Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spiritism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förströelser och hvilkas hastiga spridning spiritismen till
stor del har att tacka för sin ryktbarhet. Sådana äro
borddans (se d. o.), andefotografering, andeskrift
(psykografi, se Psykograf, och pneumatografi),
tankeläsning (se d. o.), telepati (se d. o.) m. fl.
Lockande var också den omständigheten, att de
spiritistiska handlingarna som oftast utfördes
eller förutsatte närvaron af ett s. k. medium,
en person med egenartad nervös läggning, som i ett
somnambult eller hysteriskt tillstånd af "trance",
men också med stor manuell eller intelligent
skicklighet förmår utföra och uttala det af
andarna ingifna och på så sätt bringa budskap
mellan dem och människorna. Kommunikationen eger
då rum vare sig genom bord, som skakas och lyfta
sig vid beröring, eller genom knackningar, hvilka
i stil med fängelsespråket telegrafera ord, eller
genom skrift med planschetten, en rörlig och mycket
känslig skrifapparat, eller på dolda pappersblad eller
tillslutna skriftaflor. Det mest sensationella var de
s. k. "materialisationerna", som ofta bestå af ett
framkallande af synbara, vanligen hvita och dimmiga
andegestalter, som i somliga fall kunna uppfattas
endast af den fotografiska plåten e. d. Dessa medier
motsvara forntidens orakelprästinna, schamanen
eller fakiren. De orakelspråk de förmedla äro ofta
banaliteter af det vanligaste slag, men i somliga
fall öfverraskande och fast obegripliga upplysningar
om förhållanden, som måste antagas vara mediet
fullkomligt obekanta. Ett sådant medium var t. ex. mrs
Piper, som uppträdde sedan 1884 och som undersöktes af
psykologen W. James, af doktor Hodgson o. a. kritiska
vetenskapsmän. Hennes "intellektuella manifestationer"
öfvergingo den ofvannämnde mr Homes underbara manuella
skicklighet, ja t. o. m. amerikanen Slade, som från
1875 verkade i England och Tyskland och i Leipzig
blef föremål för fysikern Zöllners undersökningar.
De mer eller mindre underbara resultaten af dessa
mediers verksamhet eller af privata kretsars
séanceprestationer tolkas af spiritisterna genom
antagandet af andarnas ingrepp och som bevis på
dessas existens och intresse för de kvarlefvande. Men
äfven framstående vetenskapsmän ha sysselsatt sig
med saken. 1869 tillsatte Dialectical society
i London en kommitté af 30 personer för att
"undersöka de som spiritistiska uppgifna fenomenen
och afge utlåtande om dem". Efter närmare två
års undersökningar, vittnesförhör och experiment
afgaf kommittén en vidlyftig berättelse, ur hvilken
spiritisterna läste ett oförbehållsamt medgifvande
af deras älsklingstankar, men som i själfva verket
blott konstaterar en rad ännu icke fullt förklarade
(väsentligen fysiska) företeelser, utan att yttra
sig om eller antyda dessas orsak. En af kommitténs
ledamöter, den berömde naturforskaren A. R. Wallace,
fortsatte sedermera under en följd af år sina
studier öfver spiritismen och uppträdde i flera
uppsatser (samlade under titeln "On miracles and
modern spiritualism", 1875) offentligen till dess
försvar. En annan känd engelsk vetenskapsman, kemisten
W. Crookes, har utgett ett arbete, "Researches in the
phenomena of spiritualism" (1874), hvari han redogör
för en serie af med vetenskaplig skärpa utförda
spiritistiska experiment, fortsatta under tre år,
och förklarar sig själf ha iakttagit
de flesta slag af "spiritistiska" fenomen, från simpla
knackningar till direkt skrifning, själflysande
händer och fullständiga skepnader. Den närmare
undersökning af Crookes’ dagböcker, som A. Lehmann
har företagit, visar emellertid stor skillnad på
dessa och hans officiella berättelser och röjer,
att han stod under starkt inflytande af mediet
Home, som i själfva verket hade experimentens
ledning i sin hand. Äfven i Tyskland ha flera
framstående vetenskapsmän uttalat sig till förmån
för de spiritistiska fenomenens realitet. Så
t. ex. astrofysikern i Leipzig Zöllner. Denne har i
"Wissenschaftliche abhandlungen" (4 bd,
1878–81) utförligt beskrifvit en mängd spiritistiska
experiment och anser dessa vara begripliga endast
under förutsättning af andra rumsförhållanden än
dem, i hvilka vi människor lefva. Han griper till
antagandet af ett 4-dimensionalt rum – en hypotes,
som matematiken just vid denna tid opererade med. Icke
heller Zöllners försök anser A. Lehmann vara utfördt
med en sådan noggrannhet, att ett så rutineradt
medium som Slade icke kunde bedraga honom. I Paris
har d:r Gibier, efter ett grundligt studium af
de spiritistiska fenomenen, öfver dem utgett ett
arbete, "Le spiritisme (fakirisme occidental)"
(2:a uppl. 1889). Han meddelar däri bland mycket
annat, att han en gång i mediet Slades närvaro
erhöll direkt skrift på griffeltaflor, som han själf
medfört och som mediet aldrig tog i sin hand. Senare
experimentatorer (t. ex. Hodgson och den efter den
engelske professorn Sidgwick benämnda kommittén för
undersökning af hallucinationer etc., hvars arbete är
nedlagdt i "Proceedings of the Society for psychical
research", d. 10) ha arbetat med rikligare material
och exaktare metoder och intagit en mera kritisk
hållning. Dock finnas också framstående vetenskapsmän,
såsom den franske psykiatrikern Ch. Richet, som
under årens lopp ha fått en allt starkare böjelse
för den spiritistiska förklaringen af företeelserna
(jfr hans uppsats "De quelques phénomènes dits de
matérialisation" i "Annales des sciences psychiques",
1905).
De vetenskapliga granskningarna ledde redan från
den ofvannämnda "dialektiska kommitténs" tid
(1867) till en ny och mera reserverad ståndpunkt,
den s. k. ockultismen (se d. o.), som visserligen
medger många företeelsers obegriplighet och dolda
(ockulta), d. v. s. af oss ännu ej förklarade,
krafters verksamhet, men som ej anser det
nödvändigt att bestämma dessa krafter som "andars"
verksamhet. Men äfven denna ståndpunkt begränsas
alltmera och har på åtskilliga punkter måst ge vika
för en ren vetenskaplig förklaring.
Närmare undersökningar ha nämligen 1:o
afslöjat ganska många fall af obegriplighet som
taskspelarkonster, ja t. o. m. som enkla
bedrägerier, i synnerhet då det rör sig om
andarnas kroppsliga uppträdande i materiell form
("astralkroppar" e. d.). 1884 lyckades kronprinsen
Rudolf af Österrike öfverraska mediet Bastian: den
andegestalt, som han framkallade, var ingen annan
än mediet själft. Flera liknande upptäckter, som
t. o. m. drabbade den skicklige virtuosen Slade, och
i synnerhet afslöjandet af den s. k. "Coulomb-saken",
i hvilken den teosofiska profetissan madame Blavatsky
var invecklad och blef komprometterad (jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
