- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
687-688

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spetsbergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Isfj.-Bells., som 1916 ombildades till
A.-b. Spetsbergens svenska kolfält, har hvarje sommar
låtit utföra försvarsarbeten och anläggningar vid de
svenska ockupationsområdena. Dessa försvarsarbeten
ha kommit så långt, att 1917 en större arbetsstyrka
är afsedd att uppsändas för att på allvar sätta
kolbrytningen i samband med öfvervintring i
gång. Kolbrytning vid så höga breddgrader medför
naturligtvis sina olägenheter, men har äfven sina
fördelar. Till de förra hör den omständigheten,
att farvattnet endast under en del af sommaren är
tillgängligt, hvarför utskeppning af de brutna kolen
endast under kort tid kan ega rum, och områdena
vid Pyramidberget och Braganzabukten ligga därtill
allra längst in i fjordarna, där isen sent bryter
upp. Denna olägenhet söker man motverka genom
särskilda anordningar vid lastageplatserna, så att
inlastning af de där efter hand upplagda kolen kan
försiggå i stor omfattning utan tidsutdräkt. En
annan svårighet består i att under så kort tid
erhålla för transporten erforderligt tonnage, som
ju icke kan påräkna nämnvärd returfrakt. Fördelarna
vid kolbrytningen på S. ligga däruti, att flötserna
äro så belägna, att inga schaktsänkningar behöfva
utföras, grufvorna besväras ej, på grund af den
ständigt frusna marken, af vatten eller gaser,
förtimring behöfver blott obetydligt eller icke alls
ifrågakomma. Temperaturen i grufvorna håller sig vid
några grader under fryspunkten, motsvarande ställets
medeltemperatur, och utgör sålunda intet hinder för
arbetena året om. Särskild omsorg måste naturligtvis
egnas åt bostäderna och deras upplysning under den
långa vinternatten, läkarvård måste finnas att tillgå
o. s. v.

Af andra bergarter, som måhända kunna få praktisk
betydelse, må nämnas gips, som i de öfre karbonlagren
bildar minst 90 m. mäktiga, tämligen rena bäddar,
förutom de tunnare lager, som ingå i en ännu
mäktigare serie i växling med kalk. Den rena
gipsen innesluter äfven bollar af alabaster, och de
bländhvita gipslagren i bergssidorna erbjuda på sina
ställen en praktfull anblick. En annan något äldre
gipsaflagring innehåller äfven bäddar, som äro vackert
laxfärgade. Skulle gipsen vinna praktisk betydelse,
finnas outtömliga massor af densamma inom det för
svensk räkning ockuperade Bünsows land. Huruvida den
förut omtalade fosforiten inom triaslagren skall kunna
på lönande sätt tillgodogöras, är ännu ovisst. Det för
detta ändamål 1870 bildade svenska A.-b. Isfjorden
upplöstes åter, sedan en del förberedande arbeten
redan vidtagits. Så länge mäktiga och lättare
tillgängliga fosforitlager i Nord-Amerika förefinnas,
kan väl S.-fosforiten näppeligen konkurrera med dessa.

Sedan numera ett stort antal människor har ständigt
arbete på S. och en mängd byggnader blifvit uppförd
af stenkolsbolagen både i Adventbay och Greenharbour,
på hvilket senare ställe äfven en hvalstation varit
anlagd, har där uppförts en norsk station för trådlös
telegrafering
, systemet telefunken, som sedan hösten
1911 varit i verksamhet och äfven står i förbindelse
med kolgrufvorna vid Adventbay. De svenska grufvorna
vid Braganzabukten äro likaledes afsedda att ställas i
förbindelse med densamma. Motsvarande station i Norge
är belägen på Ingö nära Hammerfest. Telegrafstationen
i Greenharbour är sedan 1911 äfven poststation med
samma afgifter som i Norge och med norska frimärken,
enär Greenharbour i postalt hänseende räknas som en
norsk station. I äldre tider var postförbindelsen
med S. mera tillfällig; under torskfiskeperioden
på 1870- och 1880-talen fördes posten med de små
ångare, som gingo till och från fiskeplatserna,
och nedlades äfven i, resp. afhämtades ur lådor,
som voro uppsatta på vissa ställen af kusten. Då
en turiststation i Adventbay egde bestånd,
tjänstgjorde den äfven som poststation, transporten
till och från S. förmedlades i allmänhet af de på
turisttrafiken insatta ångarna. Sedan 1912 har
man försökt upprätthålla regelbunden posttrafik
mellan Tromsö och S. genom smärre motorfartyg.
A. G. N.

S:s klimat bestämmes väsentligen af ögruppens,
nordliga läge, hvarigenom årstiderna få den karaktär,
som anges i art. Polardag (se d. o.). Då nord- och
sydgränsen för S. är ung. 80° och 75° n. br.,
så börjar polardagen där omkr. 15 och 29 april,
växling af dag och natt omkr. 22 och 7 febr. samt 30
och 16 aug., polarnatten omkr. 22 okt. och 6 nov.,
och polarvintern varar mellan 123 och 93. polarvåren
mellan 52 och 81, polarsommaren mellan 137 och 109,
polarhösten mellan 53 och 82 dygn. Det är klart, att
det är denna omväxling af dag och natt, som i första
hand bestämmer S:s klimat. Men detta påverkas i andra
hand afsevärdt af ögruppens läge i Norra ishafvet, där
en gren af Golfströmmen når Väst-Spetsbergens västra
och delvis norra kust, under det att endast de öfriga
delarna äro omgifna af det kalla ishafsvattnet. På
grund häraf är S. mindre kallt än andra länder under
samma breddgrad. Enligt de 8 öfvervintringar af
vetenskapliga expeditioner, som hittills blifvit
bearbetade, är månadernas och årets medeltemperatur
vid 78° n. br. och 16° ö. lgd fr. Gr.
jan. -14,1°, april -13,1°, juli +4,3°, okt. -6,9°, året -8,2°
febr. -20,7°, maj -5,6°, aug.+2,8°, nov.-10,8°,
mars -19,0°, juni +1,4°, sept. -0,5°, dec. -16,3°.


Extremerna voro + 13,6° och - 45,0°. 1861 iakttogs
af en svensk expedition i det inre af Wijdebay + 16°,
som är den högsta på S. iakttagna temperaturen. Under
A. E. Nordenskiölds öfvervintring vid Mosselbay (79°
39’ n. br., 18° 48’ ö. lgd fr. Gr.), den första i
sitt slag, inbröt vintern plötsligt i sept. 1872,
som hade en medeltemperatur af -6,6°. Temperaturgången
under vintern var ytterst oregelbunden och bestämdes
väsentligen af de förhärskande vindarna. Ännu i slutet
af jan. 1873 var i hamnen sjögången så stark, att
expeditionens tre skepp hotade att stranda, och först
i början af febr. tillfrös hamnen varaktigt; april
var kallare än vintermånaderna, undantagandes febr.,
och jan. mildare än okt. De förhärskande vindarna voro
östliga och sydliga. De barometriska minima gå dels
v. och n., dels s. om S.; därpå beror väderlekens,
särskildt vindarnas, stora ostadighet. S. ligger
nämligen på gränsen mellan två områden af lågt
lufttryck, det ena mellan S. och Grönland, det andra
mellan S. och Norge. Himmelen är i regel mindre
mulen under den kalla än under den varmare årstiden,
då dimma är vanlig, såsom alltid i närheten af ett
delvis isfylldt polarhaf. Årliga antalet solskenstimmar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:02:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcf/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free