generalguvernören R. von Ascheberg och biskopen K. Hahn; bland den senares medhjälpare märkes särskildt prosten Sven Knutsson. Öfver hufvud voro prästerna de ifrigaste arbetarna vid försvenskningens genomförande, och regeringen anställde i så stor utsträckning som möjligt i S. präster bördiga från det egentliga Sverige. Det vackra sträfvandet att främja undervisningen gjorde på samma gång befolkningen förtroligare med svenska språket. En egendomlig blandning af hårdhändthet och mildhet i försvenskningsarbetet hade god verkan och ledde jämförelsevis snabbt till målet: öfverförandet af S:s befolkning från danskhet till svenskhet. Danska adeln försvann snart till mycket stor del ur S., och de ätter, som lefde kvar, försvenskades och trädde i frändskapsförbindelse med svenska adeln. Någon märkbar förflyttning af svensk allmoge till S. har säkerligen icke egt rum; men märkas bör dock, att genom uppsättandet af de skånska regementena ett inryckande af svenska element skedde, i det att den första uppsättningen af ryttare togs af gammalsvenskar (se sp. 1309). S. styrdes till 1719 närmast af en generalguvernör; efter kriget hade man fört hela det nuv. Listers härad till Blekinge och därigenom minskat S:s omfång. (I långt senare tid genom enskiftet skedde vissa jämkningar af gränslinjen i n., så att Kristianstads läns nuv. nordgräns ej i allo sammanfaller med gammal riksgräns.) Under Karl XII:s tid uppträdde skånska regementen på allvar i den svenska stridsmaktens led, och gemensamma strider i Polen och Ryssland gjorde utan tvifvel sitt till att öka och stärka samhörighetskänslan. Härtill bidrog ock i hög grad det sätt, hvarpå guvernören öfver Skåne Magnus Stenbock handhade styrelsen (1707--11). Han kom att framstå som den rättfärdigaste och för S:s väl mest ömmande af alla styresmän man dittills haft; genom den granskningskommission, som fungerade i början af hans förvaltningstid, beifrades och afskaffades åtskilliga öfvergrepp och missbruk, som kommit i svang under den period, då man framför allt måste söka genomföra försvenskningen. 1709--10 kom det sista försöket från dansk sida att återeröfra S. Emellertid uppsattes genom den svenska regeringens målmedvetna kraft och folkets offervillighet en mängd nya regementen, som ingingo i den reguljära här, med hvilken Stenbock efter ett på ett lysande sätt fördt fälttåg i grund slog den danska hären vid Hälsingborg (1710). Om än under fälttåget vissa tecken tydt på, att sympatier för Danmark ännu funnos kvar, hade dessa dock ej gett sig starkare uttryck, och segern bidrog i hög grad till att göra den svenske fältherren till ett slags nationalhjälte för S. Viktigt för S. och naturligtvis befrämjande för svenskheten blef sedan, att Karl XII 1716--17 hade sin bostad i Lund, som under en tid af vid pass 2 år blef så att säga Sveriges residensstad. Med Stora nordiska krigets slut och freden i Frederiksborg (1720) af slutades ett betydelsefullt skede i S:s historia. Danmark hade slutgiltigt resignerat inför det ofrånkomliga faktum, att S. förlorats. S. själft hade förlorat sin så att säga internationella betydelse, dess försvenskning var fullbordad, och det var härefter en provins som andra i Sverige. Det upphörde också att vara ett generalguvernement, och den definitiva uppdelningen i två län, Malmöhus och Kristianstads, inträdde 1719. S. hade utstått svåra lidanden genom krigen -- under Karl XI:s krig betydligt svårare än under Karl XII:s -- och hade äfven tryckts hårdt genom de starka inkvarteringarna efter 1710 och särskildt i vissa delar lidit af pestens härjningar. Skilsmässan från Danmark hade äfven varit till ekonomiskt förfång för städerna och deras näringsförhållanden. Under frihetstiden och äfven därefter skildras det skånska landtbrukets ställning och metoder såsom varande på ett mera efterblifvet stadium än det öfriga Sveriges. Intressanta upplysningar om de materiella förhållandena i S. lämna Linnæus och Tidström i beskrifningar öfver sina resor i S. Hvad andlig odling angår, kan hänvisas till de betydande insatser i Sveriges vetenskapliga lif, som gjordes af skåningarna K. Stobæus, D. Nehrman (Ehrenstråhle) och S. Bring (Lagerbring), hvilken från fullkomligt svensk ståndpunkt skref den i vetenskapligt forskningsafseende dittills förnämsta framställningen af Sveriges historia. Bland viktigare politiska händelser kan påpekas, att den revolution, som störtade frihetstidens statsskick, inleddes i S. genom Tolls kupp i Kristianstad 1772. Ytterst viktig för S:s materiella odling och i viss mån inledande S:s senare ekonomiska och agrariska uppsving blef den reform, som gjordes af friherre R. Maclean (se denne) 1783 på hans gods Svaneholm; där påbörjades utskiftandet af de stora byarna, afskaffandet af hofveriet och banades väg för ett rationellare utnyttjande af jorden. Reformen fullföljdes i stort genom det af Gustaf IV Adolfs regering genomförda enskiftet. Genom dettas verkningar försvunno de sammanpackade byarna; vidsträckta mer eller mindre ouppodlade "fäladerna" (se Fälad) förvandlades till bördigt åkerland. Det skånska jordbruket var därmed fördt in på den väg, på hvilken det uppnått sin nuv. höga blomstring. Slättbygdens nuv. landskapstyp daterar sig också i viss mån från denna omdaningstid. Under samma period hade genom Fr. Suells (d. 1817) energi en hamn anlagts i Malmö, hvarigenom det första villkoret skapats för denna stad att ernå sin nuv. ställning som S:s metropol. 1811 uppstodo i S. på grund af åtgärderna för förstärkningsmanskapets (se d. o.) uppsättande bondeoroligheter, som med en säkerligen onödig hårdhet nedslogos, framför allt genom den blodiga sammanstötningen vid Klågerup. S:s historia under 1800- och 1900-talen företer bilden af ett snabbt framåtskridande på såväl den materiella som den andliga odlingens område. Hvad beträffar jordbruksförhållanden, har S. utan tvifvel uppnått det främsta rummet bland de svenska landskapen; i synnerhet märkas de framsteg, som gjorts i fråga om boskapsskötsel och mejerihandtering. Till jordbrukets höga ställning bidrogo införandet och utvecklingen af sockerbetsodlingen med anläggning af en mängd sockerbruk; särskildt från 1890-talet blef denna näring af stor betydelse. En blomstrande industri med verksamhet i många olikartade grenar uppstod under 1800-talets senare del och har sedan dess alltjämt utvecklats. Bland moment, som särskildt böra framhållas, är vidare den snabba utvecklingen af kommunikationsväsendet. Landsvägarna, i gamla tider dåliga, sattes,