Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skymningsfjärilar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1271
Skytale-Skyter
1212
byggherrarnas öfvermod eller på grund af deras sinne för
storslagenhet och monumentalitet, utan helt
enkelt fraintvungits af nödvändigheten att i
de stora städernas affärscentra skaffa kontors-
och arbetslokaler för massor af människor. Äfven
i många af Gamla världens större handelsstäder
finnas affärshus, som i mångt och mycket erinra om
amerikanska förebilder, oaktadt man af gällande lagar
och förordningar varit bunden vid mera begränsade
höjdmått. En skyskrapa har stundom flera tusen
invånare; dessa vistas där endast under arbetstiden;
eljest bor där ingen utom nattvakten. Oaktadt den
stora byggnadskostnad en skyskrapa på 20 å 30 våningar
ofvan jord - och dessutom några under gatans plan
- måste betinga, har dock stundom själfva tomten
kostat ännu mera. Denna måste alltså i yttersta grad
utnyttjas och göras inkomstbringande, en omständighet,
som drif-vit byggnaderna i höjden, den dimension,
som här kostar minst. För kommunikationerna är i
skyskraporna på bästa sätt sörjdt medelst hissar,
som i större hus alltid äro flera> "expresshissar",
som utan uppehåll gå till de öfversta våningarna, och
"lokalhissar", som stanna vid alla. En expresshiss
kan gå till väders 200 m. eller mera i minuten. Man
kan sålunda utan ansträngning komma till 20:e
våningen på omkr. en half minut. Utom hissarna
finnes i regel en oansenlig trappa att begagnas i
nödfall. De äldre amerikanska skyskraporna, från 1880-
och 1890-talen, hade vanligen fasader med horisontal
afslutning, och oftast var byggnaden afdelad af tunga
horisontala listverk. Då de skåpliknande kolosserna
med sina många våningar härigenom blefvo otympliga,
kom man senare - i början af 1900-talet - på den
idén att göra skyskrapan till hvad den i själfva
verket är: ett torn. Man tog sig för att i stor
skala efterbilda kända berömda tornbyggnader,
såsom San Marcokarapanilen (se Kampa-n i 1) i
Venezia, klocktornet Giralda i Sevilla (se d. o.,
sp. 233-234) m. fl. Den förra, 98 m. hög, har stått
modell till Metropolitan life’s hus (se New York,
sp. 901 och pl. I, fig. 4, en tid "världens högsta
hus", 213 m. högt, nu öfverträf-fadt af det 1912
uppförda Woolworth building vid Broadway, 228,6 m.,
med 55 våningar; se N e w York, sp. 901 och pl. I,
fig. 2), det senare till Madison square-tornet (se
fig. 23 å pl. IY till art. New York och jfr därmed
fig. l i art. Sevilla). För jämförelsens skull
må nämnas, att Riddarholms-kyrkans i Stockholm
torn har en höjd af 95 m. För att en byggnad
med 40 å 50 våningar och af ofvannämnda enorma
höjd skall erbjuda betryggande säkerhet mot att
omkullstörtas af storm, fordras fast grund och stark
konstruktion. I de större amerikanska skyskraporna
består stommen af en nitad fackverkskonstruktion
af järn eller stål, oftast i förening med betong;
fasadbeklädnaden är icke sällan, åtminstone delvis,
utförd af huggen sten, såsom granit, marmor etc. Ofta
har skyskrapan sin egen kraftstation, komplett
vatten-, belysnings- och uppvärmningssystem;
den kan dessutom inrymma post-, telegraf- och
telefonstation, t. o. m. polisvaktkontor. Ju mer
rörelsen i en storstad ökas, desto mer stigma hyrorna
och tomt-värdena, och desto högre tvingas man att
bygga. Det finnes naturligtvis en gräns, som man
af rent
tekniska skäl icke kan öfverskrida; men huru högt man
än byggt, synes man ännu icke på långt när ha nått
den gräns, där säkerheten förbjuder konstruktören
att gå längre. - 2. Sjöv., ett trekantigt segel
ofvanför skejceln. Det begagnas ytterst sällan.
1. C. G-m. 2. B. N.*
Skytale, i det forna Sparta ett slags budkafle eller
brefstaf, som regeringsmyndigheterna begagnade för
hemliga meddelanden till sina i utlandet varande
sändebud och fältherrar. Den bestod af en rund staf,
kring hvilken man spiralformigt lindade en smal
läderrem, hvarefter meddelandet skrefs på denna
tvärs öfver spiralerna. Då remmen sedan löstes från
staf ven, kunde skriften ej läsas, förr än den af
mottagaren blifvit upplindad på en staf af alldeles
samma diameter. A. M. A.
Skyter (grek. sky’thai, lat. scythæ) kallades
af grekerna de folk, som bebodde det område n. om
Svarta hafvet, hvilket närmast motsvaras af hvad
som nu vanligen benämnes Syd-Ryssland, mellan
floderna Donau i v. och Don (Tanais) i ö. eller
stäpperna mellan Karpaterna och Don. Detta område
kallades Skytien (lat. Scythia). Folknamnet anses
vara af germansk härkomst och häntyda på folkets
skicklighet som bågskyttar. Söder om Donaus mynningar,
i nuv. Dobrudscha, innehade skyterna någon tid ett
område, som efter dem blef kalladt Lilla Skytien
(Scythia minor). Under romerska kejsartiden öfvergick
namnet Skytien småningom till att beteckna, hvad som
var kändt af de ofantliga landsträckor, hvilka nu
bilda östra Europa och norra Asien. Denna landmassa
tänkte man sig utsträckt till gränserna af Indien och
serernas land (Kina) samt delad i två hälfter, genom
bergskedjan Emaus, hvilken torde svara mot Himalaya
eller Kwen-lun, men som man oriktigt tänkte sig löpa
i n. och s. Folkkunskapen har få så svåra spörsmål
att utreda, som frågan om dessa folkstammars ursprung
och frändskap. Så mycket synes vara styrkt, genom
de klassiske författarnas och de sydryska fornfyndens
samstämmiga vittnesbörd, att på det skytiska området
två folkstammar och två kulturer blandat sig – den
ena nomadisk och af rent mongoliskt eller åtminstone
turanskt ursprung, den andra jordbrukande och af arisk
härkomst. Det sannolika är, att från de europeiska
ariernas urhem, på slätterna mellan Östersjön och
Karpaterna, åkerbrukande stammar vid järnålderns
början utbredt sig öfver den s. k. svarta jordens
rika marker i nuv. Ukrajna, medan det sydligare
stäppområdet liksom under alla följande tidsåldrar
genomsvärmats af nomadiska röfvarhorder från länderna
n. ö. om Kaspiska hafvet. Den härskande stammen,
de s. k. kunglige skyterna, synes ha tillhört de
senare. Men då intet tyder på olikhet i språk
och religion och hvad däraf bevarats företer
en omisskännligt arisk prägel, måste segrarna ha
antagit de besegrades språk och tro. (Om det för dem
utmärkande bruket att skalpera se d. o.) Skyterna,
hvilkas namn förekommit först hos Hesiodos, på
800-talet f. Kr., råkade i närmare beröring med
hellenerna och deras odling genom Olbia och en mängd
andra kolonier, som milesierna i 7:e årh. anlade,
på Svarta hafvets långt förut af fenicierna kända
nordkust. Vid slutet af samma årh. lära de ha riktat
ett fruktansvärdt angrepp mot de västasiatiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
