Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spion kop - Spir, African - Spira - Spira, Johannes de - Spiraculum - Spiraea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
741
Spir-Spirsea
742
hufvudsakligen beroende på den brittiska
ledningens felaktiga dispositioner och
svårigheten att understödja infanteriets
anfall med en verksam artillerield.
H. J-dt.
Spir, African, rysk filosof, f. 1837 i
Jelizavet-grad (Syd-Ryssland), d. 1890 i Geneve,
först rysk sjöofficer, lefde sedan som privatlärd i
Tyskland och Geneve. S. är som tänkare påverkad af
Spi-noza, Kant och de engelske empiristerna. Hans
allmänna ståndpunkt är agnostisk. Erfarenheten
öfverensstämmer ej med identitetslagen, och
verkligheten kan därför ej begripas. Vårt tänkande
måste antaga något obetingadt. Detta finnes icke i
världen, utan är Gud. Denne är ej världens grund,
ty i världen finnes mycket abnormt, som strider
mot idealen. Hvarifrån detta sistnämnda kommit,
är omöjligt att förstå. Men vår uppgift är att
förverkliga det normala, som för oss uppenbarar
sig i poesien, moralen och religiositeten. - S:s
hufvudarbete är Denken und wirklichkeit (1873;
3:e uppl. 1884); Gesammelte schrijten ut-kommo
1883-85. Biogr, af hans dotter, Helene Claparéde-Spir
(1908). S-e.
Spira. 1. Bygnk., en lång och smal afslutning af en
byggnad, t. ex. ett kyrktorn, en gafvel o. d. Jfr
Torn. - 2. Skogsv., afkvistadt, jämnsmalt timmer af
furu eller helst gran. Spirorna användas till master,
stänger, rår, ställningsvirke o. d. Äro dimensionerna
så små, att virket används till bärlingar o. d.,
nyttjas oftast benämningen s l a-nor. Spirorna skola
vara raka, jämna och väl afkvistade. Diametern växlar
från 6 tum i topp till 15 å 16 tum på midten och
längden från 36 fot till 80 fot. Spiror exporteras
till flera länder, hufvudsakligen till England. -
3. (Lat. sce’p-trum, grek. skeptron) En kort staf,
utmärkande befälsrätt. Hos Homeros bära höfdingarna
spira. Bekant är det ställe i "Iliaden", där
Odysseus med sin spira tuktar parlamentarikern
Thersites. Spiror af olika form förekomma på
de egyptiska, assyriska, persiska och kinesiska
konungabilderna (egyptiska spiror ses i fig. 6 å
pl. III och fig. l å pl. IV till art. Egypten). Den
korta kom-mandostaf, hvarmed de romerske imperatorerna
antydde sin öfverbefälsrätt, var ej annat än en spira,
lika väl som nutidens marskalksstaf eller den svenske
Fig. 1. Etruskiske konungen Porsena. (Efter en
antik ge m.)
Fig. 2. Kejsar Marcus Aurelius. (Efter relief på hans
kolonn i Rom.)
krigsministerns ämbetsstaf, som han bär, ifall honom
förlänats öfverbefälet, näst konungen, öfver armén. En
spira är vidare den engelske underhustalmannens
"mace", som ligger framför honom på det stora
bordet; likaledes den staf (bäton), som det franska
advokatskråets förman (båtonnier) bär; vidare de
spiror, som förr af kursorer (se fig. till
Kursor, sp. 326) vid högtidliga tillfällen buros
framför universitetsrektorerna - en sed, som ej
var inskränkt till Sverige - o. s. v. Särskildt har
emellertid ordet spira kommit till användning för
det värdighetstecken, som monarker hålla i högra
handen. Från Orienten hade de etruskiske konungarna
(fig. 1) fått spiran, från dem de äldre romerske
konungarna samt senare de romerske och bysantinske
kejsarna (fig. 2) liksom senare de tysk-romerske
samt Europas konungar. I Sverige buro konungarna
spira ända från medeltidens början, och dess utseende
förblef hela tiden detsamma: en staf, som afslutades
med en lilja (se spiran i konung Knut Erikssons
sigill, bd 14, sp. 417); under början af 1500-talet
stiliserades liljespiran i öfverensstämmelse med
Vasavapnet. Möjligen under Erik XIV fick detta
regale änna en annan form (jfr R i k s-r e ga l i er,
sp. 380 och fig. 2). 2. W.B-n. 3. J. C.
Spira, latinska medeltidsnamnet på Speier.
Spira, Johannes de (Johann von Speier), den förste
boktryckaren i Venezia och öfver hufvud taget den
förste privilegierade boktryckaren, började sin
verksamhet 1469. Hans första alster voro Ciceros
Epistulce ad familiares och Plinii historia natur
alis, bägge tryckta 1469. S. hann emellertid ej
trycka mer än sammanlagdt tre arbeten och påbörja
ett fjärde, Augustinus’ De civitate dei, som 1470
fullbordades af brodern (ex. finnes i k. biblioteket
i Stockholm). Efter hans död 1470 fortsatte hans
broder Vendelin de S. hans verksamhet till slutet
af 1473, då hans press öfvergick i andra händer. I
dec. 1476 återupptog han sin verksamhet, men nedlade
den definitivt 1477. Han tryckte den första uppl. af
bibeln på italienska, efter Malermis öfv. (1471),
vidare arbeten af Petrarca och Boccaccio samt
klassiska författare, såsom Cicero, Vergilius, Livius,
Juvenalis, Sallustius, Terentius, Strabon, Proper-tius
m. fl., äfvensom kyrkofäder och humanister, tills,
ett fyrtiotal. Jfr Pellegrini, "Della prima origine
della stampa in Venezia" (1794). R. G.
Spiräculum (plur. spiracula), lat. (af spirar e,
andas), zool., andhål. Se Insekter, sp. 711.
Spiräea L., Sp i rea, bot., ett artrikt släkte af
buskar, bildande typen för en särskild underfamilj
Spirceoidece inom fam. Rosacece. De 60 arterna äro
utbredda i den norra tempererade zonen, ha hela blad
utan stipler och blommorna hvita eller röda, samlade
i rika racemösa eller cymösa ställningar. Frukten är
baljkapsel. Ett stort antal arter med-mångtaliga
varieteter odlas i våra trädgårdar för det
prydliga bladverket och de vackra blommorna,
t. ex. S. chamoedryfolia, S. Thunbergii, S. trilo-bata
m. fl. Förvildad finnes i Sverige S. salici-folia,
med ljusröda blommor i täta klasar. De i våra floror
upptagna arterna S. Filipendula och S. Ulmaria höra
ej till släktet Spircea, utan till släktet Filipendula
(Ulmaria) af underfam. Rosoi-dece. Båda äro fleråriga
örter med pardelade blad och hvita blommor. Den
förra. Filipendula hexa-petala, med vanligen
sextaliga blommor, brudbröd (med många andra namn i
folkspråket), har rottrådarna här och där uppsvällda
till små knölar (bröd, svinbröd etc.); den är allmän
på ängsbackar. Den senare, Filipendula Ulmaria (se
fig.), med vanligen femtaliga blommor, m j odör t,
älggräs m. m., växer å fuktig mark. Dess blad ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
