"andra skymningen". Öfvergången dem emellan inträffar vid den tidpunkt, då "första purpurljuset" försvinner och det "andra mörka segmentet" börjar synas på östhimmelen. Genom observationer finner v. Bezold solens djup under horisonten då vara ungefär 6°. Den borgerliga skymningen kan därmed anses ha slutat. Den astronomiska skymningens slut, eller den tidpunkt då "den andra västliga skymningsbågen" går ned, finner han inträffa, när solen kommit 17° eller 18° under horisonten, ett antagande, som öfverensstämmer med äldre forskares. - Den förstärkning i belysningen, som härleder sig från purpurljusets framträdande, beskrifves af en i Brasilien bosatt naturforskare som en återuppväckelse af dagsljuset till dess fulla styrka. Men under det att detta är ofärgadt, är skymningsljuset utmärkt genom sina växlande färger, som successivt intaga olika delar af himmelen, och äfven därigenom, att det börjar som ett undulerande eller darrande sken. Praktfullast visar det sig, när luften före solnedgången blifvit rensad genom ett åskväder. - Vår kunskap om den diffusion, ljuset undergår, då det träffar luftens egna partiklar eller de oändligt små molekyler af vatten och ånga, som finnas uppslammade i luften, är ännu alltför otillräcklig, för att vi skulle kunna fullständigt förklara skymningsfenomenets särskilda faser och de färger, som därvid uppträda. Ett särskildt praktfullt skymningsfenomen är den i Alperna förekommande alpglöden, "alpenglühen" och "nachglühen", som är beskrifvet af Schlagintweit, Necker, Wolf, v. Bezold, Amsler-Laffont, Maurer och Dufour, m. fl. Maurer skildrar 1895 företeelsen sålunda. När vid klar luft alpengltühen är fullt utbildad, kan man urskilja 3 (någon gång 4) faser i detta härliga naturskådespel. När solen ännu är omkr. 2° öfver horisonten, ser man högalpernas toppar rödaktigt färgade. Strax efter solnedgången slocknar detta ljus, men efter några få minuter börja topparna åter lysa i djupare, ofta lifligt köttröd färgton. Denna "andra alpglöd" kallas i Schweiz "den egentliga alpglöden". Typiskt för denna andra rosafärgning är, att den ofta begynner många hundra m. under topparna och därpå långsamt öfverdrager berget nedifrån uppåt. Men sedan äfven denna alpglöd försvunnit, händer det, att efter en stund alptopparna ännu en gång lysas upp, än starkare, än svagare, med en gulaktig ända till purpurröd färg, som först efter betydligt längre tid slocknar, i det den fortfar vid ett soldjup af från 4° till 9° under horisonten. Denna sista märkvärdiga företeelse kallas af v. Bezold nachglühen, "efterglöd", och inträder, såsom han visat, samtidigt med första purpurljuset. Efterglöden skiljer sig från de af direkt solljus framkallade första och andra faserna i alpglöden genom ett mycket diffusare sken med obestämd gräns mellan ljus och skugga. Andra fasen, den egentliga alpglöden, slutar genom jordskuggans uppstigande och försvinner därför tidigare nedtill än upptill, men vid efterglöden förbleknar hela skenet småningom och samtidigt. Stundom kunde v. Bezold iakttaga en svag andra efterglöd, motsvarande det andra purpurljuset. Litt.: J. M. Pernter och Felix M. Exner, "Meteorologische optik" (1910), och V. Carlheim-Gyllensköld, "Observations faites au Gap Thordsen 1882-1883" (II,₁, 1886). R. R. (N. E-m.) Skymningsfjärilar, zool. Se Svärmarfjärilar. Sky'mnos (grek. SXVJAVOS}, grekisk geograf från Chios i l:a eller 2:a årh. f. Kr., författare till en förlorad beskrifning (periegesis) öfver Europa, Asien och Afrika, men sannolikt med orätt uppgifven som författare till en beskrifning på jambisk vers öfver Europas Medelhafskuster, hvaraf bibehållna delar äro utgifna af bl. a. K. Müller i "Geographi græci minores" (1855). A. M. A. Skymnäs-Munkfors järnväg. Se Nordinark -Klarälfvens järnväg. Skypump, meteor. Se Skydrag. Skyros (grek. Zxtgog, lat. Scyrus), en till de norra Sporadernas grupp hörande ö, nästan midt i Egeiska hafvet (Arkipelagen), 37 km. n. ö. från Eubea (se karta till art. Grekland). 204 kvkm. Omkr. 3,500 inv. ön utgöres af två genom ett näs förbundna delar, af hvilka den sydöstra nästan fullständigt fylles af oländiga berg, hvaremot den nordvästra är mera lågland samt åtminstone delvis egnad för odling af säd, vin och oliver. Äfven finnes god tillgång på vacker marmor med färgad ådring. Som äldsta inbyggare nämnas pelasger, kårer och doloper. Enligt sagan behärskades de sistnämnde under tiden närmast före Trojanska kriget af konung Lykomedes, hos hvilken Akilles (se d. o.) någon tid synes ha vistats. Med Deidameia, en dotter till Lykomedes, var han fader till Neoptolemos (se d. o., sp. 766). Först yngre sagor veta berätta, hur Akilles, för att undgå deltagandet i Trojanska kriget, där i kvinnokläder dolde sig bland konung Lykomedes' döttrar. Enligt den attiska sagan var det äfven på S., som Akilles hämnades mordet på Theseus. År 476 eller 475 f. Kr. afsändes en expedition till S. dels för att göra slut på det af dess inbyggare sedan lång tid tillbaka bedrifna sjöröfveriet och lägga ön under Atens välde, dels för att enligt det delfiska oraklets maning uppsöka Theseus' ben och föra dem till Aten. Från denna tid räknades S. som Atens lagliga besittning och respekterades som sådan äfven i den antalkidiska freden (387). Först under den macedoniska tiden blef det Aten fråntaget, men återställdes 196 f. Kr. genom romersk bemedling. Under korstågsperioden innehades S. en längre tid af frankiska riddare under bysantinsk öfverhöghet och ställde sig vid turkarnas framträngande under Venezias skydd. Kort efter Konstantinopels eröfring (1453) intogs det dock af turkarna och införlifvades med deras rike. F. n. tillhör det konungariket Grekland och bildar med södra Eubea en eparki, Karystia (52,567 inv. 1907) i nomos Evoia (Eubea). Staden S. ligger nu liksom i forntiden på östra sidan af öns nordvästra del och i dess närhet hamnen Achilleios (nu Achili). A. M. A. Skysail [skäYseil], sjöv. Se Skejse1. Skyskrapa. 1. (Stundom Skyskrapare, dålig öfv. af eng. skyscraper, luftskrapa) Bygnk., ovanligt hög byggnad med ett stort antal våningar öfver hvarandra. Skyskrapornas hemland är Amerika, där de stora städerna New York, Chicago, S:t Louis, San Francisco m. fi. uppvisa många sådana, New York i ensamt kanske inemot ett hundratal. Dylika byggnadsjättar ha icke tillkommit genom