1327 Skånska konstnärslaget 1328 diskurser" rörande en ifrågasatt jämkning i adelsprivilegierna och undandrog sig (eller skildes från) kommissionsarbetet. - Af större betydelse blef den af Karl XI:s förmyndare utsända 1662 års kommission, bestående af de skånska landskapens gen.-guv. riksamiralen G. 0. Stenbock, riksskattmästaren G. Bonde (se d. o., sp. 1096) samt Stockholms öfverståthållare, Sch. Rosenhane. Att bringa reda i beskattningsväsendet inom gen.-guv. och ordna statsinkomsterna därifrån, så att de åtminstone täckte utgifterna för dess förvaltning, var denna kommissions förnämsta uppgift, och för detta ändamål sammankallade den de tre öfre stånden inom gen.-guv. till en landtdag i Malmö (sept. 1662). Genom den hof samhet och takt, hvarmed kommissionen ledde förhandlingarna där, fick landtdagen en svenskvänlig prägel, ehuru den skånska adeln kunde förmås till endast helt obetydliga inskränkningar i sina stora privilegier från den danska tiden, men de ofrälse ståndens beskattning jämkades till likhet med det gamla Sveriges, och för dessa landskap nya skatteformer, såsom lilla tullen, accisen och salpeterskatten, blefvo nu här påbjudna. - Emellertid visade det sig snart, att regeringen missräknat sig i sin förhoppning, att den ärfda misstron och motviljan mot Sverige skulle af sig själfva småningom försvinna. Skånska adeln visade en demonstrativ likgiltighet för svenska förhållanden, och de oirälse stånden, särskildt stadsbefolkningen och bönderna, funno sin ställning försämrad, sedan de kommit under den mera hårdhändta svenska styrelsen. Skatterna tryckte hårdare, och handeln aftynade, sedan samfärdseln mellan Öresunds stränder ej längre var fri. Mest egnadt att underhålla missnöjet inom dessa båda samhällsklasser var dock militärväsendet. Borgarna i garnisonsstäderna måste i sina hem hysa både befäl och soldater, delvis underhålla dem samt behandlades af dessa ofta mera som besegrade fiender än som landsmän. En minst lika olidlig plåga var för landsbygden det hos kronobönderna inkvarterade rytteriet. Då de allt högljuddare klagomålen häröfver slutligen af de skånska ständerna vid riksdagen 1668 fram-buros direkt till regeringen, tillsattes för att stilla oron kommissionen af 166 9-7 O, som bestod af den ofvan nämnde J. Gyllenstierna och kammarrådet Klas Rålamb, som deltagit i utarbetandet af Blå boken (se d. o., sp. 797). Äfven skånske gen.-guv. Gustaf Baner (se d. o., sp. 837) förordnades till medlem, men tog dock endast vid sammanträdena i Malmö någon del i arbetet. Kommissionens uppdrag omfattade en noggrann utredning af allt inom de skånska landskapen, som rörde kyrkan, rättskipningen, militärväsendet, beskattningen och näringarna, hvilkas upphjälpande låg förmyndarregeringen varmt om hjärtat. För sådana utredningar egde den ati från kyrkliga, civila och militära myndigheter af alla slag infordra räkenskaper och redogörelser, men hade äfven befogenhet att själf "rätta och bota", hvad enligt gällande lag och stadgar kunde och borde rättas och botas. Endast frågor af principiell natur eller sådana, som kommissionen ej vågade själf afgöra, skulle hänskjutas till K. M:t. Ärenden, som rörde hela gen.-guv., skulle af handlas med dess samtliga ständer på en landtdag i Malmö, men där- jämte lämnades det i kommissariernas fria skön att kalla städernas och landsbygdens befolkning till möten i de särskilda länen, och då de trodde sig på detta sätt säkrast kunna lära känna befolkningens tillstånd och behof, anordnade de i stor utsträckning dylika möten, som blefvo landtdagar i smått för särskilda städer och kringliggande härad. Dylika mindre landtdagar höllos hösten 1669 i Kri-stianopel, Ronneby, Kristianstad och Ystad. Den fyra månader långa vistelsen i Malmö upptogs endast delvis af den gemensamma landtdagen, som hölls i dec. och ej medförde något nämnvärdt resultat. Möten höllos under tiden med biskop, pro-kansler och konsistoriales i Lund, vid hvars nyinrättade universitet strider redan uppstått, som borde undersökas och om möjligt biläggas, och därjämte upptogos och pröfvades nya klagomål från landsbygden och från garnisonsstaderna, särskildt det hårdt betungade Malmö. Under våren 1670 besöktes Landskrona och Hälsingborg, i hvilken stad ännu en landtdag hölls med häradena i nordvästra Skåne, och först i slutet af maj hade de båda kommissarierna hunnit till Halland. Men kort efter det första sammanträdet med borgerskapet i Halmstad insjuknade Rålamb, hvarefter arbetet, som då mest bestod i expedierandet af förut af-gjorda mål, fullföljdes och afslutades af Gyllenstierna ensam. Sista protokollet är dateradt 8 aug. Större delen af kommissionens handlingar förvaras jämte dess protokoll i Riksarkivet. Resultatet af 1669-70 års kommission var trots dess dryga arbete torftigt nog. Utan tvifvel har den uträttat mycket godt, förhjälpt många lidande och förtryckta till deras rätt mot dem, som förtryckte, men räfsten mot sådana kunde ej göras nog eftertrycklig. För själfva hufvudjppgiften,- försvenskningen af befolkningens åskådningssätt och sinnelag, kunde den intet väsentligt uträtta, emedan den af statsbristen tvangs att afslå hvarje anhållan om skattetryckets lindrande. Om detta negativa resultat vittnade nogsamt befolkningens hållning inom alla tre landskapen vid det få år därefter utbrytande kriget med Danmark. Litt.: S. Wägner, "Skånska kommissionen af 1669-1670. Ett bidrag till de skånska landskapens inre historia", 1886), och Knud Fabricius, "Skaanes övergång fra Danmark til Sverige" (2 dlr, 1906). S. \V-r. Skånska konstnärslaget, en sammanslutning af skånska idkare af bildande konst, stiftades i Malmö 7 dec. 1902. Hösten året därpå anordnade samfundet sin första utställning (i Malmö museum); sedan följde utställningar i andra skånska städer samt i Göteborg 1908, hvarjämte laget uppträdde som sluten grupp på allmänna utställningar i Stockholm 1909 och i Karlskrona 1911. På lagets initiativ bildades Skånes konstförening 1904. Till julen 1905 utgaf laget publikationen "Från Skånebygd". 1912 utgafs publikationen "Skånekonst" med text af A. Hahr och Y. von Schmidten. Laget räknade då 41 medlemmar, gamla och unga, hvaribland 7 damer. Af de 41 voro 7 skulptörer och 4 arkitekter, de öfrige målare 1913 egde en schism rum inom samfundet, hvarvid 11 medlemmar gingo ut och bildade en ny förening, Konstnärsgruppen 1913. I Baltiska utställningen 1914 deltogo båda grupperna under hvar sin partibeteckning. 1915 på våren anordnade de