlett Hammond, Hartford, uppfunna "Hammondmaskinen" (fig. 6) redan ute i marknaden (1885). Hammonds första patent uttogs 1880, men hans tidigare försök datera sig till den tidpunkt, då Remingtonfabriken började fabriksmässig tillverkning. Hammond byggde sin maskin på typhjulet, som låg till grund för den Prattska maskinen. Den af pastor Malling-Hansen i Köpenhamn uppfunna skrifkulan utställdes i Altona (1869) och i Wien (1873). Ehuru konstruerad för blindskrift, kom den dock till användning för affärsändamål. Den var försedd med automatisk vagnförflyttning, radslutssignal och tangentklaviatur. Den skref endast stora bokstäfver och på papper, som spändes i en ram, men var i så måtto lik en modern skrifmaskin, att den kunde arbeta med rätt stor snabbhet. Typstängerna voro ordnade så, att de bildade en kägla, hvars spets var riktad nedåt mot tryckpunkten. Tangenterna voro placerade direkt öfver typstängernas ändpunkter, så att klaviaturen bildade ett halfklot. Från början af 1870-talet växte antalet uppfinningar på skrifmaskinsområdet, så att här endast några af de mera kända kunna omnämnas. Smith Premier (fig. 7), 1885, förbättrad typarmslagring och mellanmekanism; Densmore, 1886, kullager för typarmstapparna; National, typarmarna i halfcirkel; Bar-Lock (fig. 8), 1888, färgbandshållaren rörlig, lämnande skriften fullt synlig, typarmarna ordnade i två koncentriska halfcirklar, upprättstående; Williams, 1888, valsen midt i maskinen; English, äldsta engelska skrifmaskinen, följd 1894 af North; Underwood (fig. 9), 1890, utgör normaltyp för flertalet nykonstruerade maskiner, erhöll Franklin-institutets guldmedalj 1910; Empire, typarmarna i halfkretsformigt, horisontellt läge likt ekrarna på ett hjul; Adler (fig. 10) och Noiseless, senare byggda efter samma system; Wawerley, vid skiftning inkopplas omväxlande de typarmar, som bära stora eller små bokstäfver, skrifvalsen ligger fast lagrad; Frister & Rossmann, 1892, första tyska snabbskrifmaskinen; Daugherty, 1891, enkelt skift, utföres genom lyftning af typarmssystemets bas; Fitch, böjliga typarmar; Maskelyne, 1893, "differential-spacing", d. v. s. vagnens förflyttning efter fyra olika bokstafsbredder förmedlas genom fyra under tangentbordet liggande ramar; National och Salter, halfcirkelformade typarmställ och tangentbord, stående knappar, dubbelt skift; Hartford, radinställning efter en visare; Pneumatic, 1894, i st. f. tangenter 30 med luft fyllda gummibollar, som vid beröring direkt förmedlade typanslaget genom det uppkomna lufttrycket, byggd efter en af amerikanen B. Granville 1890 uppfunnen maskin, som skref blott stora bokstäfver, tills vidare endast intressanta experiment; Remington-Sholes, 1895; Halda, svensk maskin, första modell 1896, fullt modern modell 1914 (fig. 11); Oliver (fig. 12), 1897, U-formade typarmar, ordnade kilformigt inuti hvarandra; New Century, 1897, Jewett och Duplex, 1898, utan skift, den sistnämnda har 100 tangenter, ett stort och två små alfabet, dubbelt tryckcentrum och kan således slå två skriftecken på samma gång, L. C. Smith & Bros, 1903, och Monarch, 1904, fast lagrad vals, skiftning genom typsegmentets höjande; Royal, accelererad rörelse hos typarmarna; Fox, Peerless, Manhattan, Pittsburg, Visigraph, Woodstock, Wellington, Imperial, Corona m. fl. Samtliga dessa maskiner äro byggda med typarmar. Bland maskiner med typhjul, typcylinder etc. är ofvan nämnda Hammond den grundläggande. Typhjulet hos Hammond uppbär en s. k. "typskyttel", en böjd skifva med 90 typer, fördelade i tre rader. Vid tangentanslaget svänger hjulet, tills önskad typ inställes framför tryckpunkten. Inom denna grupp må ytterligare nämnas: Munson, 1890, liggande typcylinder af stål (fig. 13) med 90 skriftecken, hvarje tangentrad motsvarar en rad på cylindern, vid tangentanslaget rör sig cylindern i rotationsriktningen 1/9 af omkretsen, vid skiftning vrider den sig 1/3 och 2/3 af fullt hvarf; Crandall, 1893, typcylinder af vulkaniserad kautschuk, stående i sned ställning mot valsen, slår själf direkt på färgbandet; Blickensderfer (fig. 14), 1893; Gardner, Granville, Kidder m. fl. Medan typarmsmaskiner