Skyttesalfva, krigsv. Se Salfva. Skyttesällskap. Se Skytteväsen, sp. 1288. Skyttevärn, befästningsk., kallas fältmässiga och försvarbara skydd för skyttar i stridsställning. De åstadkommas dels genom nedgräfning, dels genom uppläggning af den härigenom erhållna jorden tätt framför nedskärningen. Beroende på tillgänglig tid, fiendens närhet och terrängens beskaffenhet göres skyttevärnet mer eller mindre skyddande. Vanligen skiljer man på 3 olika slag af skyttevärn: för liggande (fig. 1), för knästående (fig. 2) och

Fig. 1. Skyttevärn för liggande skyttar.

Fig. 2. Skyttevärn för knästående skyttar.

Fig. 3--5. Skyttevärn för stående skyttar.

Fig. 6 o. 7. Förstärkta skyttevärn.

för stående skyttar (fig. 3--5), hvartill kommer, där tid och öfriga omständigheter så medge, förstärkt skyttevärn (fig. 6 o. 7). Det sistnämnda uppstår genom utgräfningens vidgande till såväl bredd som djup, hvarigenom ökadt skydd, större bekvämlighet och bättre förbindelse längs värnet erhållas. Framsluttningen göres så litet skönjbar som möjligt och maskeras dessutom gärna. Bröstvärnshöjden göres så liten, som beskjutningsförhållandena medge. Har man tid på sig, anordnas skyddsrum (se d. o.) här och där i skyttevärnet, och vid behof anläggas äfven tvärvallar (se d o.). Skyttevärn förekomma äfven vid permanenta befästningar å öppen vallgång eller, i bergfort, som stormställning (se d. o.) nedsprängda i berget eller anordnade af betong. Skyttarna böra här skyddas af pansarsköldar (se d. o.). L. W:son M. Skytteväsen. Det frivilliga, af staten understödda skytteväsendet leder sitt ursprung från de frivilliga skarpskyttekårer (se därom Frivillig skarpskytteförening), som började bildas i Sverige omkr. år 1860 efter mönster från England. Den hänförelse, med hvilken skarpskyttc-rörelsen först omfattades, började efter 10 år märkbart aftaga, så att antalet af de frivilliga skarpskytteföreningarnas medlemmar, som 1867 stigit till 41,000, sjönk till 12,000 år 1877. I anledning af en från flera föreningar framställd Önskan, hvilken föranledde en motion (af A. Fredenberg) vid 1878 års riksdag, vidtogs s. å. en viktig förändring i de dittills gällande bestämmelserna för de frivilliga skarpskytteföreningarna. Genom k. kung. 28 dec. s. å. förordnades nämligen, att från anslaget till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande statsunderstöd måtte kunna tilldelas utom åt de förutvarande skarpskytteföreningarna äfven åt sådana skytteföreningar, som, utan att bedrifva militära öfningar, hade till huf-vudsakligt ändamål att bibringa skjutfärdighet åt dem af sina medlemmar, som antingen befunno sig i värnpliktsåldern eller ock ej uppnått denna ålder, med villkor dock att till skjutöfningarna användes gevär af någon för armén till krigsbruk gällande modell samt att stadgar blifvit af K. M:ts befall-ningshafvande fastställda. På grund af denna kungörelse ha efter hand de förra skarpskytteföreningarna öfvergått till skytteföreningar, skyttegillen eller skyttesällskap (skytteklubbar, skyttckårer o. s. v.), hvilkas medlemmar ej ha några andra öfningar än målskjutning. Från att vara på sätt och vis militäriskt organiserade och utbildade ha sålunda skarpskytteföreningarna förvandlats till skytteföreningar o. s. v. med begränsadt och bestämdt mål: skjutskicklighetens främjande. Genom denna förändring i fråga om rätt till statens understöd ökades åter anslutningen till skytteföreningarna, men någon större lifaktighet uppnåddes likväl icke, utan det såg i slutet af 1880-talet ut, som skulle skytterörelsen inom kort komma att upphöra. I och med bildandet af Centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar 1889, hvarigenom en enhetlig fast organisation af skytteväsendet slutligen kom till stånd, tog dock rörelsen ånyo fart. 15 febr. 1893 uppdrog K. M:t åt nämnda centralstyrelse att afge förslag till skytterörelsens organisation, hvilket skedde på ett allmänt möte i Stockholm 24 okt. s. å. Genom k. br. af 15 dec. s. å. utfärdades nu i enlighet med Centralstyrelsens förslag "Grunder för det af staten understödda frivilliga skytteväsendets organisation samt stadgar för Centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar". Enligt dessa grunder, som i hufvudsak ännu äro gällande, är det frivilliga skytteväsendets uppgift att befrämja skjutskickligheten bland svenska folket samt höja