1349 Skärmaskin-Skärskansar 1350 Skärmaskin, text. Se Appretera, sp. 1250 __51 Skärmblad, löt. Se B l a d, sp. 617, och B r a k-t é e r. Skärmfjäll, bot. Se P alea. Skärmhydda. Se Lägerhydda och Skärmskydd. Skärmskydd, krigsv., anordnas i brist på skyddstält som skydd mot oblid väderlek. Skärmskyddet består af ett antal lösa skärmar, sammansatta af 4 omkr. 2,5 m. långa slanor och 6 omkr. 3 m. långa och vid de förra väl fastgjorda tvärträn, och på denna stomme fästes sedan granris eller annat lämpligt täckningsämne. De sålunda tillverkade skärmarna hopfogas därpå till runda eller till raka skärmskydd. Ett rundt skärmskydd anordnas på så sätt, att en cirkel med 4,5 m. radie utstakas på marken och befrias från snötäcket, om sådant finnes, hvarefter eldstad anordnas i midten; 5 upptill något afsmalnande skärmar (platsen för en sjätte blir ingång) utläggas därefter symmetriskt och med ingångsöppningen från vinden samt så, att de blifvande öfre (kortare) sidornas hörn beröra hvarandra; dessa hörn hopfästas/ och skärmarna resas så, att deras inre kanter komma 1,2 m. öfver marken och stöttas stadigt, hvarefter de triangelformiga mellanrummen mellan skärmarna påspikas med ribbor och täckas. Ett rakt skärmskydd tillverkas efter samma grunder, men med den skillnad, att skärmarna göras jämbreda och uppställas i linje tätt intill hvarandra samt stöttas väl. Lutas 2 längre jämbreda skärmar mot hvarandra så, att pilhöjden blir 2 m., och täcker man sedan takåsen samt tillverkar gaflar af trekantiga skärmar eller flätverk med utsparade dörr- och fönsteröppningar, uppstår en skärmhydda (jfr Lägerhydda, sp. 177, fig.). L. W.-son M. Skärmus, zool. SeStrandvipsläktet. Skärmverkan hos järn. Till följd af den höga penneabiliteten (se d. o.) hos mjukt järn komma de magnetiska kraftlinjerna vid en ring af nyss nämnda material att så godt som uteslutande fort- planta sig genom ringen (se fig.). Utifrån kommande magnetiska krafter utöfva därför ingen nämnvärd verkan inuti en sådan ring. Denna egenskap hos det mjuka järnet begagnar man vid mycket känsliga galvanometrar till att förebygga störningar till följd af variabla magnetiska fält, t. ex. från elektriska ledningsnät för sparvar o. d. För detta ändamål brukar man en skyddsmantel eller skyddsring af mjukt järn, som pla- ceras omkring galvanometerns magnetsystem. Yid pansargalvanometrarna (se G a l v a n o m e t e r, sp. 672) äro magnetsystemet och trådlindningarna fullständigt inneslutna i ett sfäriskt flerdubbelt skal af mjukt järn, "pansar". T. E. A. Skärmytsling (ty. scharmiitzel, fr. escarmouche, af it. scaraj skara, och muccia, bakhåll), krigsv., en strid af mindre omfång mellan patruller, förposter, detachemang eller andra mindre afdelningen-. Skärnagel, skpsb., kallas en tränagel, som för tätnings skull på träfartygs köllaskar inslås tvärs genom läsken, så att halfva nageln kommer på hvar sida af nåten. Jfr Las k. C. K. S. Skärp, krigsv., förut kalladt fältbindel, ett omkring veka lifvet eller snedt öfver axeln buret band af siden, snören eller väfdt af guld, silfver eller silke, vanligen i landets färger och ofta försedt med tofsar. Det nyttjas merendels som fälttecken eller för att utmärka officersvärdigheten. Svenska arméns blågula officersskärp af silke fastställdes 1819. Generalitetet samt vissa officerare af gardet och Lifregementets till häst ättlingsregementen bära skärp af guld. (C. O. N.) Skärpa an, sjö?;., brassa en rå skarpt bidevind samt anhala snedsegelsskoten bidevind. - Skärp för!, kommandoord, som innebär, att förens segel på ofvannämnda sätt skola ställas bidevind. R- N-* Skärpiplärkan, zool. Se Piplärksläktet. Skärrf aglar, zool. Se S t r i s o r e s. Skärseld (reningseld, lat. i'gnis purgatörius) är enligt den romersk-katolska kyrkans lära uppehållsorten för de döde, som visserligen ha undfått förlåtelse för den eviga skulden, men som dock ännu icke äro fullkomnade, utan därför behöfva dels en fortsatt luttring genom lidande, dels de ännu lefvandes hjälp genom deras förböner, fasta, själamässor m. m. I det tridentinska mötets beslut ges endast allmänna bestämningar rörande detta mellantillstånd. Olika meningar råda också bland de romerske teologerna om många specialfråffor. huruvida skärselden är att betrakta som en straffanstalt eller innebär blott en sedlig luttringsprocess, huruvida elden är att betrakta som en verklig eld eller om den skall tas i andlig bemärkelse o. s. v. Den katolska kyrkan stöder sin lära på sådana bibelställen som Matt. 5: 22, l Petri br. 3: 18 ff., framför allt på l Kor. 3: 11-15 samt på 2:a Makk. 12: 42-46. De första kyrkohistoriska spåren möta vi hos Clemens Alexandrinus och Origenes samt hos Tertullianus och Cyprianus, därefter hos Augustinus. Närmare utformning fick läran genom Gregorius I. Officiellt antagen blef den först på konsiliet i Florens 14^9. Under medeltiden möttes den med stark opposition från Wycliffe, Hus, Wesel, Wessel m. fl. Den grekisk-ortodoxa kyrkan erkänner böner och allmosor för de döde, men afvisar tanken på skärselden som något tredje bredvid paradiset och helvetet. Luther trädde .redan vid reformationens början i opposition mot med skärseldsläran sammanhängande katolska föreställningar. I Schmal-kaldiska artiklarna afvisar han läran som djäfvulens biändverk; och de reformerta kyrkorna intogo samma afvisande hållning. (*. A-ri. Skärskansar, befästningsk., vanlig benämning under 1600- och början af 1700-talet på de här och där i de svenska skärgårdarna på öar och hol-