med två körhjul, och skärapparaten uppbäres af en inner- och en yttersko, försedda med rensspröt och den senare oftast med en rensbräda för att föra undan det afskurna ur spåret och så, att det ej fastnar i växlar eller i knifhufvudet, vid knifvens förbindelse med vefstaken. Skördeapparater att

Fig. 2. Slåttermaskin.

Fig. 4. Själfafläggande skördemaskin.

anbringa på slåttermaskiner (se fig. 3) utgöras vanligen af en haspel, som för säden mot skärapparaten, samt ett bakom denna anbragt samlarbord för den afskurna sädens kvarhållande, tills lämplig mängd för en kärfve samlats; därefter vickas bordet medelst en trampa, så att säden glider af på marken. Själfafläggande skördemaskiner ("själfafläggare"; fig. 4) uppbäras vanligen af blott ett körhjul, hvarjämte skördeapparaten vid sin utsida stödes af ett mindre bärhjul. Kusksitsen är till vänster om körhjulet, så att körkarlens tyngd motväger skärapparaten. Afläggningen sker medelst vanligen 4 räfsor, som från transporthjulaxeln drifvas i en oregelbundet roterande bana, så att de föra säden mot knifven och med vissa reglerbara mellanrum afstryka den samlade, för en kärfve lämpliga sädesmängden, från det bakom skärapparaten anbragta bordet. Detta är vid sin insida vanligen försedt med en skärm för att hålla säden från växlarna samt en strålyftare, som skall upplyfta axen från knifven, och vid utsidan med en skärm och en stråskiljare med spröt för att föra säden in på bordet. Själfbindande skördemaskiner ("själfbindare"; fig. 5) ha en ställbar haspel, som för säden mot knifven, och bordet bakom skärapparaten ersatt af en plattform, som utgöres af en ändlös duk, som för den afskurna säden mot en elevator, bestående af två ändlösa vefbanor, mellan hvilka säden föres upp till bindapparaten. I denna samlas säden till kärfvar, hvilka automatiskt ombindas med garn och därefter afläggas. Sädens packning före bindningen kan genom en regleringsanordning göras olika hård. Slåttermaskiner finnas af olika storlekar: en-hästsmaskiner 1,05 och tvåhästsmaskiner intill 1,80 m. breda; skördemaskinerna ha i allmänhet 1,5 m. skärbredd och kräfva 2--3 hästar. De äro mycket

Fig. 3. Slåttermaskin med skördeapparat.

Fig. 5. Själfbindande skördemaskin.

arbetssparande, i det att med slåttermaskiner och själfafläggare medhinnas 2,5--3 och med själfbindare 2 har på 10 timmars arbetsdag, d. v. s. slåttermaskin med en man och en häst kan ersätta 5--6 man, och med två hästar intill 8 man, och en själfbindare med 1 man och 2--3 hästar 8 skärare och 8 bindare. Trots sitt jämförelsevis höga pris ha de därför fått mycket allmän användning, själfbindare dock minst, på grund af den under skördetiden ofta rådande fuktiga väderleken, emedan den maskinbundna säden torkar mindre lätt. Sedan 1870-talet har svensk tillverkning af slåttermaskiner egt rum och utvecklats, så att den täflar med den främmande äfven på utländsk marknad, och numera tillverkas äfven skördemaskiner inom landet. Svenska tillverkare af dessa maskiner äro aktiebolagen Arvika verkstäder, Västerås maskiner och Öfverums bruk. H. J. Dft. Sköre (af isl. skior, eld), gammalt linne, som fordom nyttjades att uppfånga gnistorna från ett elddon (se d. o., sp. 164). Skörl (Schörl), miner., ett namn, som blifvit tillagdt många olikartade mineral. Det synes ursprungligen ha brukats i allmänhet för sådana i metallurgiskt hänseende värdelösa svarta mineral, som åtföljde tennmalm och guld. Sedermera inrymdes inom begreppet skörl alla mineral, som ej kunde inrangeras under andra afdelningar. Den svenske mineralogen Wallerius räknade skörlen till en hornbergart (corneus crystallisatus prismaticus