holmar uppförda skansar och andra försvarsverk, som voro afsedda att försvara viktigare inlopp till städer eller andra orter. Särskildt var det dock de i Södermanlands och Östergötlands skärgårdar varande skansarna, som kallades skärskansar. L. W:son M. Skärslipare, Skärslipning. Se Slipning. Skärsnultra, zool. Se Bergfiskar, sp. 1457. Skärsnäppa, zool. Se Strandvipsläktet. Skärsnäs, kronopark i Vånga socken och Villands härad af Kristianstads län, tillhör Blekinge revir af södra öfverjägmästardistriktet. Kronoparken har enligt bestämmelserna i k. br. 19 aug. 1898, 21 april 1899, 15 febr. 1901 och 8 mars 1903 bildats genom inköp af diverse skogshemman i byarna Boana, Skärsnäs, Dyneboda, Västervik, Grönhult och Filkesboda. Arealen var vid 1910 års slut 2,082 har. S-r. Skærsommer, da. Se Juni, sp. 289. Skärstad, socken i Jönköpings län, Vista härad. 9,526 har. 2,186 inv. (1915). S. utgör ett till egaren af Lyckås patronellt pastorat i Växjö stift, Vista kontrakt. Skärsten, metall., kallas en blandning af svafvelkoppar med mer eller mindre svafveljärn, hvilken fås som första produkt vid nedsmältning af svafvelhaltiga kopparmalmer (se Koppar, sp. 979-983). C. A. D. (K. A. V-g.) Skärstock, skpsb. 1. Se Däck. - 2. Mindre balk, som lägges tvärs öfver en lucköppning för att uppbära luckan. 2. J. G. B.* Skärsände, lifräddningsstation (svenska statens) på norra sidan af Fårön, försedd med lifbåt. Skärsätra, villaområde i sydvästra delen af Lidingö köping (se kartan till art. Lidingön), tillhörigt Nya a.-b. S. (1911; aktiekap. 700,000 kr.). Spårvägs- och ångbåtsförbindelse med Stockholm. Där ligga A.-b. Gasackumulators verkstäder. Skärtorf, detsamma som sticktorf. Se Bränntorf, sp. 423. Skärtorsdag, lat. dies viridium, ty. gründonnerstag, fsv. skærþorsdagher l. skærdagher, eg. "reningstorsdag", "reningsdag", en af ålder bruklig benämning på torsdagen i påskveckan, på hvilken Kristus instiftade nattvarden. Som kyrklig festdag har den allmänt firats inom den kristna kyrkan alltsedan 792. Anledningen till namnet är att finna däri, att på denna dag, då den långa fastetiden led till sitt slut, alla offentliga botgörare "skärades" (renades) från sina synder, befriades från vidare kyrkostraff och åter upptogos i församlingens sköte, hvilket bekräftades därmed, att de den dagen vunno tillträde till nattvarden. Inom romerska kyrkan har skärtorsdagen därför städse betecknats som en dies reconciliationis (återföreningens dag) och en dies indulgentiæ (syndaförlåtelsens dag). Materiellt åskådliggjordes denna luttring därigenom, att botgörarna befriades från den aska, hvarmed de på askonsdagen (se d. o.) beströtts. Samma tanke, som ordet skärtorsdag innebär, ligger till grund för denna dags latinska namn: dies viridium (viridis betyder nämligen i medeltidens kyrkolatin: som äter grönsaker; som genom botgöring befriats från synden), "de från synden frigjordes dag", äfvensom för dess tyska namn. Som skärtorsdagen till tiden sammanfaller med det stora vårblotet, hvilket under hednatiden firades bl. a. medelst frambärande af jordens förstlingar (jfr Påsk, sp. 707), fortlefva ännu mångenstädes, särskildt i Tyskland, sedvänjor, som erinra om denna dess gamla betydelse, såsom förtärandet af färska grönsaker o. d. Därigenom har man förledts till en alltför materialistisk förklaring af orden "gründonnerstag" och "dies viridium" och förbisett den högre, andliga, hvilken af Grimm o. a. särskildt betonas som den ursprungliga. En kvarlefva af reningen i yttre måtto fortlefver ännu i Wien i den urgamla seden med fottvagningen, hvarvid tolf män och lika många kvinnor egenhändigt tvås af österrikiska kejsarparet. - Enligt folktron äro under skärtorsdagsnatten alla häxor och gastar i rörelse på färd till Blåku11a (se d. o.). R.G. Skärtorsdagsbullan. Se Nattvardsbullan. Skärträ, sjöv., ett strax ofvan relingen, tvärs öfver vanten sittande tvärträ, försedt med lodräta hål, hvaruti de från seglen och rårna kommande tågen ledas ned till däck. Dessa hål tjäna dels att klara tågen för hvarandra, dels att underlätta deras urskiljande nattetid. Å större seglande örlogsfartyg användes i stället fotblock i däck, hvartill nämnda tåg direkt leddes. R. N. Skärverk, mek. 1. En vanligen i förening med ett valsverk stående och i likhet med ett sådant anordnad apparat, hvari stångjärn eller gröfre plåt sönderskäres till fina tenar, som sedan användas till spiksmide eller annan manufaktur. I skärverket äro valsverkets valsar ersatta af ett par axlar, på hvilka äro fastsatta några runda stålskifvor med mellanrum mellan hvarandra, motsvarande de blifvande tenarnas bredd och så afpassade, att den ena axelns skifvor passa in i mellanrummen mellan skifvorna på den andra axeln, hvarigenom lika många skärverktyg uppkomma som antalet skifvor, så att hela stången kan på en gång sönderskäras till tenar. Sedan finvalsverk införts, ha skärverken, af hvilka de första här i landet uppges ha konstruerats af Polhem, h. o. h. kommit ur bruk. - 2. De skärtrissor, som i pappersmaskiner ha till ändamål att kantskära pappersbanan. Se Papper, sp. 1500. 1 o. 2. O. A. D. (F. S-e.) Skärvipa, zool. Se Strandvipsläktet.

Fig. 1. Sköfdes vapen.

Sköfde, uppstad i Skaraborgs län, sundt och friskt belägen nedanför Billingens östra sluttning, invid Västra stambanan. Den äldre stadsdelen har rätvinkliga kvarter och raka gator, de nyare stadsdelarna äro hållna i den nu moderna stilen med oregelbundna kvarter och krokiga gator. Byggnadssättet är prydligt, delvis storstadsmässigt, med breda, väl underhållna gator, många välskötta planteringar och alléer samt springbrunnar, såsom på Hertig Johans torg, i Stadsparken m. fl. st. Sedan S. landskommun 1 jan. 1914 inkorporerats, omfattar stadens hela område 4,044 har, hvaraf omkr. 150 äro lagda i redan fastställd stadsplan. För ytterligare ett afsevärdt område n. om staden