Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialism - Socialist - Socialistiska kyrka - Sociallagstiftning - Sociallära - Socialpoliti - Socialpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan motsägelse är den, som råder mellan
ordningen inom fabriken och konkurrensanarkien
ute på marknaden. Varor produceras icke för
att fylla mänskliga behof, utan för att skaffa
vinst åt egaren af de arbetsmedel, med hvilka
de förfärdigas. Produktionen sker därför alldeles
planlöst. Den ohejdade konkurrenskampen leder vidare
till förfalskning af varorna och utvecklar en moral
eller rättare omoral, som är fördärflig för hela
samhället, eller också aflöses konkurrensen af
faktiska monopol, som tillåta ett fåtal personer
brandskatta hela befolkningar. De oupphörligt
förbättrade maskinerna göra allt flera arbetare
arbetslösa och skapa därigenom en arbetets reservarmé,
som icke blott själf är försänkt i elände, utan
därtill äfven nedtrycker lönerna för dem, som ännu
ha arbete. Produktionens planlöshet och ofantliga
ökning, utan att köpförmågan hos folkets breda lager
i jämförlig grad tilltar, skapa det egendomliga
fenomen, som intet föregående utvecklingsskede känt,
krisen på grund af öfverproduktion (n. b. relativt
till köpförmågan). Förut återkommande med en period
af omkr. 10 år, tyckas kriserna på senare tider
tendera att bli kroniska, då ett behof efter en vara
knappt hinner uppstå, förrän det genast blir fylldt
och mer än fylldt. Samtidigt fortgår den ekonomiska
utvecklingen, företagens omfång växer i det jättelika,
hela arméer af arbetare skapa öfverskottsvärde åt
några få mångmillionärer, hela produktionsprocessen
antar sådana dimensioner, att det blir uppenbart,
att bourgeoisien icke längre är i stånd att leda
de krafter, som växt upp under dess hägn, och att
motsättningen mellan social produktion och anarkisk
distribution icke kan få fortgå. Med samhällenas
utveckling i demokratisk riktning vinner också
proletariatet allt större politiskt inflytande,
till dess tiden är inne för detsamma att i sitt
eget intresse genom staten fullständigt öfvertaga
ledningen af samhällets produktion och till den
ändan expropriera de enskilde kapitalisterna. Den
sociala revolutionen är då fullbordad, samhället har
till följd af utvecklingens egna lagar tagit steget
öfver från sin kapitalistiska till sin socialistiska
period, hvars institutioner det sedan blir den tidens
uppgift att vidare fullkomna. Det är sålunda den
ekonomiska utvecklingen själf, som skall framtvinga
en socialistisk samhällsorganisation; hvad vi
kunna göra är blott att söka lära känna lagarna
för den pågående evolutionen och sedan begagna
vår kunskap till att söka minska födslovåndorna
för det nya samhälle, hvarmed detta går hafvande.
Hj. B-g.*
Genom sitt praktiska inflytande öfver det
internationella proletariatets socialistiska
sträfvanden har den s. k. marxismen ställt samtida och
senare teoretiska socialistiska framställningar helt
i skymundan (se bl. a. K. Winkelblech,
Rodbertus-Jagetzow, Dühring, F. Oppenheimer). Det
är nämligen marxismen, som, med inslag af Lassalle
(se denne) och Bakunin (se denne), under andra
hälften af 1800-talet haft det starkaste väldet
öfver den organiserade arbetarrörelsen i skilda
länder, i synnerhet Tyskland (se Bebel och Kautsky)
och Skandinavien (se Socialdemokrati). Marxismens
vetenskapliga underlag har sedan 1870-talet gjorts
till föremål för en framgångsrik kritik af den
nyare nationalekonomien, inför hvars värdeteori Marxs värdelära
och lära om mervärdet blifvit ohållbara (varornas
gemensamma egenskap, som ligger till grund för
bytesvärdet, är nyttigheten, gränsnyttan; se Värde),
på samma gång som andra utopiska eller vetenskapliga
samhällskonstruktioner af teoretisk art ytterligt
försvårats genom den raskt ökade insikten i det
ekonomiska samhällslifvets förutsättningar, former och
utveckling. Däri torde den egentliga förklaringen
vara att söka till, att de senaste årtiondena
icke erbjuda några mera betydande exempel på nyare
åskådningar eller teorier, hänförliga under begreppet
socialism. Med utgången af 1800-talet har marxismen
företett en fortgående inre upplösningsprocess på det
teoretiska området, till hvilken ursprunget äfvenledes
torde vara att söka i den nationalekonomiska kritiken
(se Revisionism och Syndikalism).
Litteraturen om socialismen finnes sammanförd hos
J. Stammhammer, "Bibliographie des socialismus und
communismus" (3 bd, 1893–1909). samt för Sverige
hos S. Tunberg och N. Herlitz, "Svensk social
litteratur 1882-1907" (1907): för senare år uti
bibliografierna i det af E. Jaffé utg. "Archiv für
sozialwissenschaft und sozialpolitik" (41:a bandet
1916) och "Social tidskrift" (1910 ff.) samt den
socialdemokratiska tidskr. "Tiden". - Utom den
speciallitteratur, som finnes anförd i artiklar,
till hvilka framställningen ofvan anknyter
eller hänvisar, erinras här om följande: Pöhlmann,
"Geschichte des antiken kommunismus und sozialismus"
(1893-1900) och "Geschichte der sozialen frage
und des sozialismus in der antiken welt" (1912),
A. Lichtenberger, "Le socialisme au XVIII:e siècle"
(1895), "Étude sur les idées socialistes en France
de 1789 à 1796" (1899), "Le socialisme utopique"
(1898), Ant. Menger, "Das recht auf den vollen
arbeitsertrag" (3:e uppl. 1904), Böhm-Bawerk, "Zum
abschluss des Marxschen systems" (1896), Branting,
"Socialismen" (3:e uppl. 1908; i "Verdandis
småskrifter", 45), D. Bergström, "Kommunism och
socialism" (1894), S. Boëthius, "Socialismen" (1907;
i Svenska folkförbundets folkbibliotek), Z. Höglund,
"Socialismens historia i dess hufvuddrag" (1907),
Diehl, "Socialismen, kommunismen och anarkismen. Med
ett tillägg Den svenska socialdemokratien
af Karl Hildebrand" (1913: med bibliografi).
E. F. K. S-n.
Socialist, person, som hyllar socialismen (se
d. o.). Adj. socialistisk.
Socialistiska kyrkan. Se Labour church.
Sociallagstiftning. Se Socialpolitik.
Sociallära, socialvetenskap. Se Samhällsvetenskap.
Socialpoliti. Se Politi.
Socialpolitik. 1. I inskränkt och egentlig
bemärkelse sammanfattningen af alla de åtgärder och
institutioner, som af stat och kommun eller deras
organ vidtagas och upprättas, i hela samhällets
intresse och med den allmänna välfärden som
hufvudsyfte, för att förbättra eller hindra en
försämring af vissa samhällsklassers, särskildt
lönearbetarnas, ekonomiska och sociala ställning,
framför allt såsom denna gestaltar sig under de
moderna industriella förhållandena (jfr Arbetarfrågan och Industrialism). Sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
