Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 227-228 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socker - Sockerarter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Betskörden och sockerutbytet pr har jord uppskattades
under samma år till:

Tillverkningsår	Sverige		Tyskland		Frankrike
	Betskörd pr har	Sockerutbyte pr har	Betskörd pr har	Sockerutbyte pr har	Betskörd pr har	Sockerutbyte pr har
	Ton	Ton	Ton	Ton	Ton	Ton
1910—11	30,33	4,77	33,2	5,43	24,1	3,11
1911—12	28,36	4,38	18,0	2,80	18,1	2,25
1912—13	30,87	4,87	30,4	4,94	29,1	4,19
1913—14	30,70	4,76	31,8	4,92	—	—
1914—15	30,02	4,75	—	—	—	—
1915—16	25,49	3,94	—	—	—	—

Af dessa siffror framgår, att de svenska fabrikerna
i storlek öfverträffa de franska och täfla med
de tyska. Och äfven i sockerutbyte pr har till
betodling använd jord har Sverige hållit jämna steg
med Tyskland.

Sockerraffinering började i Sverige så tidigt som
1647, och redan från början har denna industri
hos oss varit varmt omhuldad af statsmakterna. Så
t. ex. rådde från 1738 ända till 1849 (med undantag
blott för 1790—92) importförbud å raffineradt
socker. Raffinaderiernas antal är numera 6, hvaribland
Tanto i Stockholm omtalas redan 1770; raffinaderiet
i Göteborg anlades strax i början af 1800-talet.

I följd af den genom Världskriget framkallade
knappheten i sockertillgången inom riket beslöt
K. M:t i nov. 1916, i öfverensstämmelse med
folkhushållningskommissionens förslag, att
förbrukningen af socker inom landet fr. o. m. 1
nov. s. å. skulle underkastas statlig reglering,
grundad, hvad hushållsförbrukningen angick, på
ett obligatoriskt personligt kortsystem samt,
hvad beträffade restauranger m. fl. inrättningar
och den industri, som behöfde socker, på ett
noggrant kontrolleradt rekvisitionssystem. Hvar
individ af rikets invånare beräknades för tiden
till 1 nov. 1917 kunna få konsumera 1 kg. socker i
månaden (för dec. dock 2) och erhöll, efter att på
heder och samvete ha uppgett sitt sockerinnehaf, ett
s. k. sockerkort, innehållande kuponger, lydande å ½
kg., vid hvilkas företeende han egde hos köpmännen för
ett för hela riket fastställdt pris utfå sammanlagdt
1 kg. under månadens lopp. I förhållande till
sockerinnehafvets storlek afskildes ett motsvarande
antal kuponger. Äfven rekvisition från ofvannämnda
håll måste vara åtföljd af likartad försäkran för
att kunna godkännas. En central sockerbyrå inom
folkhushållningskommissionen med fördelningsnämnder i
de olika landsdelarna hade ledningen af fördelning och
kontroll. — Litt.: P. Klason, "Sveriges sockerhandel
och sockerindustri, dess utveckling och nuvarande
ståndpunkt" (i "Landtbruksakad:s handl. o. tidskr.",
1892), P. Klason och J. Benedictsson, "Sockerindustri"
(i bd 4 af "Uppfinningarnas bok", 1899),
Svenska sockerfabriksaktiebolaget, "Om Sveriges
sockerindustri" (1912), samt E.
v. Lippmann, "Geschichte des zuckers" (1890), och
O. Wohryzek, "Chemie der zuckerindustrie" (1913).
        K. A. V-g.

Sockerarter, kem., en grupp af i vatten lösliga,
kristalliserande och sött smakande kolhydrat
(se d. o. 1). De förekomma i naturen dels i fri
form, dels bundna som glykosider (se d. o.) eller
som högmolekylära kondensationsprodukter, sådana
som stärkelse, gummi och cellulosa (se Kolhydrat
2—4). De i naturen förekommande sockerarterna
äro optiskt aktiva ämnen (se Polarisation), dels
högervridande, såsom rörsocker och drufsocker,
dels vänstervridande, såsom fruktsocker. Många
sockerarter kunna genom lägre organismer försättas
i olika slag af jäsning (se d. o.). Sockerarternas
kemi har under de senaste årtiondena blifvit i hög
grad utredd af Nobelpristagaren E. Fischer,
som äfven lyckats syntetiskt framställa flera af
de naturliga sockerarterna, såsom drufsocker och
fruktsocker. Dessa syntetiska metoder äro dock
ännu så invecklade och kostsamma, att någon teknisk
framställning af syntetiska sockerarter ej kan komma
i fråga. Men däremot är framställningen af en del
sockerarter (druf- och maltsocker) ur andra kolhydrat
(hufvudsakligen stärkelse) genom inverkan af utspädda
syror eller ferment af stor industriell betydelse.

Efter molekylernas storlek skiljer man mellan följande
fyra olika slag af sockerarter. Monosackarider,
d. v. s. enkla sockerarter, indelas efter
kolatomernas antal i bioser, trioser, tetroser,
pentoser, hexoser o. s. v. I kemiskt afseende äro
de aldehyd- eller ketonderivat (se Aldehyd och
Ketoner) af flervärdiga alkoholer och innehålla
sålunda den karakteristiska atomgruppen ·CH OH ·CO. De,
som äro aldehyder, kallas aldoser de, som äro ketoner,
kallas ketoser. Genom reduktion (upptagande af 2
atomer väte) kunna både aldoser och ketoser öfverföras
i motsvarande alkoholer, och aldoserna öfvergå vid
oxidation i motsvarande enbasiska syror. Vid starkare
oxidation bildas tvåbasiska syror, bland hvilka
den lättlösliga sockersyran och den svårlösliga
slemsyran äro de mest karakteristiska. Följande
4 reaktioner äro utmärkande för monosackariderna:
1) Ur ammoniakalisk silfverlösning utfälles vid
uppvärmning metalliskt silfver som en speglande
hinna; 2) alkalisk kopparlösning (se Fehlings
lösning) reduceras vid uppvärmning under utfällning af
kopparoxidul; 3) vid uppvärmning med alkalier färgas
de enkla sockerarterna gula till bruna och förhartsas
slutligen; 4) med fenylhydrazin, C₆ H₅ NH NH₂, bildas en
gul finkristallinisk fällning af s. k. osazoner. I
naturen förekomma nästan blott pentoser och hexoser
(se dessa ord). De tre viktigaste enkla sockerarterna
äro dextros l. drufsocker, levulos l. fruktsocker
samt galaktos, hvilka alla äro hexoser. De viktigaste
pentoserna äro xylos l. träsocker och arabinos. —
Disackarider spjälkas vid inverkan af utspädda syror
eller vissa enzym (se d. o. samt Maltas) i 2 molekyler
monosackarider, oftast hexoser. De äro därför
att anse som anhydrider af enkla sockerarter. De
kristallisera väl, äro oftast mycket lättlösliga
i vatten, tämligen lösliga i utspädd alkohol, men
nästan olösliga i vattenfri alkohol. Viktigast äro
följande 3 disackarider: sackaros

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>