Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solvärmet - Solyma - Solymer - Solår - Solör - Soma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Solyma-Soma
372
om solens alltjämt fortgående krympning såsom |
förklaring till solvärmets uppkomst och bibehål-lelse
är att märka, att Helmhoitz vid beräkningen af
solsystemets tyngdpotential i afseende på sig själft,
d. v. s. det af tyngdkraften förrättade arbetet, medan
solnebulosan krymper från sin ursprungliga oändliga
storlek till sin nuvarande, antagit nebulosan vara ett
klot af likformig täthet, men han anmärker att, "om
solen, såsom sannolikt är, icke öfverallt har samma
täthet, utan är tätare i centrum, så blir potentialen
af dess massa och den motsvarande värmemängden
ännu större". Men äfven med detta antagande synes
Helmhoitz’ teori ge ett alltför litet värmeförråd
åt solen, för att det skulle kunna ha räckt till
att underhålla lifvet på jorden under de hundratals
millioner år, som detta enligt geologiens vittnesbörd
varat. En mera tillfredsställande förklaring får man,
om man med Arrhenius tar också den kemiska energien
hos solmassan i betraktande. Ty numera veta vi,
att vid hög temperatur och starkt tryck uppstå
utomordentligt energirika, s. k. endotermiska
föreningar. De radioaktiva ämnena äro sannolikt
dylika. Man kan beräkna att, om solen bestode
af radium, dess energiförråd skulle räcka att
underhålla solens nuvarande värmeutstrålning i
mer än 600 millioner år, och likväl är radium ett
alster från vårt lilla jordklot och har ingen hög
temperatur. Enligt detta kan solens inre innehålla
ett värmemagasin, som räcker för billioner år.
Solfläckarna uppkomma sannolikt genom den rörelse,
som solytans afkylning vid värmeutstrålningen
framkallar i solens yttre lager. Men deras
periodicitet synes stå i ett visst sammanhang med
de stora planeternas omloppstider. Märkvärdig är i
synnerhet den af Sellmeier an-gifna perioden, hvars
längd beräknas ur planeterna Venus’, Jordens och
Juppiters tillnärmelsevis synodiska omloppstid till
i medeltal 11,<m år. Exakt samma medellängd erhålles
för den stora s. k. 11-åriga solfläcksperioden,
om man sammanställer de gamla af kineserna gjorda
solfläcksiakttagelserna med de i vår tid utförda. Från
188
e. Kr. till omkr. 1600 finnes nämligen
ett stort antal af kineser upptecknade
solfläcksiakttagelser i behåll. Frågan om den rätt
invecklade solfläcksperiodens upplösning i enkla
perioder sysselsätter
f. n. flera forskare.
Litt.: N. Ekholm, "Om naturens värmehushåll-niiig"
(i "Vet. akadis årsbok", 1914). N. E-m.
SoMyma, grek. Se Jerusalem, sp. 1365.
Soly’mer, folkstam. Se L y c i e n.
Solar. Se Kronologi, sp. 37.
Solör, jord- och skogsbruksdistrikt i Hedemarkens
amt, Norge, längs Glommen och dess bifloder, s. om
österdalen mellan Elverum i n. och Kongs-vinger i s.,
gränsande i ö. till Värmland. Fordom ett fögderi,
består S. numera af de fem hära-dena Brand val, Grue,
Hof, Aasnes och Valer, omfattande inalles 3,125,85
kvkm. med 21,727 inv. (1910). S. utgöres till stor
del af flacka, breda jordbruksbygder med vidsträckta
skogsåsar särskildt på ömse sidor om svenska gränsen,
där de äro omkr. 600 m. höga. Solörbanan stryker fram
längs Glommens östra strand till El verum, där den
öfvergår till den västra. Vid Roverud strax n. om
Kongsvinger och vid Flisen leda mellanriksvägar in
till Sverige. Inbyggarna, som tillhöra landets bästa
skogsbor och timmerflottare, äro delvis uppblandade
med finnar. - Se Th. Grue, "S. og solungen" (1903),
och K. Östberg, "Finnernes bo-ssettelse i S." (s. å.).
K. V. H.
Soma, ind. myt., eg. "det utpressade", "saft", var i
Indien namn på en rusdryck, som under ett rikhaltigt
ceremoniel utpressades af en växt och, blandad med
vatten och mjölk, användes vid vissa offer. Det
allra viktigaste af dessa offer var Soma-offret
framför andra, det s. k. agnistoma (eg. "Agnis pris"),
företrädesvis till Indra; men äfven andra gudar fingo
vid detta ursprungliga regn- och fruktbarhetsoffer sin
del af dyrkan. Soma tänktes ge gudar och människor
öfvernaturlig kraft. Genom denna öfvervann Indra
(som solgud) vintertrollet Vrtra. Soma är i
Indien den direkta fortsättningen på en redan i
indoeuropeisk tid känd rusdryck, som bereddes af
honung (ind.-europ. *medhu, sanskr. madhu, ty. meth,
vårt mjöd). Denna dryck, med sina som öfvernaturliga
betraktade rusande egenskaper, identifierades
med en motsvarande himmelsk odödlighetsdryck
(sanskr. amrta, eg. "odödlig" ; jfr grek. ambrosifa,
odödlighetsspis). Soma som dryck och offeringrediens
(äfven föremål för gudomlig dyrkan) fanns säkert redan
i förindisk (alltså arisk) tid. Det bevisas däraf,
att i de avestiska skrifterna förekommer en helig
dryck haoma, hvars namn är identiskt med soma. Den är
inom de forniranska religionskretsarna (i Zarathustras
och de till grund liggande folkliga kultriktningarna)
en lika framträdande gudomlig ingrediens vid offret
(offerdryck) äfvensom namn på den växt, hvarur denna
dryck vanns, och föremål för gudomlig dyrkan. -
Hvilken den ursprungliga växten var, är nu svårt att
afgöra. Den vid senare somaoffer i Indien brukliga
drycken bereddes af en asklepiadé, Sarcostemma acidum
eller Calotropis gigantea. Men de i Indien (Bombay)
boende parserna bereda sin haoma af en från Persien
hämtad växt Ephedra vulgaris. I de indiska mytologiskt
färgade uppgifterna säges somaväxten bo på berget
Mujavant; dess fader är regnguden Parjanya och vattnen
dess systrar. Från berget bragtes den ned af en falk
(pyena) och blef sedan i och med offret ett verksamt
medel att skaffa regn och fruktbarhet, särskildt
därigenom, att gudarna ur den af växten pressade
drycken tänktes få kraft till sina öfvernaturliga
gärningar och ingrepp. På grund af denna inneboende
makt blef Soma själf en gud, föremål för gudomlig
dyrkan. I Rigveda äro t. ex. en hel boks hymner (IX)
egnade Soma (Pavamäna). - Bland den rika litteraturen
må nämnas Roth, "Ober den soma" (i "Zeitschrift
der deutschen morgen-ländischen gesellschaft",
bd 35, 1881), A. Kuhn, "Herabkunft des feuers und
des göttertranks" (1859), Muir, "Original sanskrit
texts" (II och V), Bergaigne, "Religion védique",
I (1878), Hille-brandt, "Vedische mythologie" I
(1891), Oiden-berg, "Religion des Veda" (1894),
Macdonell, "Vedic mythology" (i Biihlers "Grundriss
der indo-arischen philologie", III, l A 1897),
Vodskov, "Sjseledyrkelse og naturdyrkelse", I (1897)
samt W. Caland och V. Henry "L’Agnistoma" (1906 -07).
" K. F. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
