Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sphinx - Sphragistik - Sphyraena - Sphyrna - Spiaggia di Miniscola - Spianato - Spica - Spica celtica - Spica indica - Spiccato - Spicheren - Spicilegium - Spiegel, Friedrich von - Spiegelberg - Spieghel, Hendrick Laurenszoon - Spiekeroog - Spielberg - Spielhagen, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
Sphinx-Spielhagen
710
blommande syren och kaprifolium
för att i flykten suga honung.
G. A-z.
Sphinx, lat., konsth. o. myt. Se Sfinx.
Sphinx, internationell egyptologisk tidskrift,
som 1896 började utges af den svenske egyptologen
j K a r l P i e h l (se denne). Efter dennes död,
1904, l har redaktörskapet skötts af docenten
Ernst | A k m a r, sedan 1908 med biträde af
franske egyptologen George Foucart. Tidskriften,
som redigeras på franska språket, utkommer med 4 hftn
årligen och innehåller såväl vetenskapliga uppsatser
som framför allt recensioner af arbeten, tillhörande
hela den egyptologiska forskningsgrenen. Bland forna
och nuvarande medarbetare märkes ett stort antal
utländska vetenskapsmän, såsom Amélineau, Ebers,
Erman, Lefébure, Lieblein, Naville, Pietschmann,
Le Page Eenouf m. fl. Tidskriften, hvars tryckning
de första åren bekostades af E. Cederlund,
J. Bernström, 0. Ekman och andra mecenater,
har sedermera utkommit med understöd af staten.
V. L-n.
Sphragistik. Se Sfr a gis t i k.
Sphyräna, Sphyrä§nidae, zool. Se Pilgäddor. Om deras
giftighet se F is k gift, sp 437.
Sphy^na, S p h y’r n i d ae, zool. Se H a m m
a r-hajar.
Spiaggia di Miniscola [spia’ddja - niskåla], it.,
landtunga. Se M i s e n o.
Spianäto [-tå], it., mus., glatt, jämnt, lidelsefritt.
Spica (Axet), astron. Se Jungfrun.
Spica ce’ltica, farm. Se Valeriana.
Spica i’ndica, farm. Se Nardostachys j a t a m a n si.
Spiccato [spikätål, it. (tydligt utpräglad
1. al-skild), mus., stackato . (för stråkinstrument),
särskildt ett stackato med hoppande stråke.
Spicheren (S p i c h e r n), by i (tyska) Lothringen,
kretsen Forbach, 5 km. s. om Saarbriic-ken, bekant
genom det fältslag, som där 6 aug. 1870 utkämpades
mellan fransmän och tyskar. 2:a franska armékåren
(Frossard) hade nämnda dag på morgonen besatt höjderna
n. om S., mot hvilka efter hand 3 tyska divisioner
ur l:a och 2:a arméerna gingo till anfall. Striden,
som var ganska förlastrik, särskildt för tyskarna,
hvilka slutligen stormade den förstärkta ställningen,
fortgick till sent på kvällen och slutade med frans-
! männens återtåg mot Metz. I slaget hade deltagit |
på franska sidan 27,600 man och på den tyska j 34,600
man. Förlusterna uppgingo för fransmännen till 4,000
man (hvaraf 2,000 fångna) och för tyskarna till 4,600
man. Genom nederlaget vid S. blef franska hufvudarmén
nödgad att utrymma Saar-linjen och draga sig tillbaka
mot Moselle, hvarigenom de ofvannämnda tyska arméernas
inryckning i Frankrike obehindradt kunde försiggå.
H. J-dt.
Spicilergium (af lat. splca, ax, och le’gere, plocka),
i äldre boktitlar: axplockning, efterskörd, urval.
