Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanska tronföljdskriget - Spanska viner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spanska viner
556
Aragonien och Valencia förklarade sig för honom,
Cartagena och Estremadura föllo i hans händer,
och han proklamerades som konung i Madrid (2 juli
1706). Omedelbart därefter skedde dock en allmän
resning inom de kastilianska provinserna, och den
franske marskalken hertigen af Berwick kunde genom
en lysande seger vid Almansa (25 april 1707) tränga
fienderna tillbaka till Katalonien. Med yttersta
ansträngning rustade sig Ludvig XIV till krigets
fortsättande, men drabbades icke dess mindre 1708
af svåra motgångar. Efter att i det närmaste ha
rensat Italien från fiender och gjort en diversion
till södra Frankrike tågade Eugen af Savojen mot
n. och slog i förening med Marl-borough Vendöme vid
Oudenaarde (11 juli 1708) i östflandern, hvarefter
den viktiga gränsfästningen Lille eröfrades. Då
en ny fransk här efter af Ludvig inledda fruktlösa
fredsunderhandlingar blifvit uppställd; sammandrabbade
den, under anförande af Villars, med de allierade
vid Malplaquet nära Möns (11 sept. 1709). Slaget
var det mest blodiga i detta långvariga krig. Med
hjältemod försvarade sig det unga, till stor del
oöfvade, franska manskapet, men måste slutligen
retirera. Trots segern kunde de allierade ej tänka på
en invasion i Frankrike. Alliansen blef allt svårare
att sammanhålla, hvarför de allierade voro benägna
att underhandla om fred. Ludvig XIV uppgaf, liksom vid
förhandlingarna i maj-juni 1709, anspråken på Spanien
och dess biländer, men kunde ej af ge försäkran om,
att Filip skulle nedlägga spanska kronan; han erbjöd
slutligen t. o. m. subsidier till fördrifvande af
Filip från Spanien, dock utan resultat. Under befäl af
österrikiske generalen Starhemberg och den engelske
lord Stanhope intogo de allierade Madrid för andra
gången (sept. 1710). Kedan i dec. s. å. måste de dock,
efter motgångarna vid Brihuega och Villaviciosa,
ånyo draga sig inom det tillgifna Kataloniens
gränser. Frankrikes ställning var förtvifiad;
alla dess tillgångar syntes uttömda. Helt plötsligt
förändrades emellertid situationen. I England egde
1710 en fullständig omsvängning rum. Nyvalen till
parlamentet gåfvo torypartiet en öfverväldigande
majoritet. Drottning Annas brytning med Marlborough
och dennes gemål inledde förändring i ministärens
sammansättning och förde till en fullständig omdaning
af denna. Hemliga fredsunderhandlingar med Frankrike
inleddes i juli 1710. öppen form togo dessa, då
kejsar Josef I, sedan 1705 sin fader Lepold I:s
efterträdare, aflidit april 1711 och hans broder,
ärkehertig Karl, bestigit tronen. Att under dennes
spira förena Österrike och Spanien låg ingalunda
i koalitionens intresse, och fredspreliminärer
undertecknades i London (okt. 1711). Såväl
whigpartiets som kejsarens försök att förändra
situationen misslyckades. I jan. 1712 började den
stora kongressen i Utrecht sina förhandlingar, och 11
april 1713 slöts freden mellan Frankrike å ena sidan
samt England, Preussen, Holland, Savojen och Portugal
å den andra. Enligt densamma behöll Filip af Anjou
Spanien med dess utomeuropeiska besittningar, under
villkor att Spaniens och Frankrikes kronor aldrig
förenades. England fick af Frankrike Newfoundland,
Nova Scotia och Hudson-bay-länderna samt af Spanien
