Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtgärder äro bl. a.: socialförsäkringen (se d. o.),
mått och steg för motverkande af arbetslöshet
(se d. o.) och lindrande af dess följder,
arbetsförmedlingsanstalter (se Arbetsförmedling),
minimilönelagstiftning (se Arbetslön), offentliga
institut för medling och skiljedom i arbetstvister (se
Förliknings- och skiljenämnder), jämte lagstiftning
om kollektivaftal (se d. o.), lagar om arbetarskydd
(se Arbetarlagstiftning) och arbetstid, offentliga
åtgärder för arbetarbostäder och egna hem (se dessa
ord) o. s. v. - 2. I vidsträckt bemärkelse alla de
organiserade sträfvanden och de anordningar, som af
se eller innebära socialreform. Dennas hufvudsyfte
är att undanröja och förebygga fattigdomen, först
och främst den absoluta, d. ä. tillståndet under
själfva existensminimum, och vidare i allt större
utsträckning den relativa fattigdomen, d. ä. det
tillstånd, i hvilket fortfarande saknas det mått af
förnödenheter och tjänster, som kräfves för en mera
dräglig tillvaro med god hälsa och god arbetsförmåga
(jfr Pauperism o. Standard of life). Socialreformen
afser att hindra den ena människans utsugning af
den andra, att skydda personligheten, att vidga
utrymmet för dennas utveckling och öppna tillfällen
för individernas utbildning i enlighet med deras
anlag och begåfning. Hvarje socialreform är en länk
i den rent af oändliga kedjan af ansträngningar
och anstalter för lösning af den sociala frågan,
som, i mycket allmänna ordalag, är problemet, huru
människorna skola kunna lefva i det organiserade
samhället under gemensam trefnad och ömsesidig
harmoni. Till socialpolitiken i vidsträckt mening
höra arbetarnas och äfven i viss mån arbetsgifvarnas
organisationer (se Fackförening), kooperativa
företag (se Kooperation), jordbrukarförbund,
handtverksföreningar o. a. intresseorganisationer
inom mellanklasserna, sjukkassor (se d. o.) och
besläktade själfhjälpsorganisationer, bostads-
och egna-hemsföreningar; åtgärder och anstalter
för folkbildning, undervisning i huslig
ekonomi, yrkesundervisning och socialhygien;
nykterhetsrörelsen och nykterhetslagstiftningen,
arbetsgifvarnas välfärdsanordningar liksom vissa
sidor af kvinnorörelsen etc. Hit höra också den
offentliga fattigvården och det organiserade eller
halft offentliga välgörenhetsarbetet, i den mån de
antaga en mera förebyggande uppgift, som har ej blott
en individuell, utan äfven en kollektiv karaktär.
Socialpolitiken betecknar icke endast själfva
sträfvandena, lagstiftningen samt institutionernas
upprättande och verksamhet, utan äfven läran
om sådana sträfvanden och sådan verksamhet. Den
innefattar de sociologiska och nationalekonomiska
principer, som, stundom efter företagna statistiska
undersökningar, härvidlag befinnas tilllämpliga och
i öfverensstämmelse med hvilka den socialpolitiska
verksamheten bör eller måste utvecklas. Sålunda
är socialpolitiken en gren af den praktiska
nationalekonomien (se Nationalekonomi, Socialekonomi
och Sociologi; jfr Arbetsstatistik). Till grund för
socialpolitiken ligger erkännandet af behofvet af
såväl själf- som stats- (l. offentlig) hjälp. En
enhetlig samhällsuppfattning (i motsats till den
atomistiska) och i samband därmed erkännandet af
statens vidsträcktare rätt att inskrida i förhållandet
mellan olika medborgare eller medborgargrupper utgöra
likaledes utgångspunkter för socialpolitiken, som
ingalunda helt sammanfaller, ehuru den har mycket
gemensamt med statssocialismen. "Socialpolitiken
är alltjämt inriktad på ett paralyserande af
kapitalismens makt" (Zwiedeneck-Siidenhorst). Detta
syfte innefattar en ändrad, mindre ojämn fördelning
af nationalinkomsten och -förmögenheten - en
innebörd, som Schmoller uttryckt sålunda: "Staten
bör så mycket som möjligt för framtiden förbereda
en annan fördelning af förmögenheten". Wagners
socialpolitiska princip för beskattningen
sammanfaller med en sådan tankegång. Men enär
problemet rörande det sociala framåtskridandet,
enl. t. ex. Seligman, är problemet att förena den
största möjliga socialproduktion l. nationalinkomst
med dennas bästa möjliga fördelning, utgör
produktionskraftens stegring både ett mål och
en förutsättning för socialpolitiken. Därmed
följer, att denna också omfattar sträfvanden och
åtgärder mot en oekonomisk och osund konsumtion,
som försvagar produktionskraften, motverkar dess
stegring, hindrar sparandet och i öfrigt stör den
allmänna välfärden. De socialpolitiska bemödandena
och principerna pläga framställas såsom bildande en
själfständig riktning, hvilken inom det politiska och
samhälleliga lifvet gör front mot såväl socialismen
som den individualism, hvilken, sammanträngd och
tillspetsad i laissez-faire-maximen, speciellt
uppburit manchesterskolan (jfr Arbetarfrågan). Inom
den praktiska politiken har den utpräglade
manchesterståndpunkten alltmer öfvergetts. De,
som emellertid i socialpolitiska spörsmål haf
da därmed närmare besläktade åsikter, göra detta
mera på ekonomiska och etiska grunder - fruktan för
kapitalbildningens hämmande, sjunkande företagslust,
kapitalemigration, minskad själfhjälpsamhet,
slöseri, lojhet etc. - än på teoretiskt politiska
grunder; detta är naturligt nog, då vederbörande
ofta tillhöra de konservativa partierna, hvilkas
stats- och samhällsuppfattning ej strider mot ett
dylikt statsingripande. Å andra sidan medverkar
socialdemokratien, äfven dess ortodoxt marxistiska
flygel, i här behandlade sträfvanden. Sålunda
stå socialism och socialpolitik ej i något
afgjordt motsatsförhållande till hvarandra. För
icke-socialister är emellertid socialpolitikens
mål upphäfvande af fattigdomen och utjämning af
de skarpa klassmotsättningarna inom ett samhälle,
som alltjämt i större eller mindre omfattning
hvilar på den privata eganderättens grund och
utmärkes af en viss ekonomisk ojämnhet ; för
socialdemokraterna äro däremot dessa sträfvanden
och åtgärder endast kraftkällor i kampen, etapper
på vägen fram emot ett från klassmotsatser befriadt,
kollektivistiskt samhällsskick (jfr Socialdemokrati
och Socialism). - I öfrigt kan man skilja mellan en
liberal socialpolitisk riktning, som, i allmänhet från
en politiskt demokratisk utgångspunkt, ansluter sig
till frihandelns och näringsfrihetens principer, samt
en konservativ-autoritär sådan, som, protektionistisk
och mer eller mindre anti-demokratisk, med särskild
styrka häfdar statens och statsmyndigheternas
auktoritet och ibland eftersträfvar vissa korporativa
institutioner af skråväsendets natur (jfr Kristlig
socialism).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
