1283 Skytteanska skolan-Skyttenhielm 1284 "inventarium" i Skytteanum, den därmed förenade "Oscar Alins boksamling", som 1901 af vänner till 0. J. Alin (se d. o.) inköptes och donerades, samt en institutionen tillhörig värderik porträtt-samling. Under äldre tider var professuren väsentligen inriktad på undervisning i vältalighet, som i synnerhet tillgodosågs genom behandling af romerska (historiska) auktorer, men efter 0. Kol-modia d. y:s (se d. o.) professorstid har dess läroämne specialiserats på statskunskap. Till 1697 voro professurens innehafvare inkallade tyskar. Patronatsrätten öfvergick, sedan Skyttes ätt 1683 utdött på manssidan, till grefliga ätten Gyllenstierna af Björksund och Helgo, som härstammade från hans dotterson. Rättmätigheten häraf bestreds af en Ribbing, hvars moder var dotter till en Skyttes äldre dotter, men hans anspråk underkändes 1698 af Karl XII, och då nämnda Gyllen-stiernska ättgren 1799 utgick på manssidan, tillföll patronatsrätten genom giftermål med en ättling däraf på kvinnolinjen en gren af grefliga ätten Mörner af Morlanda. - Jfr H. Schiicks inbjudningsskrift till professor R. Kjelléns installation (1916). S. B. Skytteanska skolan. 1. I Kalmar län. Se Å l em. - 2. En på 1630-talet i Lycksele, Lappland, på kyrkoherden i Umeå Olaus Petri Nju-renius' initiativ inrättad skola för lapparnas undervisning. Genom k. bref 20 juni 1631 uppdrogs skolans direktion åt riksrådet Johan Skytte, som öfverlämnade till skolan 5,000 dal. smt, som han och andra intresserade sammanskjutit. Bland skolans första lärare gjorde sig Olaus Stephani Graan (infödd lapp, d. som pastor i Lycksele 1690) bemärkt genom att utge en katekes och en handbok på lapska. Skolan flyttades 1867 till Tärna kapellförsamling i Stensele lappmark. Se E. Lundström, "Hvem var den egentlige upphofsmannen till den berömda s. k. Skytteanska skolan i Lycksele?" (i "Kyrkohist. årsskr." 1914). Skytteanum. Se Collegium illustre och Skytteanska professuren. Skyttebank, tidigare skyttbank och bankett (se Bank 1), befästningsk., den upphöjning för stående skyttar längs bröstvärnets innersida, som blir erforderlig, om dessas betäckning är högre än l,s-1,4 m. Skyttebankens bredd för enledig uppställning göres l m. I jordverk göres den af jord och som beklädt trappsteg eller med innersluttning. Vid murars eller byggnaders inredande till försvar anordnas skyttebanken af på lämpliga underlag upplagda plankor, af bänkar, stolar eller hvad annat härtill brukbart, som kan öfverkommas. Jfr B r ö s t v ä r n 3. L. WrsonM. Skytteeld, krigsv., kallas i motsats till s a l f e l d (se S a l f v a) det af en skyttelinje använda eld-gifningssätt, då hvarje skytt aflossar sitt skott, utan hänsyn till de öfrige. I följd af gevärens stora skjutförmåga och sedan röken vid skottlossningen icke längre försvårar siktningen, har skytteelden blifvit det vanligast använda eldgifnings-sättet. På det att ledningen af elden icke må gå befälet ur handen, böra uppehåll i skytteelden emellanåt göras. C. O. N. Skytteförbund, den del af skytteorganisationen, som omfattar samtliga skytteföreningar inom ett län. Se Skytte väsen, sp. 1289. Skytteförening, den lägsta enheten i skytteorganisationen. Se Sk ytte väsen, sp. 1287-88. Skyttegille. Se Skytteväsen, sp. 1288. Skyttegraf, befästningsk., till senaste tid använd benämning på de enklaste och hastigast åstadkomna skyttevärnen. Se vidare Sky ttevär n. L. \V:suiiM. Skytteklef. Se Hall e- och Hunneberg, sp. 1127. Skyttekrets, ett visst antal skytteföreningar inom ett begränsadt område, i regel sammanfallande med landstormsområde. Se Sy t te vase n, sp. 1288-89. H. J-dt. Skyttel. Se V ä f n i n g, tekn. Skytteiafve. Se Skottlafve. Skyttelinje. 1. Jaktv., vid dref- och klappjakter den kedja af med jämna mellanrum utställda skyttar, mot hvilken villebrådet drifves. Skyttelinjen bör vara rak eller regelbundet böjd med konkava sidan in mot drefvet; den får m. a. o. ej visa skarpa vinklar, ty detta kan lätt ge anledning till olyckshändelse vid skottlossning. - 2. Krigsv. Se Sky t tar. 1. G. G. Skyttemedalj, krigsv., silfvermedalj, som vid svenska armén sedan 1870 tilldelas enhvar af manskapet, som under skolskjutning med gevär eller karbin uppnått ett visst skjutresultat. Medaljen (se fig.) visar på framsidan vissa em-blem och på baksidan orden "Svenska arméns skyttemedalj vid prisskjutning med eldhandvapen". Den bäres på bröstet utan band och bibe-hålles efter befordran till underofficer eller officer. Skyttemedaljer utdelas äfven af det frivilliga skytteväsendets skytteförbund Sky t te väsen, sp. 1287-f~ " " Skyttemärke af silfver (se fig.) tilldelas enhvar af arméns manskap, som vid skjutning med gevär eller karbin uppnår ett visst skjutresultat. Skyttemärken af brons, silfver eller guld utdelas som belöning för uppnådda skjutresultat vid det frivilliga skytteväsendet (se Skytteväsen, sp. 1287 -89 och fig. 1). C. O. N. Skytten (lat. Sagtttärius], astron. 1. Ett af tecknen i djurkretsen (se d. o.). - 2. En stjärnbild på södra himmelshemisfären, belägen mellan 10° och 45° sydlig deklination samt mellan 171/* och 20J/2 timmars rektascension. Denna stjärnbild faller delvis inom Vintergatans område. Den innehåller inga stjärnor, som äro ljusstarkare än af 3:e storleken. Heis kunde i densamma urskilja 90 för blotta ögat synliga stjärnor. 1-2. B-d. Skyttenhielm. Se Skytte, H., sp. 1281. Svenska arméns skyttemedalj. och fig. 2). C. O. N. Svenska arméns skyttemärke.