Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 473-474 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spaldencreutz, Johan Adolf - Spalding - Spalding, Gustaf - Spalding, Johann Joachim - Spaljé

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

d. 17 dec. 1794, blef 1765 auskultant i Göta
hofrätt och 1775 lagman i Östergötland. S.
deltog i politiken som ifrig oppositionsman vid
riksdagarna 1786 och 1789 och ansågs vara en af
Riddarhusets bästa talare.

2. Arvid Johan S., den föregåendes son,
vitterhetsidkare, f. 1782, d. 1828, tjänstgjorde
någon tid vid hofvet, där han blef kammarherre.
På sin egendom Gusum hade han ett handtryckeri
och tryckte själf små upplagor af sina skrifter,
dels original, dels öfversättningar. Bland de förra
märkas romanen Svärmarinnan (1800) och en
tidskrift, ”För mina vänner” (1805–07).

Spalding [spå′ldiŋ], stad i engelska administrativa
grefsk. Holland (Lincolnshire) i Fen-området,
vid den segelbara floden Welland. 10,308 inv. (1911).
Staden är hufvudort i ett rikt jordbruksdistrikt.
^{(J. F. N.)}

Spalding, Gustaf. Se Spaldencreutz.


Spalding, Johann Joachim, präst,
författare, f. 1714 i Svenska Vorpommern, d. 1804, blef
som studerande ortodoxt utbildad, men påverkades
genom privat studium af Wolfs filosofi och den
engelska deistiska och supranaturalistiska litteraturen. En tid var
han sin fars hjälppräst och svensk beskickningssekreterare. Hans
anseende steg; under det han i Pommern beklädde prästerliga platser
1749–64, besöktes han bl. a. af Lavater 1763. Hans hufvudverksamhet kom
att förläggas till Berlin, där han 1764 blef prost och öfverkonsistorialråd
och där han medverkade att göra Berlin
till hufvudplatsen för den teologisk-religiösa
upplysningen. S. var den ädlaste representanten för
den öfvergångsform mellan ortodoxien och den
fulla rationalismen (den rationala supranaturalismen),
som vi enklast beteckna med namnet
neologien och hvilken fasthöll vid kristendomens
uppenbarelsekaraktär, men blott så, att uppenbarelsen
kontrollerades af förnuftet och ej fick strida
mot detta. S:s första korta skrift blef en af
hela riktningens mest verkande: Die bestimmung
des menschen (1748; 13:e uppl. 1794), som var
en popularisering af engelsmannen Butlers tankar
(S. öfversatte ock Butlers berömda ”Analogy”).
Människans mål var här moral, religion och
odödlighet; lycksalighet skulle eftersträfvas. Alla S:s
senare skrifter äro variationer på samma tema.
S. blef angripen af Herder och kunde ej följa
med den nya kulturella och religiösa väckelsen.
Till följd af det Wöllnerska religionsediktet 1788
nedlade han sitt prästämbete, men stod kvar som
öfverkonsistorialråd. Själfbiografi, utg. af sonen
1804. Se W. Wendland i ”Jahrbuch für
Brandenburgische kirchengeschichte” (1913).
^{Hj. H–t.}

Spaljé (it. spalliera, eg. axelstöd, af spalla,
axel), trädg., ställning af trä eller järn, anordnad
som stöd för vissa träd eller klätterväxter.
Man skiljer mellan fristående spaljé och
väggspaljé. Fristående spaljé är uppbyggd på
det sätt, att i marken nedslagits järn- eller
träpålar med vissa afstånd och på dem utspänts
järntrådar i vågrät riktning. På dessa trådar
fästas i vissa fall lodräta bambukäppar eller ribbor.
Väggspaljéer anbringas vid husväggar,
murar eller plank och bestå af järntrådar, käppar
eller ribbor, fästa antingen i lodrät eller vågrät
riktning, stundom i båda riktningarna, och
anbragta antingen direkt på väggen eller på
särskilda, från väggen utspringande stöd. Alltefter
ändamålet med spaljén planteras vid denna olika
slag af växter. Afser man endast att med
spaljéväxter pryda en väggyta, planteras klätterväxter
af sådana slag som klängrosor, kaprifolium,
blåregn, vildvin m. m. I de fall, då spaljén är
anbragt vid vägg mot s. (s. v. eller s. ö.), kan man
med fördel använda platsen för odling af
spaljéfruktträd, och till följd af den jämförelsevis

Fig. 1. Äppelträd vid väggspaljé (palmett).

höga temperaturen på en sådan plats få dessas
frukter en särdeles god utveckling. I södra
Sverige användas med fördel vindrufvor, persikor,
aprikoser, mullbär, på enstaka platser t. o. m.

Fig. 2. Körsbärsträd vid spaljé (s. k. solfjädersform).

fikon och mandel på sydspaljé. Mest lämpligt för
spaljéodling i de fruktodlande delarna af landet
är päronträdet, därnäst vissa äppel- och plommonsorter.
På mindre soliga väggar kan man odla
surkörsbär eller vinbär. För spaljéodling vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>