Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Soma - Somadeva - Somain - Somali - Somalilandet - Somalispråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
373
Soma-Somalispråket
374
Soma [så-], äldre italienskt rymdmått = omkr. 164 L,
numera = l hl.
Somadeva. Se Kathäsaritsägara.
Somain [såmä7], stad i franska dep. Nord, 15
km. ö. om Douai, knutpunkt på nordbanan. 6,093
inv. (1900). Stenkolsgrufvor.
Somali, folkstam i det efter densamma benämnda
Somalilandet (se d o.). S. (se bd I, pl. Afrikanska
folk) tillhör den kuschitiska grenen af den
hamitiska rasen och består eg. af galla (se d. o.),
starkt uppblandade med araber och måhända äfven
med negrer. Själfva påstå de sig vara af arabiskt
ursprung. Om deras språk se Somalispråket. De ha
reslig kroppsbyggnad, långt, krusigt (ej ulligt)
hår och från svart till ljusbrun skiftande hudfärg,
men kaukasisk ansiktsbildning. De äro intelligenta,
lifliga och krigiska samt ytterst ömtåliga om sin
själfständighet. De bekänna sig till islam. Större
delen för ett nomadiserande lif, men äfven bofasta
jordbrukare förekomma. Den lifliga handeln
med skinn, strutsfjädrar, kaffe m. m. drifves
hufvudsakligen af hinduer och araber. Somalierna
äro delade i ett stort antal oberoende stammar,
hvilka kunna subsumeras under tre stora grupper:
rahanwin, mellan Webi och Juba, hawija, vid vänstra
stranden af Webi från Indiska hafvet till landskapet
Ogadén, de mäktigaste af alla somali, samt haschija,
i nordligaste delen, hvilkas mäktigaste stamförband
äro madjérten, omfattande ett trettiotal stammar
i n. ö. under en gemensam boghor (sultan), samt
v. om dem habar-garhadjis (habar betyder "son" och
motsvarar således det arabiska beni i stamnamn),
habar-auwal, gadabursi och isa l. ejsa. Egentliga
slafvar finnas icke hos de nordlige somali, men
väl hos de centrale och sydlige, af hvilka de
behandlas med synnerlig grymhet. Jfr Paulitschke,
"Beiträge zur ethnographie und anthropologie der
somâl, galla und hararî" (1886; 2:a uppl. 1888) och
"Ethnographie Nordostafrikas" (1893–96), Swayne,
"Seventeen trips through Somaliland" (1895; 3:e
uppl. 1903), Robecchi-Bricchetti, "Somalia e Benadir"
(1899), och Heudebert, "Au pays des Somalis et des
Comoriens" (1901). (K. V. Z.)
Somalilandet (Somal-landet), landskap i nordöstra
Afrika, mellan Adenviken i n., Indiska hafvet i
ö. och floden Juba i s., med Schoas och Hárars
bergland som gräns i v., bildande en triangel af
omkr. 922,000 kvkm. Somali bebo äfven kusttrakten
och betydliga områden inåt så långt söderut som till
Tana, men landet mellan Juba och Tana bildar en del
af Brittiska Öst-Afrika och räknas ej till S. Hela
området kan karakteriseras som en platå af i medeltal
900–1,000 m. höjd, med lutning mot s. och s. ö. och
begränsad i n. af en inre och en yttre bergskedja, som
följer södra kusten af Adenviken. Platån, känd under
namnet Ogadén, är en oändlig stäpp. På enstaka ställen
bildas skogar af ceder och euphorbia. Landet är rikt
på stora vilda djur: lejon, leopard, panter, fläckig
och strimmig hyena, elefant, svarta l. tvåhornade
noshörningen, schakal, räf, giraff och en mängd
antiloparter, sebra, vildåsna, vårtsvin, babianer och
strutsar. Utom de kustströmmar, som under regntiden nå
Adenviken, samlas S:s alla vattendrag till tre floder,