Gibraltar och Menorca, hvarjämte det genom en
s. k. assiento-traktat erhöll uteslu-
tande rättighet att under 30 år införa slafvar i
Spanska Amerika. Det som konungariket Preussen
erkända Brandenburg erhöll öfre Gelderland,
men afstod sina anspråk på furstendömet Orange;
af det oraniska arfvet erhöll Preussen Keuchåtel
och gref-skapen Mors och Lingen vid Rhen. Holland
tillförsäkrades vissa handelsförmåner och en
fästnings-barriär mot Frankrike. Savojen tilldelades
Sicilien som konungarike, och Portugal utverkade sig
Frankrikes afsägelse af sydamerikanska kusten mellan
Amasonfloden och Oyapok, det portugisiska Guyana,
numera Brasilianska G. (se Guyana 5). Kejsar Karl
VI, hvilken ingalunda ville minska sina anspråk,
fortsatte kriget ännu ett år, men måste efter några
motgångar bekväma sig till freden i Rastatt (6 mars
1714), enligt hvilken med Österrike förenades Spanska
Nederländerna, Neapel, Milano, Sardinien, Mantua,
Mirandola och Comacchio, hvaremot kejsaren skulle
återinsätta kurfurstarna af Bajern och Köln i deras
länder. Mellan Frankrike och Tyska riket, hvilket
senare återfick Frei-burg, Kehl och Altbreisach,
under det att Frankrike behöll Landau, bekräftades
denna fred i Baden i Schweiz (7 sept. s. å.). I
Spanien slöt striden med Berwicks eröfring af
Barcelona (11 sept. s. å.). Förbindelsen mellan
Österrike och Spanien, som redan genom westfaliska
freden starkt försvagats, upplöstes fullständigt. I
öfrigt inneburo krigets hufvudresultat det slutgiltiga
misslyckandet af Frankrikes sträfvan efter öfvermakt
i Europa. Den betydande ställning, som Holland
under Vilhelm af Oranien intagit, öfvergick till
England, som alltmera framstod som den främsta
handels- och kolonialmakten. Litt.: K. von Noorden,
"Europäische geschichte im achtzehnten jahrhundert"
(3 bd, 1870-82), A. Hippeau, "Avénement des Bourbons
au tröne d’Espagne" (2 bd, 1875), A. Gaedeke, "Die
politik Oesterreichs in der Spanischen erbfolge-frage"
(1877), de Reynald, "Louis XIV et Guil-laume III"
(2 bd, 1883), 0. Weber, "Der friede von Utrecht"
(1891), A. Legrelle, "La diplomatie francaise et la
succession d’Espagne" (2:a uppl., 6 bd, 1895-99), och
G. F. Preuss, "Wilhelm III von England und das haus
Wittelsbach im zeitalter der spanischen erbfolgefrage"
(1904). (E- N-nn.) Spanska viner. Spanien producerar
årligen stora kvantiteter vin, hvaraf en stor del
exporteras. Produktionen har vissa år uppgått till
20-30 mill. hl., men har ibland sjunkit till 15
mill. hl. Ehuru både vinkultur och vinberedning äro
föga utvecklade, finnas flera förträffliga vinsorter,
som äro mycket uppskattade t. ex. i England,
Ryssland, Nord-Amerika och äfven i de skandinaviska
länderna. Mest kända äro J e r e s-vinerna (sherry),
hvita, vid några års ålder bärnstens-färgade, vanligen
"torra" viner från trakten mellan mynningarna
af Guadalquivir och Guada-lete, hvilka ha fått
sitt namn efter Jeres de la Frontera, hufvudstad
i prov. Cådiz. Hit höra märkena Rancios, Soleras,
Amontillado, Montilla, Manzanilla, Tintilla, Amofino
och Coruna. Vidare märkas Malaga-vinerna, det mycket
söta Paja-reie-vinet (af Pedro-Jiménes-drufvan),
Tinto di rota, de ypperliga dessertvinerna Granacho,
Dulce, Moscatel, Malvasir, Requena m. fl. Enklare
spanska viner importeras till Frankrike (Gette) och
"förädlas". De sydspanska vinerna måste för att tåla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
