Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristna församlingslivet, som voro fria från
all revolutionarism och fyllda af den stilla
tron på människokärlekens förmåga att skapa ett
lyckligt samhällslif (kväkare och herrnhutare;
se dessa ord). I samma mån som de kristliga sociala
reformrörelserna varit burna af tron på det världsliga
lifvets underordnade betydelse i jämförelse med
det himmelskas, har kommunismen inom dem alltid
varit en bisak, och de kunna därför endast i mycket
oegentlig bemärkelse hänföras till socialismens
förhistoria. Kristendomens läror om broderskapet
i Kristus och likställdheten inför Gud ha öfvat
betydande inflytande på samhällsåskådningarnas och
samhällsförhållandenas utveckling i de civiliserade
länderna, t. ex. till slafveriets aflysning,
kvinnans frigörelse och till en högre uppskattning
af människovärdet. Dessa traditioner ha äfven tagit
sig uttryck i kristligt-sociala sträfvanden under
det senaste århundradet (se Kristlig socialism).
I flydda tiders egendomsförhållanden i skilda länder
(se t. ex. Allmänning, Kommunion 2) har man under
det sista århundradet ofta sökt bevis för och emot
möjligheten eller lämpligheten af allmänegendom i
socialistisk eller kommunistisk form, jämförelser
af ringa intresse, eftersom den moderna socialismens
förutsättningar i hufvudsak äro helt andra.
Socialismens historiska förutsättning är
proletariatet i sin moderna form, massan af fria
lönearbetare, försänkta i en permanent och hopplös
fattigdom, d. v. s. en fattigdom, ur hvilken
individerna icke i regel kunna arbeta sig upp (se
Industrialism). Socialismen i sitt första skede,
den s. k. utopiska socialismen, stod h. o. h. under
intrycket af motsättningen mellan lifvets verkliga
elände för det växande industriella proletariatet och
de samhällsförhoppningar, som knutits till den stora
franska revolutionen och under den fått sitt uttryck
i förklaringen af de mänskliga rättigheterna. På
tankens väg ville de förste socialisterna finna ett
bästa samhällssystem, och på öfvertygelsens väg ville
de få det infördt. Med Platon och More täflade de
i djärf fantasi, men de skilde sig från dem genom
sin bestämda öfvertygelse om tankebyggnadernas
snara förverkligande, utopier i verkligheten, som
förvärfvat dem det gemensamma namnet "utopisterna":
C. H. de Saint-Simon och F. M. C. Fourier i
Frankrike, R. Owen i England, J. G. Fichte i
Tyskland (se dessa). Saint-Simon förespådde, att
det nya århundradets framsteg skulle uppbäras af
industriens företagare och arbetare, det produktiva
arbetets män, icke af börds- och penningadeln,
men att det produktiva arbetet icke skulle kunna
vederfaras social rättvisa utan införande af ett nytt
samhällssystem, i hvilket arbetet, som under bestående
samhällsförhållanden var socialt undertryckt,
skulle uppbära allt. Hans majestätiska monarkiska
världssamhällstanke rekonstruerades af hans lärjunge,
A. Comte (se denne), som dock eljest icke kan räknas
till socialismens historia. Hans socialistiska
testamentsexekutörer blefvo B. P. Enfantin och
A. Bazard (samt P. Leroux; se dessa). J. G. Hierta
bekantgjorde saint-simonismens idéer i Sverige i
"Medborgaren", samtidigt med att P. Götrek utgaf
"Framtidens religion, uppenbarad af Saint-Simon",
1831, och "Saint-Simons religionslära", 1833,
efter Bazard. Fouriers satirer öfver det bestående
samhället uppburos af den hufvudtanken, att alla
mänskliga rättigheter voro värdelösa, så länge
samhället icke garanterade rätten till arbete,
som bäst skulle förverkligas, om det samhälleliga
arbetet organiserades i fria associationer af
kommunistisk art (falangstärer; se d. o.). En de
fria passionernas apostel af upphöjd sedlighet
och radikal anhängare af en tvångslös frihet,
fördömde Fourier all tvångsorganisation och
föraktade sentimentaliteten i de andre utopisternas
medkänslosocialism, en motsättning, som genomgår
socialismens hela senare historia. Hans verk, som
för senare socialister blifvit en outtömlig källa
till fantastiska villfarelser och fruktbara uppslag,
införde i den socialistiska tankevärlden tron på
de fria associationernas betydelse och förenlighet
med individernas frihet, på tillrådligheten af
en vägledning utan tvång vid föreningsväsendets
utbildning, på garantier mot arbetslöshet och
för minimilöner, på miljöns försköning genom
arbetarkolonier och trädgårdsstäder m. m. Hans
verksammaste lärjunge var Considérant.
- Rysslands revolutionärt socialistiska och
anarkistiska litteratur påverkades i sitt
ursprung af Fourier genom Tjermisevskij. (En
kritik af Fourier framkom i vårt land genom
bl. a. P. Götrek, "Om proletariatet", 1847.)
- Owens enda idé ha hans motståndare kallat tanken,
att människornas karaktär formas af miljön. Ett
samhälle af fria, visa, goda och lyckliga människor
vore otänkbart utan en genomgripande omhvälfning
af de samhälleliga förhållanden, under hvilka de
fattige arbetarna fingo uppväxa och lefva. För den
sanna upplysning, som därjämte fordrades, vore
den gängse religionsundervisningen det svåraste
hindret. Ateismen blef därför ett element i Owens
outtröttliga propaganda för ett samhällssystem, byggdt
på koopererande jordbruks- och industrikolonier. Hans
verksamhet, som blef grundläggande för kooperationen
(se d. o.), främjade arbetarskyddslagstiftningen
och arbetsstatistiken, arbetsförmedlingsväsendet,
arbetslöshetsunderstödskassorna och på det hela
taget arbetarorganisationernas tillkomst och
praktiska sträfvanden.
- Fichte, som förordade ett
statssocialistiskt samhällssystem med bevarande af den
enskilda eganderätten, har haft verksamt inflytande
på Tysklands katedersocialister (se d. o.). - Om en
senare svensk utopist se N. H. Quiding. - Det
socialistiska program, som kan sammanställas ur den
socialistiska litteraturen såsom typiskt för tiden
omkr. 1830, innehåller i själfva verket hufvudsakligen
omskrifningar i social och ekonomisk form af de
politiska kraf, som utgjorde den s. k. förklaringen
af de mänskliga rättigheterna: rätten till existens,
d. v. s. till tryggad utkomst med begränsadt
arbete; rätten till arbete; rätten till arbetets hela
afkastning samt rätt till offentlig och kostnadsfri
undervisning m. m. Samhällsomhvälfningen skulle skapa
ett himmelrike på jorden för alla medborgare. Helt
främmande för de utopiske samhällsomstörtarna var
tanken på klasskamp.
Socialister från senare tid förebrå socialismen på
1830- och 1840-talen en viss "småborgerlighet",
utan tvifvel på grund af den ringa vikt man
alltjämt lade vid utvecklandet af proletariatets
klassmedvetenhet. Saintsimonister och fourierister,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
