1331 Skåra-Skåängsstenen 1332 som med 18 m. fall förenar Svärdlången samt ö. och V. Silen med Laxsjön, med vattenfall och kraftstation m. m. tax. till 260,000 kr. (1915), tillhör Gustafsfors fabrikers a.-b. (se Gustafsfors 2). Skåra, her. Se Skura. Skärby, socken i Malmöhus län, Ljunits härad. 2,014 har. 1,033 inv. (1915). Annex till Balk-åkra, Lunds stift, Ljunits och Herrestads kontrakt. Skårdals skans, i Västergötland, anlades i juli 1644 som brohufvud på östsidan af Göta älf på därvarande norska område af Kannibal Sehested, som låtit slå bro öfver älfven vid Jordfallet midt för Bohus. S. utrymdes emellertid snart af norrmännen och besattes då af svenskarna; men 27 jan. 1645 återtogs skansen af norrmännen under generalmajor v. Bredow och raserades. Återigen besatte svenskarna platsen samt började iståndsätta och palissadera skansen, men då Sehested l aug. utlade en skeppsbrygga vid Skårdal, drog sig den svaga svenska posteringen undan. Kort därefter bortkördes dock norrmännen af Kagg, som i sin tur utlade en bro vid Skårdal samt uppkastade 2 redutter till dennas skydd. I juni 1678 anlade öfverste M. Hamilton skansar och batterier vid Skårdal och underhöll sedan förbindelse därifrån med det belägrade Bohus. L. W:son M. Skåre, jaktv., benämning på skyddsskärm, bakom hvilken jägaren döljer sig och inväntar sjöfågel. Skårar användas särskildt vid jakt med vettar. De byggas antingen en gång för alla af sten ("fasta skårar") eller uppresas för tillfället af medförda på stänger spända tygstycken eller trasmattor. G. G. Skåre. 1. Fiskeläge i Maglarps socken, Malmöhus län, omkr. 6 km. v. om Trälleborg. Omkr. 230 inv. Det har en utmärkt naturlig hamn, som bildas af ett strandref, hvilket sträcker sig österut bort mot Stafsten och är försedt med en öppning s. ö. om läget; därinnanför ligga båtarna väl skyddade, ty refvet når nästan vattenytan, och därutanför tilltar djupet hastigt till 5-6 m. Vid S. fiskas ål och torsk samt sill, men fisket är i det hela mindre betydande. Omedelbart ö. om läget vidtaga synnerligen väl bibehållna skottvallar och andra lämningar af en under Gustaf IV Adolfs tid uppförd skans. Dessa vallar sträcka sig bort till det l km. aflägsna Stafsten samt bestå af en yttre låg vall och en inre betydligt högre. Vid St'ifsten landsteg Karl XII vid sin hemfärd från Stralsund 13 dec. 1715 kl. 6 på morgonen på en stenig udde, där tilldragelsen hugfästes af ett stenmonument med inskrift: "Här landsteg Konung Carl XII, då han å. 1715 d. 23 decemb. från Stralsund anlende. - Til åminnet deraf är denna sten rester af Carl Adlerfelt å. 1768". Omkr. 12 m. ö. därom reste fartygets besättning efter landstigningen ett 1,5 m. högt stenblock utan inskrift. - Hamnen var 1717 befäst med nåsra förfallna batterier, förbundna med en infanterilinje. På Karl XII:s befallning anlade Stobée s. å. till hamnens skydd en 600 m. lång bastionerad linje med redutter bakom midten och vid ändarna. Efter krigets slut fingo befästningarna förfalla. - 2. Ångsåg i Gräfva socken, Värmlands län, med 3 ramar, 2 kant-verk, l klyfsåg och l stafverk, tillhör A.-b. Skåre-Trysil (1910; aktiekap. 150,000 kr.), som inom socknen eger jordbruksfastighet tax. till 18,000 kr. och annan fastighet tax. till 136,500 kr. (1915). 1. VVbg. L. WrsonM. 2. Wbg. Skärman, Johan Albert Otto, botanist, f. 12 dec. 1862 i Tived, blef student i Uppsala 1881, filos, doktor 1892, tjänstgjorde vid högre latin-läroverket på Norrmalm 1892-1900, blef adjunkt vid Nya elementarskolan 1900, lektor i naturalhistoria och kemi vid högre reallärov. på Östermalm 1905 och har äfven undervisat vid flera privatläroverk. I botaniskt syfte har S. gjort vidsträckta resor i Skandinavien och däraf hämtat material till flera floristiska och växtgeografiska afhandlingar, bland hvilka må nämnas Om Salixvegeta-tionen i Klarelfvens floddal (1892, gradualafh.), Om några förekomster af ädla löftråd i nordligaste Värmland (1911), Anteckn. om kärlväxt-floran i nordl. Värmland (1912), Bidrag till nordl. Värmlands flora (1913), Floran t Undenäs och Tived, ett bidrag till n. ö. Västergötlands växtgeografi (1916). S. är utgifvare af de mycket nyttjade skolböckerna (Forssell-Skärmans) Lärobok i botanik för gymnasiet (fr. o. m. 2:a uppl. 1898; 6:e uppl. 1914) och (d:o) Inledning till botaniken (fr. o. m. 5:e uppl. 1902; 9:e uppl. 1914) samt Kurs i botanik för realskolans 6:e klass (1907; 2:a uppl. 1911). C. Lmn. Skata. Se Rodd, sp. 570. Skåängsstenen, en urnordisk runsten vid Skåäng i Vagnhärads socken i Södermanland, på hvilken sedermera på 1000-talet i en slinga kring stenens kant anbragts inskriften "Skanmals och Olof (ett kvinnonamn) de läto göra dessa minnesmärken efter