1493 Släpa-Slätt 1494 Släpare 1. släptåg, bogsertåg. -- B å t s l ä-p a r e, eg. bogsertåg till båtar, men i dagligt tal ett groft tåg, hvaruti båtarna förtöjas akter om fartyget. Jfr Bogsera. R. N.* Släpa, ett slags kördon, som tillverkas af färska eller ännu hellre half torra, omkr. 6 m. långa, så vidt möjligt jämtjocka slanor af t. ex. gran. Slå-norna skrädas från rotändan på en längd af omkr. 2 m. för att bilda skaklar, och där bakom anbringas bäddningen till en längd af l m.; denna göres af bräder eller klufna, smala trästammar, hvilka, sedan en ribba blifvit lagd öfver bäddningens Fig. 1. A med, B bäddning, C skakel. ändar, fastsurras vid slanorna (se fig. 1). Vid placering af lasten, till en vikt af omkr. 200 kg., iakttages, att den omsorgsfullt fastsurras. Då släpans framvikt är rätt betydlig, bör selens däckel vara stor för att fördela trycket på så stor yta som möjligt, eller ock bör en tjock filt läggas under däckeln för att skydda hästens rygg mot tryckskada. Finnes tillgång på likformigt krokvuxna granar eller tallar, kan släpan tillverkas så, som fig. 2 Fig. 2. A med, B bäddning, C skakel. utvisar; därvid iakttages, att bäddningen lägges så, att den, då hästen är förspänd släpan, ligger parallellt med marken; en last af omkr. 350 kg. kan forslas på en dylik släpa. Släpan nyttjas, då terrängen hindrar framforsling af förnödenheter på vanliga fordon. B. C-m. Släpare, sjöv. Se Släpa. Släpbalk, artill. Se La vett a ge, sp. 1426. Släpbord, sjöv., en af plankor eller bräder sammanfogad beklädnad, som vid lossning och lastning hänges på utsidan af ett fartyg midtför en lastlucka för att skydda skeppssidan för skamfilning (nötning) af de tunga varor, som firas ned eller hissas upp. R- N-* Slseper, no. Se Hardangervidda, sp. 1449. Släpförhuggning, fortif. Se Förhuggning 1. Släpjakt, jaktv. Se Jaktridning. Släpkläder, krigsv. Se Mundering. Släplavettage [-taj], artill. Se Lavettage. Släplina. Se Luftballong, sp. 1281. Släplod, sjöv. Se Lödning och Signallod. Släplogg, sjöv. Se Logg, sp. 977. Släpmma, krigsv. Se Torped. Släpmundering, krigsv., förr den sämre mundering, som af arméns manskap användes till dagligt bruk (se Mundering); numera detsamma som daglig dräkt. Släpningsfriktion, fys. Se F r i k t i o n, sp. 1431. Släpnotfiske. Se F i s k e, sp. 422. Släppa, geol. Se Aflossning och Fogar. Släp-planka, skpsb. Se Skeppsbygger i, sp. 962. Släppsköl, bergsv. Se S k ö 1. Släpribba, skpsb. Se Skeppsbyggeri, sp. 962. Släpsko, artill. Se Rekylhämningsmedel. Släptåg, sjöv. Se Släpa. Slätbaken, vik af Östersjön, intränger i nordvästlig riktning i Östergötland mellan Vikbolandet (Björkekinds härad) i n. och Hammarkinds härad i s. Viken afstänges från den utanför liggande stora skärgården med Aspö-, Lönshufvud- och Trönöfjärdarna af Eknön (med Pålsundet i s. och Ettersundet, genom hvilket sjöfarten går, i n.). Innanför Eknön är vikens längd 15 km., bredden högst 3 km., vid Stegeborgs slottsholme, där färjeförbindelse är anordnad till Vikbolandet, ej fullt 300 m.; djupet är högst 45 m., i den innersta delen 9--15 m. Stränderna ha en del mindre vikar och bukter och äro i allmänhet skogbevuxna och bergiga, i synnerhet den norra stranden. Några mindre öar och holmar finnas. Innerst i viken vidtager Göta kanal, hvarför liflig trafik råder på S. Största tillflödet är Gusumsån. Slätborradt vapen, eldvapen med glatt lopp, skjutande rundkulor, till skillnad från de i midten af 1800-talet införda rafflade vapnen, som skjuta spetsprojektiler. Se Handeldvapen och K a-non. G. afWdt. Slätduk, sjöv., den yttre jämna, släta delen af ett segel, som vid beslagningen täcker den öfriga delen af seglet och bildar liksom ett kapell (öfver-drag) till detsamma. Jfr Beslå 1. B. N.* Slätharf, landtbr. Se Harf, sp. 1466. Släthåriga (människoraser). Se Hud, sp. 1199, och Människoraser, sp. 275. Slätlöpning, sportv., ett slags kapplöpning (se d. o.), som försiggår uteslutande på slät mark i motsats till häcklöpning, hinderlöpning och steeple-chase, som utföras i hinderströdd terräng. B. C-m. Slätprick, sjöv. Se Prick. Slätputs. Se Puts, sp. 635. Slätriggadt, sjö». Se Slättackladt. Slätrockan, zool. Se Rock or. Slätskonert, sjöv. Se Skonert. - S l ä t-skonertskepp, sjöv. Se Skonertskepp. Slätt, geogr., kallas hvarje landsträcka, inom hvilken endast relativt små höjdskillnader förekomma. Ingen slätt af större omfång har en fullkomligt horisontell yta, utan slätten har merendels en lutning, vare sig åt periferien eller mot midten, där då ett större eller mindre vattenbäcken bildas. Man skiljer mellan vågformiga slätter, hvilka genom tämligen regelbunden växling af höjningar och sänkningar förete bilden af en vattenyta i