Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skymningsfjärilar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"andra skymningen". Öfvergången dem emellan inträffar
vid den tidpunkt, då "första purpurljuset" försvinner
och det "andra mörka segmentet" börjar synas på
östhimmelen. Genom observationer finner v. Bezold
solens djup under horisonten då vara ungefär 6°. Den
borgerliga skymningen kan därmed anses ha slutat. Den
astronomiska skymningens slut, eller den tidpunkt då
"den andra västliga skymningsbågen" går ned, finner
han inträffa, när solen kommit 17° eller 18° under
horisonten, ett antagande, som öfverensstämmer med
äldre forskares. - Den förstärkning i belysningen,
som härleder sig från purpurljusets framträdande,
beskrifves af en i Brasilien bosatt naturforskare
som en återuppväckelse af dagsljuset till dess fulla
styrka. Men under det att detta är ofärgadt, är
skymningsljuset utmärkt genom sina växlande färger,
som successivt intaga olika delar af himmelen, och
äfven därigenom, att det börjar som ett undulerande
eller darrande sken. Praktfullast visar det sig, när
luften före solnedgången blifvit rensad genom ett
åskväder. - Vår kunskap om den diffusion, ljuset
undergår, då det träffar luftens egna partiklar
eller de oändligt små molekyler af vatten och ånga,
som finnas uppslammade i luften, är ännu alltför
otillräcklig, för att vi skulle kunna fullständigt
förklara skymningsfenomenets särskilda faser och de
färger, som därvid uppträda.
Ett särskildt praktfullt skymningsfenomen är den i
Alperna förekommande alpglöden, "alpenglühen" och
"nachglühen", som är beskrifvet af Schlagintweit,
Necker, Wolf, v. Bezold, Amsler-Laffont, Maurer och
Dufour, m. fl. Maurer skildrar 1895 företeelsen
sålunda. När vid klar luft alpengltühen är fullt
utbildad, kan man urskilja 3 (någon gång 4) faser
i detta härliga naturskådespel. När solen ännu
är omkr. 2° öfver horisonten, ser man högalpernas
toppar rödaktigt färgade. Strax efter solnedgången
slocknar detta ljus, men efter några få minuter börja
topparna åter lysa i djupare, ofta lifligt köttröd
färgton. Denna "andra alpglöd" kallas i Schweiz
"den egentliga alpglöden". Typiskt för denna andra
rosafärgning är, att den ofta begynner många hundra
m. under topparna och därpå långsamt öfverdrager
berget nedifrån uppåt. Men sedan äfven denna
alpglöd försvunnit, händer det, att efter en stund
alptopparna ännu en gång lysas upp, än starkare, än
svagare, med en gulaktig ända till purpurröd färg,
som först efter betydligt längre tid slocknar, i
det den fortfar vid ett soldjup af från 4° till 9°
under horisonten. Denna sista märkvärdiga företeelse
kallas af v. Bezold nachglühen, "efterglöd",
och inträder, såsom han visat, samtidigt med första
purpurljuset. Efterglöden skiljer sig från de af
direkt solljus framkallade första och andra faserna
i alpglöden genom ett mycket diffusare sken med
obestämd gräns mellan ljus och skugga. Andra fasen,
den egentliga alpglöden, slutar genom jordskuggans
uppstigande och försvinner därför tidigare nedtill än
upptill, men vid efterglöden förbleknar hela skenet
småningom och samtidigt. Stundom kunde v. Bezold
iakttaga en svag andra efterglöd, motsvarande det
andra purpurljuset.
Litt.: J. M. Pernter och Felix M. Exner,
"Meteorologische optik" (1910), och V. Carlheim-Gyllensköld,
"Observations faites au Gap Thordsen
1882-1883" (II,1, 1886). R. R. (N. E-m.)
Skymningsfjärilar, zool. Se Svärmarfjärilar.
Sky’mnos (grek. SXVJAVOS}, grekisk geograf från
Chios i l:a eller 2:a årh. f. Kr., författare
till en förlorad beskrifning (periegesis) öfver
Europa, Asien och Afrika, men sannolikt med orätt
uppgifven som författare till en beskrifning på
jambisk vers öfver Europas Medelhafskuster, hvaraf
bibehållna delar äro utgifna af bl. a. K. Müller
i "Geographi græci minores" (1855).
A. M. A.
Skymnäs-Munkfors järnväg. Se Nordinark -Klarälfvens
järnväg.
Skypump, meteor. Se Skydrag.
Skyros (grek. Zxtgog, lat. Scyrus), en till de norra
Sporadernas grupp hörande ö, nästan midt i Egeiska
hafvet (Arkipelagen), 37 km. n. ö. från Eubea (se
karta till art. Grekland). 204 kvkm. Omkr. 3,500
inv. ön utgöres af två genom ett näs förbundna
delar, af hvilka den sydöstra nästan fullständigt
fylles af oländiga berg, hvaremot den nordvästra
är mera lågland samt åtminstone delvis egnad för
odling af säd, vin och oliver. Äfven finnes god
tillgång på vacker marmor med färgad ådring. Som
äldsta inbyggare nämnas pelasger, kårer och
doloper. Enligt sagan behärskades de sistnämnde
under tiden närmast före Trojanska kriget af konung
Lykomedes, hos hvilken Akilles (se d. o.) någon
tid synes ha vistats. Med Deidameia, en dotter till
Lykomedes, var han fader till Neoptolemos (se d. o.,
sp. 766). Först yngre sagor veta berätta, hur Akilles,
för att undgå deltagandet i Trojanska kriget, där
i kvinnokläder dolde sig bland konung Lykomedes’
döttrar. Enligt den attiska sagan var det äfven
på S., som Akilles hämnades mordet på Theseus. År
476 eller 475 f. Kr. afsändes en expedition till
S. dels för att göra slut på det af dess inbyggare
sedan lång tid tillbaka bedrifna sjöröfveriet och
lägga ön under Atens välde, dels för att enligt det
delfiska oraklets maning uppsöka Theseus’ ben och
föra dem till Aten. Från denna tid räknades S. som
Atens lagliga besittning och respekterades som sådan
äfven i den antalkidiska freden (387). Först under
den macedoniska tiden blef det Aten fråntaget, men
återställdes 196 f. Kr. genom romersk bemedling. Under
korstågsperioden innehades S. en längre tid af
frankiska riddare under bysantinsk öfverhöghet och
ställde sig vid turkarnas framträngande under Venezias
skydd. Kort efter Konstantinopels eröfring (1453)
intogs det dock af turkarna och införlifvades med
deras rike. F. n. tillhör det konungariket Grekland
och bildar med södra Eubea en eparki, Karystia
(52,567 inv. 1907) i nomos Evoia (Eubea). Staden
S. ligger nu liksom i forntiden på östra sidan af öns
nordvästra del och i dess närhet hamnen Achilleios
(nu Achili). A. M. A.
Skysail [skäYseil], sjöv. Se Skejse1.
Skyskrapa. 1. (Stundom Skyskrapare, dålig öfv. af
eng. skyscraper, luftskrapa) Bygnk., ovanligt
hög byggnad med ett stort antal våningar öfver
hvarandra. Skyskrapornas hemland är Amerika, där
de stora städerna New York, Chicago, S:t Louis,
San Francisco m. fi. uppvisa många sådana, New York
i ensamt kanske inemot ett hundratal. Dylika byggnadsjättar
ha icke tillkommit genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
