1333 Skäck-Skägg-gamar 1334 Sven, sin fader. Gud hjälpe hans själ!". Den urnordiska inskriften står i en rad längs stenens midt och läses uppifrån nedåt, men olika meningar ha uttalats om både dess läsning och tydning, i det särskildt inskriftens femte och sjunde tecken uppfattats olika. Troligen skall inskriften läsas haringa j leugaR och tolkas "Haringe och Leug", två samordnade mansnamn, snarare namn på dem, som rest stenen, än på aflidne, efter hvilka den rests. Det första namnet ingår i ortnamnet Häringe. B-e. Skäck (ty. schecke) benämnes en häst, då dess grundfärg är sammansatt af hvita och färgade täckhår, och de olikfärgade håren äro sammanförda till större eller mindre fält eller fläckar. Genom tillägg af den färg, som förekommer jämte den hvita, anges de olika slagen af skäckar, såsom brunskäck, svartskäck, gulskäck. Tigerskäck benämnes färgen, då fläckarna äro små, ungefär handstora, tämligen regelbundna och likformigt spridda öfver kroppen. Rygg- och b u k-s k ä c k i g kallas färgen hos vissa nötkreatursraser, där rygg och buk äro hvita, men öfriga delar färgade, och gördelskäck, då den hvita färgen förekommer som en bred gördel rundt om mellan-kroppen. E. T. N. Skäckspinnare, Endro'midce, zool., familj af spinnarfjärilar, omfattande blott en enda europeisk art, Endromis versicolora. Denna är en af våra största och vackraste spinnare med en vingbredd .af 55-70 mm. hos hannen, 77-90 mm. hos honan Skäctspinnare, Endromis versicolora, hona. (se fig.)- Yingarna äro brokiga i brunt och hvitt, med svart, vinkelformigt böjdt diskstreck samt svartbruna och hvita tvärlinjer på de främre. Larven är grön med hvita snedstreck på sidorna samt en puckelformig upphöjning på ryggsidan af näst sista leden. Den lefver på björk m. fl. löfträd. Fjärilen förekommer sparsamt öfver hela landet och flyger redan i slutet af april eller början af maj i björkskog. G. A-z. Skädda. 1. Skpsb., en oval plåt eller en ram, som på enpropellrade fartyg stundom förenar akter-stäfvens och roderstäfvens underkanter eller, om balansroder används, akterstäfvens och rodrets underkanter med ändamål att skydda propeller och roder i händelse af grundberöring. - Om ror- 1. styr-skädda se Roder, sp. 586. - 2. Zool., namn på en del arter af flundresläktet (se d. o.). 1. C. K. S. Skäddegarn, fisk. Se Flundresläktet, sp. 659. Skäddlogg, sjöv. Se Logg, sp. 976. Skäfthammar, socken i Uppsala län, Olands härad. 4,342 har. 1,330 inv. (1915). Annex till Hökhufvud, Uppsala stift, Olands och Frösåkers kontrakt. Skäfvor. Se Linberedning, sp. 564. Skägg. 1. Anat. Se Hud, sp. 1198. - 2. Skpsb., en framför förstäfven befintlig utbyggnad (S och / i fig. till art. G a 11 i o n) med ändamål att utgöra fäste för bogsprötssurrningar, vaterstag och stampstag samt uppbära gallionsbyggnaden, då sådan förekommer. Skägget består af flera, till hvarandra bultade timmer. Kri kallas dan understa delen, som räcker ned till löskölen, stäj'stycke den mellersta delen längs stäfven, stagstycke den del, hvari stagen fästas, och pen den öfversta delen, som uppbär gallionsbilden. Skägget förenas till stäf och stäfföljare med genomgående bultar och s. k. skäggknän. Jfr Kri. - 3. Zool., långa hår på vissa djurs haka (t. ex. bockskägg). Ostronets gälar kallas vanligen också skägg. 2. J. G. B. (C. K. S.) Skäggald, nord. myt., en form f or S k e g g j o l d (se d. o.). Skäggdopping, zool. Se Doppingsläktet. Skäggenäs, en 5 km. lång, 3 km. bi ed, till stor del skogbevuxen, men i öfrigt väl odlad och bebyggd ö i Kalmar sund, 13 km. n. om Kalmar. S. sammanhänger med fastlandet genom ett smalt näs, genomskuret af en kanal (se Draget). Vid öns östra udde, Refsudden, sedan gammalt en plats för ofverfarten till Öland, finnas lotsstation samt (sedan 1883) en fyr, som visar fast hvitt, rödt och grönt sken i olika sektorer med en lysvidd af 11 min. Fornminnen. A. G.* Skäggfinne. Se Finne. Skägg-gamar 1. Lamgamar, Gypaetince, zool. en grupp tillhörande fam. Falconidos och Skägg-gamen (Gypaétus barbatus).