Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 409-410 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonne, Jörgen Valentin - Sonne, Karl Edvard - Sonneberg - Sonnemann, Leopold - Sonnenburg - Sonnenfels, Joseph von - Sonnenstein - Sonnenthal, Adolf von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1833, i Thorvaldsens museum, motivet omarbetadt 1875,
Hirschsprungs museum). Andra målningar från denna tid äro
Ett fartyg drages af oxar uppför Tiber (1834),
Landtfolk utanför en osteria (1835, Thorvaldsens museum) och

Tjurfäktning i en by (1836).
Efter sin hemkomst började han måla dansk natur och
danska typer, men äfven sådana skildrande motiv som
Studenttågets afgång från Köpenhamn (1845).
Året därefter blef han medlem af akademien, och
1846–48 utförde han ett mycket betydande arbete,
frisen på Thorvaldsens museums yttermur,
skildrande Thorvaldsens landstigning i Köpenhamn vid
hans återkomst från Rom 1838 och hans skulpturers
transport till museet. Det var ett fullt modernt ämne
konstnären här framställde i en monumentalt förenklad
form, som han alltigenom konsekvent genomförde. Frisen
utfördes i sgraffitoteknik i en ytterst enkel dekorativ
färgskala, rödt, gult och gråblått på svart grund; den
möttes med ovilja och motstånd, men har af senare
släktled blifvit berömd som det mest geniala S.
åstadkommit. Inom den följande tiden falla hans
krigsbilder. Han följde högkvarteret under 3 år och
skildrade händelser och stämningar i en serie
målningar, helt olika hans föregående fantasibilder
ur fältlifvet. Äfven 1864 såg han kriget på nära
håll, var med vid Dybböl och i Sönderborg. Flera af
hans krigstaflor finnas i Köpenhamns konstmuseum,
en Fältvakt i Hirschsprungs museum. Hans område är
eljest folklif i dansk natur. Med förkärlek skildrade
han elegiska och romantiska stämningar, sommarkväll
och ljusa nätter, sedda med mera poetisk än målerisk
blick, men äkta danskt i fantasi och känsla. Till
hans mest representativa målningar på detta område höra
De sjuka vid Sankta Helenas graf (1847),
Sankt Hansfest i Tisvilde (båda i konstmuseet),
En likfärd,
Julmorgon,
Prästen hämtas till en sjuk (båtledes i sommarnatten).
Under sitt sista skede valde S. motiv äfven ur de högre
klassernas lif och målade friluftsbilder med hästar och hundar.

2. Karl Edvard S., den föregåendes broder,
f. 1 dec. 1804 i Birkeröd, d. 3 jan. 1878, lärde
kopparstickarkonsten af sin fader, utbildade sig
sedan under Toschi i Parma och återvände till
Danmark 1847. S. var en flitig och samvetsgrann,
men icke särdeles själfull konstnär. Som hans bästa
arbeten nämnas
Juel och hans hustru efter J. Juel,
Den girige efter Simonsen,
Slaget vid Fredericia efter J. V. Sonne och
Luther på riksdagen i Worms efter A. A. Müller.

1. ^{G–g N.} 2. ^{Ph. W.}*

Sonneberg [ṡå’n-], kretsstad i Sachsen-Meiningen, vid
Koburg–Lauscha-banan. 15,878 inv. (1910). Realskola och
teknisk skola. Tillverkning i stor skala af leksaker,
förnämligast dockor, af papier-maché. Stadens handel
är betydande, och hela kretsens industrialster utföras
från S., under namn af Sonnebergvaror, förnämligast till

England och Amerika. Vid Fellberg, ungefär 15 km. från
S., erhålles i ofantlig mängd material för grifflar.

(^{J. F. N.})

Sonnemann [ṡå’n-], Leopold, tysk tidningsman och
politiker, af judisk börd, f. 29 okt. 1831 i Höchberg
nära Würzburg, d. 30 okt. 1909 i Frankfurt a. M.,
egnade sig där först åt affärsverksamhet och uppsatte
1856 tidningen "Frankfurter handelszeitung", hvars
namn snart ändrades till "Frankfurter zeitung"; från
1867 var han ensam egare af tidningen. S. tillhörde
på 1860-talet den sydtyska demokratiens federalistiska
riktning och bekämpade i sin tidning lifligt Bismarcks
preussiska politik, ej minst den fria riksstaden
Frankfurts införlifvande med Preussen (1866). Han
representerade sin hemstad i tyska riksdagen 1871–77
och 1878–84 samt tillhörde där tyska folkpartiets
ledande män. 1871 uppträdde han i riksdagen mot
Elsass-Lothringens införlifning med Tyska riket
utan hörande af dessa landsdelars befolkning. Sina
liberala idéer på det ekonomiska området förfäktade
S. ofta i riksdagsdebatterna, särskildt om myntfot
och bankfrågor, samt i sin tidning, hvilken öfvade
starkt inflytande på tyska affärsvärlden. Han var
sedan 1868 led. och under ett par årtionden ordf. i
Frankfurts stadsfullmäktige och inlade som stadens
ledande kommunalman stora förtjänster särskildt om
hälsovården där. Till S:s 70-årsdag utgafs på tyska
folkpartiets vägnar af A. Giesen som festskrift S:s
samlade tal i riksdagen,
12 jahre im reichstag, reichstagsreden 1871–76 und 1878–84 (1901).

^{V. S–g.}

Sonnenburg [ṡå’n-]. 1. Stad i preussiska
reg.-omr. Frankfurt a. d. O. (prov. Brandenburg),
vid Lenze. 4,258 inv. (1910). Staden eger ett slott,
som 1514–1811 var säte för en af johannitordens
härmästare och f. n. är hufvudresidens för den nya
preussiska johannitorden. – 2. Slott. Se Soneburg.

1. (^{J. F. N.})

Sonnenfels [ṡå’n-], Joseph von, friherre, österrikisk
skriftställare, f. 1733 i Nikolsburg i Mähren,

d. 1817 i Wien, blef 1763 professor i statskunskap i Wien
och upphöjdes 1806 till friherre. Trots sina fienders angrepp
verkade S. framgångsrikt för reformer inom polis- och
finansväsendet samt genomdref bl. a. förbud mot pinbänkens
användning i de österrikiska staterna. Hans hufvudarbete är
Grundsätze der polizei-, handlungs- und finanzwissenschaft (2 bd, 1765–67; 8:e uppl. i 3 bd 1819–22).
Med
Briefe über die wienerische schaubühne (4 bd, 1768; ny uppl. 1884)
och andra dramaturgiska arbeten åstadkom han genomgripande
förändringar inom den sceniska konsten i sitt hemland.
Hans samlade skrifter utkommo 1783–87 i 10 bd.

Sonnenstein [ṡå’n-], slott. Se Pirna.

Sonnenthal [ṡå’n-], Adolf von, österrikisk ska-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>