Nogal, som endast under
regntiden sänder en forsande ström till hafvet,
Webi Schebeli, som oaktadt sitt större bäcken ej når
hafvet, utan 20 km. från kusten spärras af ett bälte
dyner och följer dem söderut öfver 200 km. parallellt
med kusten och försvinner i en depression
(Baliträsket), och Juba (se d. o.). Kustområdet
är föga sundt, däremot är klimatet på högslätten
hälsosamt. Landet har 4 årstider: en dubbel regntid,
maj–juni och okt.–dec. med en årsnederbörd af 100–200
mm., och två torra och heta årstider, jan.–april och
juli–sept. Jordbruket är obetydligt. De planteringar,
som här och där finnas, skötas af slafvar. Kameler,
hästar, åsnor, oxar, getter och får bilda, i synnerhet
i det inre landet, den nomadiserande befolkningens,
somali (se d. o.), rikedom. – De förnämsta orterna äro
vid Adenviken: Djibouti (i Franska Somali), Zeila,
Bulhar, Berbera, Sijara, Haschau, Karam, Ankor, Las
Khorai, Bandar, alla i den brittiska intressesfären,
samt Maraja, Filuk och Bandar Álula, längre österut,
vid Indiska hafvet: Bandar Bela, Obbia, Warsjeik,
Mogadischo, Merka, Barawa i den italienska, Kismayu i
den brittiska intressesfären samt i det inre landet:
Bardera och Lugh vid Juba, Bari vid Webi, Faf och
Milmil. – Vår kännedom om landet (egypternas Phunt
l. Phun, grekernas och romarnas Bar-Varia), ännu
ganska bristfällig, börjar först på 1800-talet med
ett par engelsmäns försök (1809 och 1811) att intränga
i landet och med en sorgfällig kartläggning på 1820-
och 1830-talen af kusten genom engelsmän. Sedan Aden
1839 besatts af engelsmännen, blef det utgångspunkt
för färder till det inre af S. Sansibar underlade sig
1866 städerna Kismayu, Barawa, Merka, Mogadischo och
Warsjeik. Hamnarna Zeila och Berbera besattes 1875 af
Egypten. De viktigaste forskningsresorna ha utförts
af Cruttenden (1848), Burton (ensam 1854), Burton och
Speke (1855), v. d. Decken (1865), Brenner (1867–68),
Révoil (1878–82), Menges (1884–85), Paulitschke
och James (1885), Baudi och Candeo samt Robecchi
(1890–91), Ruspoli (1891 och 1892–93), Donaldson
Smith (1894–95), Bottego (1892–97), Hoyos (1893–94),
H. S. H. Cavendish (1896–97), P. Maud (1902–03)
m. fl. (se Afrika, sp. 283). F. n. är S. deladt mellan
flera stater. På dess nordvästra inre del (Ogaden)
gör Abessinien anspråk (337,000 kvkm., 350,000 inv.);
hela östra kusten från Adenviken till nedre Juba är
ett italienskt protektorat (378,000 kvkm., 400,000
inv.). F. ö. eger Frankrike Franska Somalilandet
(31,000 kvkm., 50,000 inv.) och Storbritannien
Brittiska Somaliland (176,000 kvkm., 300,000 inv.).
Somalispråket, det sydligaste och östligaste
af de hamitiska språken (se d. o.), har hvarken
skrift eller litteratur. Hvad som af europeiska
vetenskapsmän publicerats på detta språk består af
delar af gamla och nya testamentet, öfversätt-ningar
från arabiskan och kortare texter, innehållande
berättelser och redogörelser för seder och bruk bland
somalifolket. Vokalljuden äro de fem vanliga a, e,
i, o, u och diftongerna af, ei, au; af konsonantljud
finnas alla högsvenska utom p och v samt dessutom
det engelska w, y (dj), det "cerebrala" d, det
postpalatala q och de semitiska h. c ("aln] och
ch. Genus och bestämd artikel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