Spiegel [spigel], Friedrich von, tysk orientalist,
f. 1820 i Kitzingen (vid Wiirzburg), d. 1905
i Miinster, professor i österländska språk vid
universitetet i Erlangen 1849-90, var verksam
företrädesvis på de (fornindiska och) iranska språkens
område. Särskildt betydelsefullt var under en
vistelse i Köpenhamn hans arbete på de indiska
och iranska handskrifternas område, hvarigenom han
väsentligen bidrog till den senare af Westergaard
utgifna katalogen. Studiet af palihandskrifterna
resulterade i Kammaväkyam, liber de officiis
sacer-dotum Buddhicorum (1841) och Anecdota Pälica
(1845) med öfv. och noter. Sedermera egnade han
sig nästan uteslutande åt iranska filologien. Bland
hans många, delvis betydande arbeten där må nämnas
Chrestomathia Persica .(1846), Die Alexan-dersage bei
den Orientalern (1851), Grammatik der Pärsisprache
nebst sprachproben (1855), Vber einige eingeschobene
stellen im Vendidad och Der 19. Fargard des Vendidad
(i "Abhandlungen der Königl. Bayerischen Akademie der
wissenschaften", bd VI-VII, 1850, afd. III 1855), en
öfv. af "Avesta" (I-III, 1852-63), "Avestas" grundtext
jämte huzvareschöfv. (I-II, 1853-58), Ein-leitung
in die traditionell en schriften der parsen
(I. Huzwärescfi-grammatik; II. Die traditionelle
lite-ratur, 1856-60), en edition af Neriosengh’s
san-skritilbersetzung des Yacna med kommentar (1861),
Die altpersischen keilinschriften (grundtext med öfv.,
grammatik och glossar, 1862; 2:a uppl. 1881), Eran
(1863), kommentar till "Avesta" (I-II, 1864-68),
Grammatik der altbaktrischen sprachen nebst einem
anhange ilber den gäthddialekt (1867), Eränische
altertumskunde (I-III, 1871-78), Arische studien
(I, 1874), Vergleichende grammatik der alteränischen
sprachen (1882), Die arische periode und ihre znstände
(1887). Om också S:s arbeten i språkvetenskapligt
afseende äro väsentligen föråldrade, ha de ännu stor
betydelse som källskrifter, särskildt på grund af
den hänsyn S. tar till den inhemska traditionen.
K. F. J.
Spiegelberg [splg-]. Se Heuscheuer ge-bi r g e.
Spieghel [splg-], H e n d r i c k Laurens-zoon,
holländsk författare, f. 1549 i Amsterdam,
d. 1612 i Alkmaar, till yrket köpman, författade
tillfällighetsdikter, den versifierade sedeläran
Herts-spieghel och dialogen Twespraack der
neder-duytsche letterkunst, ett arbete, som innehåller
en nederländsk språklära och är utprägladt puris-tiskt
och patriotiskt i renässansens stil. Till hans
vänkrets hörde Coornhert, Jan van Hout och Roemer
Visscher.
Spiekeroog [spikeråg], den östligaste af de
öst-frisiska öarna, i preussiska prov. Hannover,
9 km. från kusten. 14,15 kvkm. Hafsbad (äfven
varma). Säsong l juni-30 sept. Omkr. 2,000
kurgäster. Ln.
Spieiberg [spll-], statsfängelse. Se Brunn.
Spielhagen [spll-], Friedrich, tysk romanförfattare,
f. 24 febr. 1829 i Magdeburg, d. 25 febr. 1911
i Charlottenburg, studerade från 1847 filologi
och filosofi i Berlin, Bonn och Greifswald. 1857
debuterade han som författare med novellen Clara
Vere ("Clara Vere", 1875), som följdes af Auf der
diine (1858; "På sandreflarna", 1871). Båda dessa
noveller mottogos med bifall, men sitt egentliga
rykte grundlade S. med romanen Proble-matische naturen
(1860, många uppl.; "Gåtfulla karakterer", 1875) och
dess fortsättning Durch nacht zum licht (1861; "Från
mörker till ljus", 1876-77). S. var en efterföljare
af Gutzkow och Laube: didaktisk och tendentiös,
speglade hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
