1491 Slädene-Släpa 1492 ligen har sin plats på ett särskildt säte, s. k. h u n d s f o 11 (se d. o. och jfr fig. 3 o. 4) bakpå släden. Den moderna kappkörningssläden (se fig. 7) är däremot så hög, att skaklarna få ett i det närmaste vågrätt läge. Den nyaste slädkonstruktio-nen är en m o t o r s l ä d e, som framdrifves med propeller (se fig. 8) och som lär kunna göra mera än 100 km. fart i timmen. - 2. Detsamma som aflöpningssläde, skpsb. Se Af löpning och Skeppsbygger i. 1. B. C-m. Slädene, socken i Skaraborgs län, Viste härad. 1,058 har. 235 inv. (1915). Annex till Levene, Skara stift, Barne kontrakt Slädföre. Se S l ä d d o n. Slädmikrotom [-tam], bot. och zool Se Mikro-tom. Slädnät. Se S l ä d d o n. Slädparti. Se Siad don. Släger, krigsv. Se H a n d k u l a. Slägga, ett inom åtskilliga yrken användt handverktyg af jämförelsevis stor tyngd, begränsad af den vikt, som en arbetare kan svänga med båda händerna. Verktyget används dels för smidning af

Svenska typer af smidessläggor.

metaller, smidesslägga (se fig.), dels för andra metallarbeten, t. ex. för böjning eller bockning af plåt, för mejsling, skrotning m. m., dels vid bergborrning för hand med mejselborr, borrslägga. För förstnämnda ändamål har släggans hufvud, som tillverkas af segt gjutstål, vanligen två arbetsytor, plan och pen, den förra för slätning, den senare för uträckning af arbetsstycket. F ö. beror arbetsytans form på släggans ändamål, d. v. s. på den åsyftade formförändringen. Hufvudets vikt växlar från 2,5 till 7 kg. Skaftet är vanligen fullt rakt, af segt, starkt trä, t. ex. ask eller amerikanskt hickory (hvit valnöt). Släggor af utmärkt kvalitet tillverkas vid flera svenska järnverk, såsom Iggesund, Söderfors, Fagersta, Sandviken, Forsbacka m. fl. Fig. visar några svenska typer. G. S-n. Släggkastning, idrottst. Se Kast, sp. 1217. Släkt, sammanfattningen af alla de personer, som genom härstamning äro förbundna med hvarandra. Jfr Skyldskap och Ä t t. Släktbok, skrift, som innehåller genealogiska och biografiska uppgifter rörande släktmedlemmar, t. ex. Svenska släglboken (se A n r e p, J. G.), Ny svensk släktbok (se under Leijonhufvud 11), E. Nybergs Gotländsk släktbok (1916), A. Wilsk-mans finländska släktbok (i "Skrifter ut», af Svenska litt. sällsk. i Finland", CVII, 1-3, 1912-16). - Släkt kalender, periodiskt, vanligen årligen, utkommande skrift, innehållande genealogiska uppgifter rörande (vanligen ofrälse) familjer. De mest bekanta svenska publikationerna af detta slag äro Svensk slägtkalender (bd 5-14 kallade Svenska ättartal; se or n ber g, L. M. V.) och den af G. Elgenstierna utg. Svenska släktkalendern (sedan 1912, hittills 5 arg.). Om kalendrar öfver adliga släkter se Adelsmatrikel. Släkte, bot., zool. Se Genus 2. Släktforskning. Se Genealogi. Släkthämnd. Se Blodshämnd. Släktkalender. Se S läkt bo k. Släktkrönika. Se K r ö n i k a. Släktnamn. Se Namn, sp. 403-406, och No-men, sp. 1136. Släktskap. Se Andlig släktskap och S k y i d s k a p. Släktskapsafvel 1. Släktskapsparning, husdjurssk. Se Inafvel. Släktvapen, her. Se Vapen. Slända. 1. Mek. Se S p i n n i n g. - 2. Ge-neal., sländsida, kvinnolinjen, detsamma som spinnsidan (se Svärdssidan). Sländor, zool., en benämning, som tillagts så många numera till vidt skilda grupper räknade insekter, att ordet därigenom blifvit systematiskt oanvändbart. Då hit hänvisats från de till rät-vingesländornas grupp hörande släktena Mschna och Ayrion, böra dessa därför i stället uppsökas under resp. Trollsländor och F l i c k s l ä n-d o r. - Till ledning för uppsökandet anföras nedan de med ordet sländor sammansatta insektnamnen: Dagsländor (se d. o. och R ä t-vingesländor), Flicksländor (se d. o.), Florslän dör (se d. o. och Nätvingar), J u n g f r u s l ä n d o r (se d. o.), Klosländor (seNäbbsländor), Myrlejonsländor (se d. o.), Nattsländor (se d. o.), N ä b b s l ä n-dor (se d. o.), Ormslän dör (se Sialidse), Rätvingesländor (se d. o.), Sjöslän-d o r (se d o.), S k o r p i o n s l ä n d o r (se N ä b b-sländor), Snöslända (seNäbbsländor), Stinksländor (se Florsländor och N ä t-vingar), Stöfsländor (sePsocidse), Säf-sländor (se Sialidae), Trollsländor (se d. o.). G. A-z. Slängkälke, ett slags på isbanor i synnerhet förr använd, vanligen slädliknande kälke, fäst i ändan af en ganska lång stång, hvars andra ända är kringvridbart anbragt å en i sjöbottnen ned-drifven, vertikal stock eller påle; när stången med handkraft vrides rundtorn denna, försättes kälken i en hastig roterande rörelse i vid cirkel, så att de åkande alltså få njuta nöjet af ett slags karusell (se d. o. 3). Slängpolska. Se D a n s, sp. 1326, och P o l s k a. Slänt, väg- o. vattenb. Se Bank 2, sp. 854. Släp, jaktv.j benämning på starkt luktande föremål, som släpas på marken för åstadkommande af ett konstgjordt spår (en luktstrimma). Släp används dels vid parforsjakter (se Jak t-ridning), dels, i synnerhet förr, för att locka rofdjur till utsatta fällor, saxar eller andra fångstredskap. G. G. Släp, socken i Hallands län, Fjäre härad. 4,201 har. 1,420 inv. (1915). Annex till Vällda, Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt. Släpa, artill. Se L a ve t ta ge, sp. 1426. Släpa, sjöv., bogsera. "Taga på släp" 1. "ha i släptåg" är att bogsera, men "hänga på släp" 1. "vara i släptåg" betyder att bli bogserad. -