Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spencer, Herbert - Spencer-Churchill - Spencerviken - Spene - Spener, Philipp Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
Spencer-Churchill-Spenen
skola vårda vår egen kropp, och därnäst matematiken
och de öfriga naturvetenskaperna, som anvisa medlen
för vinnandet af lifvets nödtorft. Från denna
ståndpunkt opponerar han sig mot den klassiska och
humanistiska bildningen som en intellektuell lyx
och anser naturvetenskaperna ej blott framför andra
studier tankeutvecklande, utan äfven som de mest
moraliskt och religiöst uppfostrande af alla ämnen. -
S:s etik är en sammansmältning af utilitarismen och
evolutionsteorien. Äfven han söker ytterst härleda
de sedliga begreppen ur den naturliga sträfvan efter
lust och undvikandet af smärta, och han bestämmer
den absoluta moraliteten som öfverensstämmelse med
lagarna för det fullt utvecklade mänskliga lifvet
("con-formity to the laws of complete life"). Men
hans åsikt skiljer sig från den vanliga utilitarismen
därigenom, att han ej anser den omedelbara nyttan som
handlingarnas mål, utan nyttan för mänskligheten i det
hela. Dessa aflägsna motiv kunna leda vår vilja till
följd af de i den riktningen gående tendenser, som vi
genom arf erhållit från föregående generationer. På
sådant sätt har den ursprungliga egoismen under
utvecklingens gång alltmera trängts tillbaka af
den för hela släktet gagneliga altruis-men. Och
med naturnödvändighet skall därför utvecklingen en
gång föra till en fullkomlig jämvikt mellan släktets
fordringar och den enskildes drifter och därmed det
moraliskt onda försvinna som en öfvervunnen ståndpunkt
i mänsklighetens historia. - I öfverensstämmelse
därmed står hans sociologi. Samhällets mål är
intet annat än dess medlemmars välfärd. "Det
finnes etiskt sedt intet annat berättigande för
de månges underdånighet under de få än det, att
därigenom de månges välfärd främjas". Statsmakten
är ett nödvändigt ondt, som under egoismens stadier
måste finnas för att skydda de enskildes rätt. Men
i och med samhällets öfver-gång från det krigiska
tillståndet till den industriella samhällsformen,
och samtidigt med altruis-mens utveckling hos
individerna, minskas sfären för statens verksamhet
och ökas individens själfständighet, ända till
idealet af en allas fullständiga själfstyrelse. I
denna socialismen rakt motsatta teori går S. så
långt, att han t. o. m. opponerar sig mot fattigvård
och andra åtgärder, hvarigenom de svage och lidande
samhällsmedlemmarna bispringas af det allmänna. Därmed
inskränkas blott de gagneliga följderna af "kampen
för tillvaron", hvari annars de svage skulle gå under
och släktet förädlas genom "det naturliga urvalet". I
öfverensstämmelse med sin allmänna evolutionsteori gör
sig i hela hans samhällsuppfattning den historiska
synpunkten starkt gällande. Genom lagreformer och
regeringspåbud kan i samhället föga uträttas; endast
genom samhällsorganismens naturliga utveckling i det
hela äro verkliga framsteg möjliga. Något återvändande
till det s. k. naturtillståndet eller öfver hufvud
till äldre ståndpunkter vill han naturligtvis
ej veta af. Sålunda framhåller han t. ex. inom
äktenskapsteorien monogamien som en afgjordt högre
utvecklingsform än polygamien.
Äfven för den, som ogillar S:s metod med dess ständigt
förekommande analogislut från den lägre verkligheten
för förklaring af den högre, ega hans skrifter ett
oskattbart värde genom den om en beundransvärd lärdom
vittnande rikedomen på origi-
nellt uppfattade och klart ordnade erfarenhetsfakta,
särskildt från naturvetenskapernas och etnologiens
områden. Hans undersökningar bära ständigt prägeln af
den sanne vetenskapsmannens opartiska prof vande af
skäl mot skäl. Hans stil är lugn och klar, men oftast
något bred och tung. - Någon egentlig filosofisk skola
kan S. knappast sägas ha bildat, men hans åsikter ha
däremot i mycket vida kretsar utöfvat djupt inflytande
på den allmänna meningen i alla bildade länder. - Sina
lef-nadsöden har S. själf skildrat i An autobiography
(2 bd, 1904). Jfr D. Duncan, "The life and letters of
H. S." (1912). En sammanfattning af S:s filosofi har
F. H. Collins lämnat i "An epitome of the synthetic
philosophy" (1895; 5:e uppl. 1901). Af den omfattande
S.-litteraturen må här i öfrigt nämnas H. Höffding,
"Den engelske philosophie i vor tid" (1874),
B. P. Browne, "The philosophy of Herbert S." (s. å.),
M. Guthrie, "Ön S:s formula of evolution" (1879), "Ön
Mr S:s unification of knowledge" (1882), V. Norström,
"H. S:s åsigt om religionen" (i "Teol. tidskr." 1887)
och "Grunddragen af H. S:s sedelära" (i "Upps. univ:s
årsskr.", 1889), J. Bager-Sjögren, "H. S. och
utvecklingsfilosofien" (I, 1893), W. H. Hudson,
"An introduction to the philosophy of H. S." (1895;
2:a uppl. 1904), samt Otto Gaupp, "H. S." (1897; 3:e
upp. 1906) S-e.
Spencer-Churchill [spetsa tjä’tjil], engelsk släkt. Se
Ch ur chili.
Spencerviken [spe^nsevi-], eng. Spencer gulj, en stor
och djup vik på södra kusten af Australien (kolonien
Syd-Australien), emellan Eyres half ö i v. och
Yorke-halfön i ö. Den är strax n. om sin mynning
150 km. bred och tränger 325 km. in i landet. Vid
dess innersta del ligger hamnstaden Port Augusta.
J. F. N.
Spene, anat. Se Bröstvårta och Mjölk-körtel 2.
Spener, Philipp Jakob, tysk kyrkoman, pietismens
fader, f. 13 jan. 1635 i Kappoltsweiler i öfre Elsass,
d. 5 febr. 1705 i Berlin, var utgången ur ett fromt
ämbetsmannahem och hämtade tidigt uppbyggelse ur
Arndt och puritanska författare, Bayly o. a. 1651 kom
han som student till Strassburg, blef magister 1653
och studerade teologi sär- , ’skildt för Dannhauer,
representant för en praktiskt och etiskt intresserad
lutherdom. Han var en stillsam och flitig student;
som informator hos en pfalzgrefve af Zwei-briicken
blef han intresserad för heraldik, ett intresse,
som sedan följde hcnom genom lifvet. I Strassburg
var lutherdomen alltid påverkad från det reformerta
grannskapet; S:s akademiska vandringsår (1659-62)
förde honom ock till reformerta universitet, Basel
och Geneve; på senare stället råkade han Labadie
Äfven Tti-bingen besöktes. 1664 blef han i Strassburg
teol. doktor och ämnade egna sig åt den akademiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
